Klarar vi detta?

Så var man igång med jobb igen och man kan väl säga att det är fullt ös, minst sagt. I torsdags hade vi 120 medlemmar och av dem var 30 nya, igår var det 110 medlemmar och av dem var 43 nya! När vi till slut kom hem igår kväll var vi helt slut i huvet och jag kan bara hoppas att alla kände sej välkomna och sedda.

Jag är så glad att Martin och jag är ett väl sammansvetsat team som vet exakt hur den andre fungerar. Annars skulle det aldrig fungera. Jag tycker faktiskt synd om alla nya coacher som inte har en aning om hur det är i början av en termin. För det är faktiskt ganska hysterisk med en massa folk som står överallt och har en enda inriktning: att gå ner 25 kg på några dagar.

Nu överdriver jag kanske lite, men inte så mycket. Det är ju så att man vill gå ner mycket på kort tid, men så funkar inte Viktväktarna. Vi äter oss ner i vikt och passar in programmet i livet istället för tvärtom och det gör att viktminskningen går långsammare men varar längre. Om man har tålamod alltså... det har definitivt inte alla. Många kör igång stenhårt nu i januari och då är det inte bara kosten som läggs om, utan man börjar träna som en galning också. Så blir man sjuk och då faller allt och i april har man lagt ner hela satsningen. Men nu ser vi faktiskt en skillnad... våra medlemmar är kvar och fler och fler kommer i mål. Å det är så häftigt!

Viktväktarna i Sverige gick tillsammans ner 519 ton under 2012, våra medlemmar i Huddinge, Tullinge, Tumba, Rönninge och Haninge gick ner 6,3 ton och av dem kom 37 stycken i mål och blev sk Guldmedlemmar. Det är imponerande siffror! Bästa känslan är när de där som man bryr sej lite extra om faktiskt kommer tillbaka efter ett långt uppehåll, de har inte gett upp  :-)

För så är det. Det finns några som man bryr sej lite extra om och som behöver lite mer pepp än andra. Oftast så handlar det om någon som har riktigt mycket att gå ner, just nu har vi ett supergulligt par som ska gifta sej och bägge är rejält stora. Vi vill ju att de ska känna sej riktigt fina på sin bröllopsdag och gör allt vi kan för dem. Vi har ett par mammor med funktionshindrade barn som vi också stöttar så mycket vi bara kan. Självklart gör vi vårt bästa för alla, men i de här fallen gör vi nog nästan mer än vi klarar ibland. Å sånt känns i skallen, men får hjärtat att må bra.

I dag är det onsdag och dax för vår minsta klass, den i Rönninge. Här är allt familjärt, alla känner alla och de flesta har gått hos oss länge. Men det här är den klass som blir mest spännande i veckan, eftersom vi under förra året la ner både Tullinge och Tumba som ligger ganska nära. Kommer de medlemmarna till Rönninge ikväll kanske? Hur många blir det då? Vi hade en STOR klass i Tumba... Spännande!

För att ladda blir det nog sushi och sen en tupplur på soffan. Det var en riktigt skitnatt, så jag behöver vila en stund för att orka. Jag undrar hur kvällen blir... Hur många medlemmar klarar vi?