torsdag 15 september 2011

Privat eller personligt

När man skriver en blogg väljer man vilken nivå man ska ligga på när det gäller det man skriver om. Jag tycker nog att man kan vara ganska personlig, men inte alltför privat. Frågan är var gränsen går...

Jag kan skriva mycket om mej, mina tankar, åsikter, ställningstaganden osv. Men jag skulle aldrig skriva om "underlivsfrågor", saker vi bråkat om här hemma, eller uttala mej om vänners barnuppfostran resp ekonomi, eller vad jag retar upp mej på när det gäller mina vänner. Man vet ju aldrig vem som läser... Däremot kan jag uttrycka mej generellt i frågor om pengar, uppfostran osv. Men jag skulle aldrig hänga ut någon! Då blir det för privat.

Men gränsen kan vara lite diffus och svår att se. Jag tycker ju ganska mycket och är inte rädd för att sticka ut näsan. Men för mej handlar bloggen om vad JAG tycker eller hur jag reagerar på det andra tycker. Jag använder bloggen som en slags dagbok och ett verktyg att avreagera mej. På så sätt slipper min familj en hel del av mina utbrott  :-)

Samtidigt är bloggen ett slags bollplank där jag dessutom kan få andras syn på saken. Jag vet att många av mina "icke-vänner" läser vad jag skriver, men de ger sej väldigt sällan in i debatten. De visar sej nästan aldrig överhuvudtaget... jag vet också att de vänner som läser kan vara säkra på att jag inte skulle hänga ut dem. Däremot kan jag skriva om deras problem i ett allmänt ordalag och på så sätt belysa en särskild fråga. De vet vem jag skriver om, men det gör ingen annan...

Jag fattar inte hur man kan hänga ut hela sitt liv på nätet! Det som skriver sk sexbloggar... hur tänker de? Tänk om en bekant läser... guuud så pinsamt! Nähä, sånt håller jag för mej själv! Hur tänker ni kring det ni själva skriver eller läser? Hur privat eller personlig får/bör man vara? Fattar ungdomar att allt de skriver faktiskt stannar i cyberrymden för alltid?

.

5 kommentarer:

  1. Jag har inte en offentlig blog såtillvida att ingen jag känner IRL vet om att jag bloggar eller var bloggen finns. Det är viktigt för mig, för jag vill ha bloggen till att skriva om mig, mina funderingar, min tillvaro och mina problem. Och det skulle jag inte kunna göra om folk jag känner IRL läste bloggen. Jag har absolut ingen lust att skriva om mina åsikter. Däremot kan jag skriva om precis hur jag mår - hur dålig jag än mår - eller underlivsproblem som tydligen är helt tabu för dig. Det är MIN blogg och jag vill skriva om MIG, och jag är inte mina åsikter, så därför är det helt ointressant för mig att skriva om det.

    SvaraRadera
  2. Med underlivsproblem menar jag sexliv, inget annat. Anledningen till att jag funderade över ämnet var att man pratade om det på radion.

    SvaraRadera
  3. Jag skriver om min vardag till viss gräns.
    MIN blogg är Min Dagbok.
    Och det jag skriver läses för det mesta av min man innan publicering.
    Alltså till viss del är bloggen personlig, och dom flesta vet vem jag är, vid det här laget.

    Bra att du skrev att du fångade ämnet från ett radioprogram! Det är ju så jag gör också, ett ämne kan dyka upp i en tidning, eller att vi helt enkelt pratar om något vid frukostbordet som är intressant och så går jag vidare och googlar på det.

    SvaraRadera
  4. Nåja, mitt sexliv skriver jag inte om. Definitivt inte. Jag tänkte på det som är aktuellt i mitt liv just nu och som jag skrev om på bloggen häromdagen, cystor på äggstockarna och liknande.

    SvaraRadera
  5. Detta handlade inte dej Piedra, det kan jag lova. Även om jag inte skriver så mycket om mens och sånt så tycker jag att det är ämnen som kan vädras. Däremot kan jag inte förstå när folk skriver om sitt sexliv eller vad de tänder på osv. Har de verkligen varit med om allt de skriver om???

    SvaraRadera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: