Ett år sedan...

Idag är det svårt att tänka på något annat än Fredrik. För ett år sedan åkte han iväg med kompisar, 20 år gammal... han kom aldrig hem mer... han föll under ett tunnelbanetåg och kommer för alltid att vara 20 år. Just precis vid den här tiden visste vi inget mer än att graffiti och att åka mellan vagnarna var en vardagsgrej för honom. Det spelade ingen roll vad någon sa. Det var hans grej och han struntade i vilka konsekvenserna kunde vara. Han var ung och odödlig. Han hade hela livet framför sej.

På kvällen chattade jag med min väninnan som skrev att hon hört om en tunnelbaneolycka och var säker på att det var han... henne son. Vi pratade via datorn i flera timmar, ville inte uppehålla någon av hennes telefoner. Så blev det tyst och jag visste. Några timmar senare, vid 2-tiden på natten, ringer min väninnan och säger att polisen kom. Det visste jag redan. Jag kände precis vad som hände, varenda minut. Det var inte min son och ändå var det tungt att andas.

Hur hanterar man förlusten av ett barn? Jag har stått bredvid min väninna och sett hur de hanterat sorgen. Alla på sitt sätt. Det finns inget rätt eller fel i sorgearbete, alla måste hitta sin egen väg. Även vi som står bredvid. Vi hade känt Fredrik i nästan hela hans liv, vi är också drabbade men på ett helt annat sätt. För oss är det också en årsdag som ska passera och idag är det svårt att få ihop tankarna och tänka på något annat än Fredrik och hans familj. Jag vet att även mina barn tänker mycket på det som hänt och vi pratar ofta om honom.

Samtidigt fortsätter vårt liv. Idag ska vi träffa en journalist och en fotograf från Allers. Vi ska få lite uppmärksamhet för vårt arbete, för Martins viktminskning på 60,4 kg och att vi träffades på jobbet och har stora klasser där vi gör ett bra jobb. Kan låta ytligt att ta itu med en sån uppgift just idag, men det är vårt liv och det fortsätter ju.

Så med Fredrik i bakhuvet (och Queens låt Dont Stop Me Now som spelade på begravningen) ska jag ta itu med dagen. Jag ska hitta passande kläder, städa av lite och invänta våra gäster. Lite vemodigt kan det tänkas bli, men det kanske är bra. Man behöver vara lite eftertänksam ibland och fundera över de värden vi har i livet. Inget är självklart. Lycka och trygghet kräver hårt arbete. Jag har bägge och är tacksam.

Krama era barn lite extra idag! Var tacksam för att ni kan krama dem...

.