fredag 21 oktober 2011

3 timmar senare...

Då är vi äntligen klara!
Efter att ha provat säkert 15 olika toppar, bestämde jag mej till slut för en rosa skjorta som döljer valkarna ok... Jag hann städa av köket, hallen och vardagsrummet, stryka skjortan, dammsuga och sminka mej lite snabbt innan fotograf och reporter dök upp strax efter 9.30.

Vi satt och pratade i köket över en kopp kaffe/te medan fotografen knäppte och knäppte... Baileys blev snabbt fotomodellen för dagen  :-)  Fotografer som gillar hundan tycker vi extra mycket om. Hon skulle skicka över bilder som blev bra.

Fotografen och reportern från Allers
Efter att ha berättat om nästa hela vårt liv, hur vi började på Viktväktarna och hur vi träffades, skulle vi ta ännu fler bilder utomhus. Det var kallt! Vi skulle göra "stina-hopp", pussas, gå, se söta ut... och en massa annat. Ska bli väldigt spännande att se vilka bilder hon väljer...

Men men... allt gick bra. Junior är ledig idag, så han var med också. Tills han fick nog och drog iväg på en av sina sista utflykter med motorcykeln. 12.00 åkte reportern iväg och 12.30 var fotografen färdig. Då hade hon tagit de sista bilderna i köket, när Martin lagar mat. Bägge är inbjudna att vara med på en lektion för att se vad vi sysslar med. Trådsmala bägge två.. så de behöver nog lite mer insikt för att fatta helt vad vi jobbar med.

Så nu övergår vi i en vanlig fredag med storhandling och lite jobb. Snart kommer Mandisen, så vi ska nog tillbringa eftermiddagen i tv-soffan. Hon har nog massor att berätta eftersom hon började jobba i måndags! Så det ska bli spännande att höra vad hon har att säga  :-)

Sen blir det eventuellt en tur till minneslunden. Senior har fått blommor av en lärare som han vill lägga i minneslunden. Det är klart att han ska göra det! I övrigt blir det lugnt... det är en speciellt dag och kommer att vara så några dagar framöver. 3 årsdagar, varav 2 är lite tyngre... för ett år sedan levde vi i nån slags bubbla. Nu har tiden gått och bubblan är borta, men fortfarande finns tankarna på att saker kunde varit så mycket annorlunda.


Livet går vidare...

.

2 kommentarer:

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: