Man får stå ut

Som ni vet så gillar jag inte vintern. Den där snön som trillade ner nyss tycker jag är väldigt onödig. Nästa all snö hade ju försvunnit, man kunde se livet i rabatterna och det fanns hopp om en vår. Det gör det inte längre... Nu täcker ett tjockt lager snö hela trädgården igen och det där hoppet är borta. Jag vet att det bara är februari och att det en bit kvar av vinterhalvåret, men ändå...

Att jag dessutom fick påhälsning av en rejäl förkylning var ju inte heller så himla skoj. Jag var ju jätteförkyld i december senast, jag som aldrig är sjuk! Två sjukperioder på bara två månader, det är inte det minsta kul! Å då kan jag inte ens skylla på dålig kondition eller något annat, jag mår ju faktiskt bättre än på många år. Ändå trillar jag dit!

Men jag mår bättre idag. Nästan rinner inte som en tappkran längre, tack o lov! Jag har inte ont i halsen heller. Däremot är jag snuvig, nyser 27 ggr i timmen och har ont i skallen. Så jag stannar inne tills det är dax att åka till jobbet. Senior är ledig på förmiddagen och ska skotta och gå med hunden, så ska jag bädda rent i hans säng så att jag kan sova i hans rum de närmaste nätterna.

Nu är jag återigen på banan när det gäller maten. Jag har fyllt i checklistan hela två dagar nu och börjar få in flytet. 2,8 kg till målet, det ska gå! Snart är det vår, om sisådär 6 veckor... då ska jag börja springa igen! Med våren kommer livet tillbaka, då gäller det att leva fullt ut tills mörkret kommer tillbaka. Om 498 dagar smäller det, då förändras allt!