Nu blev det läskigt!

Jag håller ju på att renovera min kropp och fixa till de saker som stör mej och som inte fungerar som de ska. För ganska precis ett år sedan brände jag slemhinnorna i livmodern och fick ett helt nytt liv. I januari fick jag veta att mitt urinrör sitter snett och löst och idag kom operationstiden... nu blev det lite läskigt... Nu blev det allvar.

Den förra operationen kunde bara göra mitt liv bättre. Antingen skulle det hjälpa bra eller knappt märkas, men det kunde inte förstöra något. Det blev 150 % bättre! Hela mitt liv är bättre och jag är så otroligt glad för att jag sökte hjälp, stod på mej och sedan fick operationen. Då var jag inte ett dugg orolig, bara förväntansfull.

Idag fick jag veta att jag återigen ska in för operation måndagen den 22 april, den här gången för att "hänga" urinröret på plats. Många många kvinnor har problem med läckage vid tunga lyft, nysningar eller vid fysisk aktivitet. Men det är mycket skam i detta och man vågar inte söka hjälp. Jag vill kunna springa, hoppa och nysa som jag behagar och slippa leta efter toa så fort jag kommer nånstans. Alltså sökte jag hjälp och läkaren sa att en enkel operation skulle hjälpa mej.

Urinröret har släppt från sitt fäste, vilket tydligen är ganska vanligt för de kvinnor som genomgått en eller flera förlossningar. Operationen går ut på att man med hjälp av ett gummiband fäster urinröret på rätt plats igen. Gummibandet sätts fast i ljumskarna och dras under urinröret. Det kan bli lite ömt och det tar lite längre tid att tömma blåsan, men man blir av med den ständiga oron att inte hinna på toa och det är värt hur mycket som helst. Några få känner av det där gummibandet ett tag efter operationen, jag hoppas jag slipper det...

Problemet är att operationen görs 5 veckor innan jag ska springa Vårruset tillsammans med 30 stycken av våra medlemmar och jag ska vila från träning och löpning 4 veckor efter operation. Jag sökte på internet och en läkare sa vila tills kroppen känns ok, så jag tror jag lyssnar på den läkaren istället.

Men nu är paniken nära! Det är hur läskigt som helst med operationen eftersom jag kommer att vara vaken. Jag har ingen med mej eftersom Martin praktiserar... å jag måste komma igång med löpningen snabbare än jag hade tänkt mej. Nu måste snön försvinna!!!

Om exakt en månad är det gjort!