torsdag 22 november 2012

Klart att mediciner hjälper!

Idag på nyheterna får man veta att det gjorts en studie på vuxna personer med adhd. Studien visar att vuxna personer med adhd som medicineras begår färre brott. Det är ju jätte bra! Men ganska självklart tycker jag...

När en person med adhd får medicin, så blir det lättare att styra sina impulser och faktiskt hinna tänka efter innan man handlar. Det ser jag tydligt på sonen. Då är det väl inte så konstigt att brotten blir färre? Det konstiga är att medicinering är en så kontroversiell fråga och att folk ska tycka så himla mycket om det. Medicinen hjälper folk. Punkt. MEN jag tycker att medicinen ska kompletteras med annan hjälp, som tex KBT eller samtalsterapi.

När Senior var 9 år påbörjade han medicinering för sin adhd och vi märkte direkt skillnad. Inte så att han blev helt annorlunda, utan mer att han blev lugnare, lättare att föra ett samtal med och förståndigare på nåt sätt. Han sa själv ganska snabbt att han äntligen kunde tänka en tanke i taget och tills den var färdig. Innan hade han haft tusen tankar i skallen samtidigt och inte hunnit klart den första innan nästa tog vid. Nu var det lugnare i hans lilla hjärna och han kunde tom se sammanhang och dra korrekta slutsatser. Han sov lugnare på nätterna utan en massa mardrömmar, och var därmed piggare under dagen.

För mej är det lika självklart att medicinera adhd som det är att ge en hörselskadad person hörapparat. Det är inget konstigt eller elakt, tvärtom. Att INTE ge adekvat hjälp kan däremot ge stora skador både på personen det gäller och andra. Jag är väl medveten om att det funnit personer i vår närhet som tyckt att vi gett vår son knark och han har tom blivit kallad knarkunge. Sånt är sorgligt och uttryckt av personer som inte vet vad de pratar om och heller inte borde uttala sej.

Jag är inte alls säker på att Senior levt idag om han inte fått hjälp av medicin, BUP och av oss. Med den känsla i magen tvekar man inte att ta den hjälp som finns. Nu när vi dessutom kan se resultatet kan vi inte vara annat än nöjda och tacksamma. Idag är han en harmonisk 19-åring med både jobb och körkort. Han fick chansen och tog den!

Tyvärr ser jag ganska många som inte lyckats lika bra och det är dem jag kämpar för.


6 kommentarer:

  1. Jag såg också det! Tyckte också det var rätt självklart faktiskt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, men det görs ju undersökningar om allt...

      Radera
  2. Och medicinerna måste tas! Man kan ibland se att "h*n hade inte tagit sina mediciner".....
    Det är ett ansvar.
    Ha en bra dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jo det ser man definitivt! Här hemma får vi hör att det är vårt fel när sonen glömt sin medicin, men jag säger bara att nåt får han faktiskt komma ihåg själv. Han är ju inte liten längre... å det finns många bra hjälpmedel som han kan använda för att komma ihåg.

      Radera
  3. SV: även den bästa kan glömma.
    Man bör också ha högskoleutbildning, inte ha några barn, och helst inte vara över 30 år.

    Ha en fortsatt bra dag
    mvh

    SvaraRadera
  4. Jag tycker också att man självklart skall äta mediciner som är till hjälp.
    Absolut!

    Kram!

    SvaraRadera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: