Börjar fatta nu...

Fyra dagar med Martin utanför hemmet och jag har börjat fatta vad det är som händer. Dagarna har fått en ny lunk och den lunken är väldigt behaglig. Jag sover tills jag vaknar av mej själv, inga väckarklockor, sitter och jobbar lite och äter frukost. Tar en sväng med Baileys, äter lunch framför tv´n, plockar ihop mej och åker till jobbet. Så här ska jag ha det i 12 veckor, sen är vi tillsammans en hel del under hösten innan det blir en ny praktikperiod över nästa jul.

Jag gillar det! Jag trivs bra i mitt eget sällskap. Å jag vet ju att jag får sällskap när kvällen närmar sej, inte som förut när jag var ensam hela tiden. Då trivdes jag inte alls! Eller jo, det gjorde jag... för det mesta, men en del kvällar var riktigt långa och tråkiga. Det var ju bla därför som vi skaffade hund.

Det börjar kännas ok med vikten igen. Kampen känns inte längre hopplös. Hade tappat 3 hg den här veckan och planen är att ta bort 5 hg till nästa vägning. Nu när promenaderna börjar sitta ska det väl inte vara några större problem. Jag mår bra, har hittat en ny harmoni här hemma och ser med stor nyfikenhet framåt. 490 dagar kvar...

Tiden går fort, snart är det vår!