söndag 24 juli 2011

En skön dag trots allt...

Även idag vaknar man upp till en värld i sorg. Precis som alla andra följde vi rapporteringen från Norge, precis hela dagen igår. Det som hänt är fruktansvärt, men kanske inte överraskande. Vi är inte säkra i våra små länder längre, vad vi än försöker inbilla oss. Galningar finns överallt, så är det bara. Att försöka intala sej något annat är bara dumt, men visst är det sorgligt.

Efter lunch igår packade vi in oss i bilen och åkte upp till vår orienteringsstuga. Därifrån går flera preparerade spår i olika längd, vi valde spåret som är 6,4 km. Vi njöt så mycket vi kunde och promenerade i maklig takt. I slutet av slingan finns en liten sjö som Baileys kunde bada i. Vi brukar normalt inte släppa honom ute sådär, men igår fick han bada okopplad. Å som han njöt! Det var en väldigt liten skogsjö, så vi tyckte vi kunde testa honom lite. Å han försökte inte dra iväg en enda gång, utan kom varje gång vi ropade på honom och höll sej hela tiden i närheten av oss. Innan kastreringen gav hans sej iväg efter sjöfåglar mm. Så nu vågar vi nog släppa honom för att bada i sjön flera gånger.

Vi tog alltså god på oss och gick runt på 1 timme och 40 minuter. Jätteskönt! Så igår fick jag massor med steg och det kändes i kroppen på kvällen. Å trots en ganska dyster dag, mådde vi ganska bra. Kvällen avslutades med en film tillsammans med Junior. Vi tittade på den lättsamma Morgan Pålsson och fick skratta lite.

För trots att vi inte känner någon i Norge så känner man i hela kroppen att något hemskt har hänt. Man behöver inte vara personligt drabbad. Det räcker med att höra berättelser, se bilder och höra rapporteringen för att man ska må illa och känna sej väldigt berörd. Jag vet ju trots allt hur en mamma som får dödsbud om sitt barn mår, min väninnan drabbades ju så sent som för ganska precis 9 månader sedan. Det är fruktansvärt, det finns inget annat ord att beskriva det med. De här familjerna kommer inte att bli sej själva mer, den sorgen går inte över - den bara bleknar och blir lite mindre vass med tiden. De unga som sett allt och blivit skadade kommer att bearbeta detta under en lång tid framöver. De har förändrats för alltid.

Gårdagen var en tung dag, som vi trots allt lyckades göra ganska behaglig. Ofta kan vår natur hjälpa till att bearbeta många olika tankar. En hund och en promenad kan göra susen. Även idag har vi tv´n på, några ungdomar saknas fortfarande. Men idag blandar vi rapporteringen med att packa och förbereda för vår tid på Öland. Livet går vidare, även om det känns konstigt.

.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: