Besök i SOS Barnby

Igår var vi på besök i SOS Barnby, ett besök jag sett fram emot. Efter att ha sett tv-programmet på tv 4 om de svenska ”kändisarna” som var i Uganda för att bygga ett aktivitetshus, så var jag mer än sugen på att själv besöka en barnby. I Gambia finns det två barnbyar och en bit från hotellet finns den ena.

Så efter frukosten snörade vi på oss gympaskorna och knallade iväg. Jag älskar att promenera här, det är varmt och skönt, finns massor att se och alla man möter är vänliga. Vissa är iofs lite för vänliga och vill gärna hjälpa en av gå och hitta vägen, mot betalning förstås… Men vi säger bara att vi vill vara ensamma så lommar de iväg och när man kommer bort från turistområdet är det ingen som bryr sej om oss vitingar.

Det var cirka 3,5 km att gå, i dammet och på vägar av sand. När vi såg en vit grind med SOS-loggan trodde vi att vi var framme, men så var det inte. Området var stort och sisådär 5 grindar senare hittade vi rätt. Vi fick skriva in oss, få besökskort och blev sedan visade runt av en av cheferna i barnby. Han berätta om byn, hur allt fungerar och en massa fakta och visade oss sedan runt. Det första som händer när vi kommer in är att en liten flicka kastar sej runt benen på mej och kramar mej hårt och länge. Martin får genast två småttingar att hålla i handen och är faktiskt helt ok med det.

Besöket i byn tar knappt en timme och innan vi går lämnar vi över barnkläder och skolmaterial. Vi är glada att vi hållit igen lite och gett saker på annat håll också. Det ligger nämligen högvis med påsar som de fått bara under förmiddagen samma dag. Barnbyn får hjälp från många håll, barnen ute i byarna får ingen hjälp alls… Så att ge barnen nallarna igår kändes faktiskt viktigare än att skänka saker till barnbyn.

Eller som på morgonen när jag sökte upp en av tjejerna som serveras oss frukosten. Hon har en STOR mage som förmodligen är ganska jobbig för henne, men hon skrattar och är glad hela tiden. Till henne gav jag en babyfilt och ett baby-set med kläder som en av våra medlemmar stickat och ville att vi skulle ge till någon särskild. Hon blev jätteglad och tacksam och alla tjejerna i baren beundrade filten. Jag tror att jag valde helt rätt person att ge just de här sakerna till, hon berättade att bebisen ska födas när som helst nu. Hon har ingen som stöttar henne och hennes bebis, mer än pappan och de andra i hennes familj. Att ge henne ett litet bidrag kändes väldigt bra i magen.

Men man får inte glömma att barnbyarna gör en väldigt viktig insats. De ger föräldralösa barn ett hem, gemenskap, respekt, kärlek och utbildning. Samtidigt som man tänker på det så ska man ha i tanke alla de barn som inte kommer till barnbyn… det är många som behöver hjälp här.  Som organisation kan man göra stor skillnad, men som privatperson kan man också gör massor!  Vi har ett äldre par här på hotellet som stödjer en hel familj och som nu hjälpt pappan i familjen att köpa en bil så att han kan börja köra taxi. För 15 000 kronor får man en helt ok bil och kan tjäna pengar till sin familj. 

Vi har inga pengar att bidra med, men gör så gott vi kan med våra insamlade nallar, kläder och lite annat smått och gott. Tacksamheten vi möts av är otrolig och känns väldigt bra i magen. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något…