Jag hade lite rätt :-)

Det blev en remiss för att göra en magnetröntgen på benet, precis som jag trodde. Doktor Kompis tror att ligamenten runt knämuskeln är trasiga. Inte konstigt att jag har ont och att det varken hjälper med antiinflammatoriska läkemedel eller annat. Jag hade väl förmodligen gjort bäst i att vila benet helt och hållet, men det har jag ju gjrot i perioder utan framgång... visar röntgen att något är trasigt kommer jag att få kortisonsprutor direkt in i muskeln... AJ!

När det gäller det andra, min trötthet mm. Så tror han att jag har en kortisolbrist! Den har ingen varit inne på förr, å andra sidan har man inte ens tagit ett blodrtyck på mej på Tumba Vårdcentral... Doktor Kompis kollaed allt man kan kolla och jag ska tillbaka både torsdag och fredag för att ta prover och göra dygnstester. Skulle det visa kortisolbrist så har jag ingen aning om vad man gör, mer än att det är ett tillstånd man har för resten av livet. Skoj? Nope! Men får jag bara veta varför jag är så trött mm och man kan göra något år det, så struntar jag i resten.

Så om någon vecka vet jag varför jag är trött och om inte alltför många veckor vet jag väl varför benet gör ont. Så för första gången på 10-15 år har jag påbörjat ett högkostnadskort! Jag vet ju att det kommer bli några läkarbesök framöver... Så nu hoppas jag bara på att tiden till röntgen ska gå fort. Under tiden ska jag väl kanske vila benet, nu när jag är nästan säker på att något är sönder. Vila... lättare sagt än gjort...

.

Äntligen!

I eftermiddag ska jag åka till Järna Vårdcentral och träffa en ny läkare. Eller... ny och ny... det är en gammal bekant till familjen. Han har alltid sagt att man inte ska vårda sina vänner, men när man inte får hjälp från annat håll då? Idag ska han få titta på mej och förmdoligen skicka vidare mej till en massa olika ställen. Gissar på en magnetröntgen av benet och ett gäng prover på sköldörteln.

Jag har alltså haft ont i benet i drygt ett år. Det gör enbart ont vid belastning, inte vid beröring, tryck eller annat. Numera är det också ganska svullet och det hjälper inte med antiinflammatorisk medicin. Det är värst när jag suttit stilla en stund, då gör det så ont att jag knappt kan gå på det. Man har kollat upp att det itne är en propp, i övrigt har tiden bara gått...

Jag har dessutom alla symptom på att sköldkörteln inte fungerar som den ska, men eftersom värdet som ska visa på en förändring ligger 0,1 under riskvärdet - så gör inte min vanliga vårdcenral mer. Att jag är så trött att jag mår illa, glömmer i princip allt jag inte skriver upp, har ont i halsen konstant, ont i ögonen, blir andfådd lätt och en massa annat - det struntar man i. Nu har jag skrivit ner alla symptom på ett papper, så får vi se vad doktor Kompis säger.

För en gångs skull hoppas jag alltså att det är något fel på mej... eller ja, det är klart att det är nåt fel. Man ska ju inte känna sej sjuk dygnet runt. Vad jag menar är att jag hoppas man hittar en orsak till varför jag mår som jag gör och att det finns något att fixa det med. Att man inte bara säger "alla är lite trötta på vintern", som man gjorde på min gamla vårdcentral. För mej handlar det itne om lite trötthet på vintern, jag är trött JÄMT! Oavsett sommar, vår eller vinter. Så trött att jag kan somna när jag sitter och äter... eller bara jag sätter mej och klappar hunden i fem sekunder. Det är inte normalt!

Så håll nu tummar och tår för att allt går bra idag och att jag får hjälp!

.

Otroligt skönt!

För första gången sedan barnen föddes känns det som om jag faktiskt skulle kunna få helt ordning i hela huset samtidigt! Å dessutom ha ordning mer än en kvart! Det blir färre och färre grejer, mer och mer lättstädat. Å det känns så skönt!

Undersökningar visar att röra är stressande och jag håller med till 100%. De senaste två åren har jag rensat ur massor och nu kan jag se resultatet. Nu har även de andra i familjen gått in för samma tänk, så varje gång någon av oss röjer - försvinner det grejer. Det mesta säljs och ger ett tillskott till någon resa.

Förra helgen var det garderoberna som byttes ut. Ikväll ska en päls, jackor och lite annat ut på nätet för att säljas. Dena helg har det varit Juniors och vårt sovrum som har röjts. Den här gången har vi inte mycket som ska sälja, utan sakerna har mer fått sina rätta platser. Det är inte riktigt klart än, men på god väg.

Det känns som luften är lättare att andas på nåt vis. Att inte behöva skämmas när någon kommer hit oanmäld är otroligt skönt. Att slippa ursäkta röran... visst den som kommer hit kommer frivilligt och vet oftast vad som väntar, men ändå. Att trivas i sitt egen hem är otroligt viktigt! Även om jag alltis trivts hemma, så har röran stressat mej. Nu kan jag för första gången på 18 år trivas helt och hållet både med ordningen och utseendet på rummen. Bara trappen kvar att fixa, så är det värsta gjort  :-)

Att det ska vara så svårt att lära sej hålla ordning. Hur gör andra???

.

Hur städar ni?

Idag har jag haft städdag! Det var alltså det min lediga dag gick åt till  :-)

När jag städar gör jag det grundligt, alltså så där så jag tom torkar golvlisterna. Det är därför jag aldrig hinner klart... Jag brukar börja i köket och röja där först. Ni vet plocka in i diskmaskinen, torka bänkarna, röja köksbordet osv. Kökbordet är verkligen ett kapitel för sej... allt verkar samlas där! När köket är ok är det tvättstugans tur, vika tvätt, hänga tvätt, köra igång en ny osv.

Sen kommer jag till vardagsrummet och då är jag färdig att ge upp. Halva vardagsrummet är tv-rum och där går det fort att röja, andra halvan använder Junior som torkstuga till sina simgrejer, våra tradera-grejer står i ett hörn tillsammans med en motionscykel, hundburen står under fönstret... allmänt rörigt alltså. Så oftast blir det bara att röja tillräckligt för att kunna dammsuga. Det man plockar bort hamnar oftast i trappen för att det ska upp till oss eller Junior. När det är så mycket grejer på trappstegen att man knappt kan gå där är det dax att ta med sej grejerna upp... vilket knappt någon gör...

Idag har jag iaf röjt kök, tvättstuga, hall och vardagsrum så att jag både kunnat dammsuga och torka alla golv. Golvlisterna har jag inte riktigt hittat än, men det kommer! Trappen har börjat tömmas och imorrn tänkte jag avancera till övervåningen. Martin har lovat ta badrummet under helgen. Jag vill ha ordning när killarna åker till fjällen, så jag kan njuta av ett städat hem under veckan. Men jag brukar aldrig hinna städa allt på en gång, av någon anledning kommer jag aldrig till vårt sovrum... så vi får väl se om det hinns med den här gången. Förmodligen inte...

Hur gör ni när ni städar? Blir det kaos hos er också under tiden? Eller städar ni aldrig?

.

Oplanerad helg :-)

Så är det fredag igen och vi är som vanligt lediga. Eller ja... jo... halva fredagen brukar gå åt till jobb. Då ska veckobrevet skrivas och skickas, bokföring ska göras, varor ska beställas och lite sånt. Men vi gör det hemma och i vår takt.

Den här helgen är ett oskrivet blad. Det var iofs förra helgen också och ändå lyckades vi göra massor... det är ju inte varje dag man får tid att rensa och fixa i alla garderober. Så vi ska nog lyckas fylla tiden även denna helg  :-)

Idag är det som sagt lite efterarbete från arbetsveckan, det ska handlas, tvättas och städas lite. Vi ska få veckans dos av sushi och träffa en kollega. Killarna ska börja plocka ihop sina grejer för några dagar i Åre. Jag skulle gärna se att de röjde i sina rum innan de åker så att jag kan torka golven när de åkt.

I övrigt ska vi bara ta det lugnt. Martin har bett om en HELT ledig helg, jag har sagt kanske... Men lite ledigt blir det eftersom jag själv börjat läsa en bok och då är jag svår att stoppa. Jag sträckläser gärna böcker och har svårt att lägga dem ifrån mej. Därför börjar jag nästan aldrig läsa annat än på semestern, då jag har gott om tid. Men en eftermiddag på soffan kanske skulle göra oss bägge gott? När huset är städat... kanske...?

Hur som helst är helgen här efter en bra arbetsvecka. Det är inte lika kallt ute idag, så det mesta är faktiskt riktigt bra  :-)

.

Så var det dax igen...

Så var det dax att dra in media i våra problem igen... den här gången handlar det om Tumba Gymnasium. Senior har haft 14-15 grader varmt i skolan i två veckor nu å det är lite för kallt tycker både eleverna och jag. Vi har kollat med arbetsmilljöverket som menar att skyddsombudet ska stänga skolan om det är kallare än 20 grader mer än ett par dagar i sträck. Idag var det 13 grader i en av salarna. Skolan verkar inte alls tycka att det är ett problem... iaf inte rektorn...

Så igår skickade jag ett mail till lokaltidningen att de kunde ta med sej termometer och hälsa på i skolan. Idag hörde en journalist av sej och sa att hon tänkte dyka upp imorrn. Så nu är Senior taggad till tusen! Han har pratat med både skolverket och arbetsmiljöverket. Letat upp skyddsombudet på skolan som inte hört hågot alls om problemet. Nu sitter han och filar på ett mail till skyddsombudet som bad att få nedskrivet vad eleverna tycker och tänker. Hon visste redan att tidningen skulle komma, hur hon nu kunde veta det...?

Det lustiga eller kanske skrämmande i detta är att jag ser mej själv i Senior. Jag var precis likadan! När vi hade en snuskig musiklärare i högstadiet som bad tjejerna ta på gympadräkt på musiklektionerna... fick jag honom anmäld och avstängd. Andra grejer startade jag namninslamling för och lyckades med hjälp av fler elever stoppa vansinniga idéer från vissa lärare. Allt jag sett som fel har jag påtalat, fått skit för, men sedan kunnat vara med och rätta till. Senior gör precis som jag.

Att vara som vi är, är inte helt smärtfritt. Man åker på en hel del skit. Men så länge man är övertygad om att man gör och har rätt, så är det ok att få lite smällar. Att bara acceptera fel och vika undan är inte riktigt vår melodi. Men att se sej själv så tydligt i en annan människa är lite kluvet, spännande visst - men jag vet ju vilka smällar han kommer att få...

Det ska iaf bli intressant att se skolans reaktion nu när media lägger sej i. Imorrn vet vi mer, nästa vecka kommer artikeln...

.

Bara tre dagar kvar av kylan

Nu är det tydligen bara tre dagar kvar av den här hemska kylan. Som det ser ut iaf... På fredag ska det vara betydligt varmare och nästa vecka kan det tom bli plusgrader igen. Jag längtar något så vansinnigt efter våren! Vintern är inte för mej, jag borde faktiskt flytta.

Nästa vecka är det sportlov, då ska killarna åka med sin pappa till Jämtland. En vecka i skidbacken och kvalitetstid med sin far är precis vad de behöver! När killarna är borta brukar vi passa på att storstäda, men det hinner vi inte den här gången. Vi har en mängd läkar- och tandläkarbesök inbokade och ska jobba som vanligt. Men kvällarna blir lugnare när vi inte behöver hämta Junior från träningen och matkontot blir lägre eftersom vi bara lagar mat till två. I övrigt finns inga större fördelar med att killarna är bortresta, jag trivs med att ha dem hemma  :-)

Vad ska ni göra på sportlovet?

.

Blev så bra!

Efter ett rejält kaos av kläder och elfa-grejer i en salig blandning fick vi ordning på alltsammans otroligt nog och det blev kanonbra! Kläderna hänger eller ligger där de ska, en del är utrensat och allt är i ordning! Det var länge sen... Superskönt!

Det tog hela helgen och en del pengar, men det var det värt! Nu har vi de gamla garderobsinredningarna för försäljning... nån som behöver 5 ställningar med trådbackar???

Å nu är det ny vecka igen. Idag ska jag ta mej ner till klipperiet och ta bort en massa hår. Jag har inte klippt mej sen i början av oktober, så man kan lugnt säga att det är dax. På väg dit ska jag skicka iväg ett paket och på väg hem ska jag hämta ett. Martin är hos tandläkaren, så jag måste gå till centrum och självklart gör mitt ben extra ont idag. Så jag hoppas att han är färdig ungefär samtidigt som jag, så han kan hämta upp mej så jag slipper gå hem.

Nu har jag haft ont i benet i drygt ett år och först nu syns det något. Äntligen har det svullnat upp och ömmar även när man trycker på det. Förut gjorde det enbart ont vid belastning. Lite mysko hur man kan bli glad när något blir sämre, men nu kanske man kan hitta felet? Ska till läkaren på måndag, längtar nästan...  

Jaja, lika bra att sätta igång så man hinner allt man ska  :-)

.

Kläder överallt!

Just nu ligger det kläder över hela Juniors golv och i hela vardagsrummet. Vi har vräkt ur alla grabbarnas och Martins garderober för att sätta dit nya, större och mer välplanerade.

Vi hade planen klar när vi åkte iväg igår och skulle köpa grejerna. Men väl på plats funkade inte det vi hade tänkt, så vi fick tänka om när vi väl stod där. Att stå på plats i butiken och försöka tänka klart och få med alla grejer går förståss inte, så någon lite detalj glömde vi att köpa men det får vi väl göra idag eller nåt.

Vi kom iaf hem ganska många tusenlappar fattigare, men nöjda med våra inköp. Martin körde igång med Juniors rum direkt och fick upp garderoberna ganska enkelt. Junior lastade in sina grejer och sen hann vi inte mer. Vi hade nämligen lovat Junior en kväll med oss på egen hand, medan Senior var på personalfest. Han fick välja vad vi skulle göra och valde bowling och mat på Grekiska Kolgrillen. Vi fick storstryk på bowlingen kan man nog säga...

Väl hemma igen tittade vi på melodifestivalen med ett halvt öga, medan vi tömde Seniors garderober. Martin och Junior hjälptes åt att sätta upp hyllor, medan jag la över kläderna i nya klädbackar. Sen orkade vi inte mycket mer än att tugga i oss lite glass och äppelkaka, hämta Senior (som haft superkul) och gå och lägga oss.

Så idag ska Martin bygga resten av garderobsystemet och sätta det på plats. Han ska rensa ur bland sina kläder och hänga i allt. Jag ska rensa ur lite bland jackor och ytterkläder och hänga in alla Seniors kläder. Huset ska få en dammsugning och sovrummet en liten röjning. Sen är veckan slut och vi med. Helgerna är fullspäckade och jag tycker de går alldeles för fort. Men visst, vi får mycket gjort... och bra blir det  :-)

.

Nya garderober!

Äntligen ska vi få ordning i våra garderober!
Vi har för få garderober i vårt hus, så är det bara. Och de som finns är riktigt dåligt planerade. För att underlätta när killarna var små ställde vi in trådbackssystem i garderoberna för att få plats med det viktigaste och så hänger det andra på klädstänger ovanför backarna. Nu funkar inte detta längre eftersom kläderna blivit lite större.

Så imorrn ska vi ändra alltihop! Martin har hittills delat klädutrymme med killarna och det får han faktiskt fortsätta med. Jag har två egna garderober som är knökafulla med kläder och som jag rensar kontinuerligt, trots detta blir det inte färre kläder. Jag har faktiskt ingen aning om hur det går till, men jag tror att kläderna gör något barnförbjudet i garderoben och lixom ynglar av sej. Det blir iaf aldrig mer plats därinne, hur mycket jag än tar bort! Men en kvinna behöver sina garderober, så dessa får vara så länge  :-)

Iaf... imorrn ska vi åka och köpa ELFA-grejer och sätta upp väggskenor och peta dit lite större lådor så att alla prylar får plats. Detta ska vi göra i två garderober i Juniors rum och en större garderob i Seniors rum. På så sätt ska vi nog kunna få plats med alla deras grejer utan några större problem. Hoppas jag...

Har kollat efter begagnade Elfa-system, men det finns inga. Antar att folk köper, använder, plockar ner, förvarar och använder igen när de kommer på ett nytt användningsområde. Det är ju ganska smarta grejer. Vi har det lite överallt och som bokhylla är det oslagbart när man har små utrymmen, eller i förråd och garage. Det finns ju en massa smarta lösningar och tillbehör nu, så de går att använda precis överallt. Det blir några kronor och en hel del pyssel, men sen kommer det att användas många år framöver  - så det får bli så.

Morgondagens mission alltså... plus att vi ska fortsätta slipa trappsteg, jag borde klippa mej... plus att vi ska bowla och käka ute med Junior när Senior är på personalfest. Jag kommer som vanligt inte att hinna allt, men en del kanske? Det blir som det blir... det brukar det bli  :-)

.

18 veckor till midsommar!

Nu är det bestämt: Vi åker till Göteborg över midsommar! Igår började jag kolla boende och lite sånt. Skickade mail till mina kusiner för att kolla vad de gör på midsommarafton eller om de har förslag på vad man skulle kunna göra.

När vi började prata om Göteborg hemma sa killarna att de ville åka till Ullared när vi ändå är i närheten. Är det normalt att ungdomar på 16-17 år vill åka dit??? Strunt samma om det är normalt eller ej, jag åker gärna  :-) 

Men åker man till Ullared så vill man shoppa! I "rätt" storlek... Jag konstaterade snabbt att det är 18 veckor dit och att jag i min normala takt borde kunna gå ner 3-4 kg tills dess. Jag ska egentligen gå ner 7-8 kg, men iaf...

Martin har varken varit i Göteborg eller i Ullared. Så vi ska visa honom alla de saker som vi gillar; restaurang Räkan, Liseberg, Avenyn och allt annat. Han ska få åka bergådalbana för första gången. Ska bli kul att vara med om! Han har inte fått plats i en bergådalbana förr och sen ingen att åka med, men nu så!

Så planeringen går vidare. Kul att ha något att se fram emot  :-)

.

Barn som inte går i skolan

I Expressen igår kan man läsa om Anton som inte gått i skolan på ett bra tag. Det är riktigt dåligt av kommunen! Skollagen säger att kommunen ska ge alla elever möjlighet till en utbildning. Det finns iofs inga krav på att elev ska vara i skolan, men att utbildningen skall utformas så att man kan nå sina mål. Om det innebär en elevassistent i skolan, hjälpmedel eller att man faktiskt får undervisa eleven hemma - det är upp till skolan/kommunen att ordna.

När Senior gick i femman blev han allvarligt misshandlad vid flera olika tillfällen. Han var livrädd för att gå dit och jag litade inte på skolan, så jag höll honom hemma. Han gjorde det han skulle och sen var jag med honom när han skulle redovisa, skriva prov eller annat som var tvunget att göras i skolan. Så hade vi det under en termin, skolan hörde inte av sej en enda gång... Inte ens när han låg på akuten efter en av incidenterna hörde man av sej till oss. Självklart anmälde vi alla brister till skolinspektionen, som redan tidigare haft ögonen på skolan. Tyvärr var det en rektor med välsmort munläder, så skolan klarade sej undan även denna gång. Kvinnan på skolverket var riktigt frustrerad, eftersom även hon insåg att allt inte stod rätt till.

Oftast är det elever med olika sk bokstavsdiagnoser som slutar gå i skolan. Men det handlar även om tjejer (och killar) som mår dåligt, inte nödvändigtvis mobbade, men dåligt av andra orsaker. Det är inte elever som inte vill eller inte orkar gå i skolan, utan barn/ungdomar som mår riktigt dåligt av skolmiljön. Jag har haft flera av dem hemma vid mitt köksbord på dagarna. De har inga problem alls med inlärningen eller koncentrationen så länge de har en lugn miljö att plugga i och en vuxen person närvarande hela tiden.

Jag har ingen lärarutbildning, jag är inte heller psykolog. Ändå har jag fått förtroendet från både de här ungdomarna och deras föräldrar att ha dem hemma hos mej och på nåt sätt ta dem genom högstadiet. Det är här outbildade lärare kommer in i bilden. Skolan behöver fler vuxna, inte nödvändigtvis lärare med utbildning, som finns runt ungdomarna i skolan. Med fler vuxna kan man dela upp eleverna i mindre grupper och ändå alltid ha en vuxen närvarande. Behövs mer kunskap och bättre förklaringar, får man ropa på den utbildade läraren - svårare än så är det faktiskt inte!

Bort med stora klasser på 50-60 elever! Färre elever per grupp, minst en specialpedagog, kurator och vaktmästare i varje skola och en engagerad rektor. Jag tror att detta skulle vara ganska enkla lösningar för att få eleverna att må bättre och visa bättre resultat. Men det kostar ju pengar... I vårt fall bytte vi skola och hamnade i Kunskapsskolan. Senior fick en superb specialpedagog som han litade på och en underbar rektor. Han klarade högstadiet bra och går nu i gymnasiet och trivs där.

I hans fall handlar det inte om hans olika bokstäver eller sk särskilda behov. I hans fall handlar det enbart om en korkad rektor och en stelbent kommun. Hade jag som mamma accepterat skolans behandling av honom hade han förmodligen aldrig kommit tillbaka till grundskolan. Men jag bråkade, vann och brakade. Det är nämligen ganska jobbigt att kämpa mot skolan och det orkar inte alla. Men jag orkade och jag kan berätta hur vi gjorde, men andra måste föra sin egen kamp - det kan ingen annan göra åt dem.

Det är våra barn, vår framtid, det handlar om! De är värda ett bättre öde än att utestängas från skolan!

.

 

Vart tar dagarna vägen?

Tiden går så fort just nu att jag inte riktigt hänger med. Ifos tycker jag att det är bra eftersom jag vill ha vår, värme och sol nu. Men när dagarna går så fort att man knappt vet vad man gjort eller inte hinner det man borde göra - då är det lite frustrerande.

Igår hade jag en dag i tingsrätten, intressant som vanligt. Vi hade ett mål om ett försäkringsbedrägeri och ett hot mot tjänsteman. Allt gick bra och jag kom tom i tid till jobbet på kvällen, så Martin slapp göra allt förjobb själv. Vi har haft ganska lite folk de senaste två veckorna och det är ju lite tråkigt. Vi vet inte om det beror på vädret, ekonomin eller oss... Det enda vi vet är att det drabbar vår plånbok  :-(

Idag är en spännande dag! Senior ska vara med en radioreporter på Sveriges Radio idag. Hans uppgift var att intervjua någon som har hans framtida drömjobb och av en händelse har vi några bekanta som jobbar med sånt som han vill jobba med. En av dem låter honom vara med på jobbet idag, just idag hoppar hon in som programledare... så vi får väl se vad han får göra. Tack W! Ska bli spännande att höra om hans dag när han kommer hem.

Här hemma är det en helt vanlig onsdag. Jag ska ta ett bad, äta frukost och förbereda jobb. Idag har vi lunchklass på Huddinge Sjukhus och kvällsklass i Rönninge. Däremellan blir det en snabb lunch hemma och lite vila i soffan med Baileys. Jag tycker inte om onsdagar, det är för mycket kånkande och hattande. Kanske blir bättre till våren?

Men men... dax att ta tag i dagen!
Ha en bra dag everyhopa!

.

Tänker på alla ensamma idag

14 februari = Alla hjärtans dag.

Det kan ju vara en trevlig dag och det kommer från hjärtat, men det här komersiella jippot tycker jag inte om! I vissa skolor delas det ut rosor, många blir utan... På facebook skriver varenda en om sina underbara barn, män, vänner... osv. Jag vägrar!

Jag vet hur det är att sitta där ensam och se hur alla andra uppmärksammas. Hur jag själv försökte ge uppskattning, men inte fick någon tillbaka. Inte bara den 14 februari, utan året om. Jag vet hur ont ensamheten gör och hur den späs på en dag som denna.

Nu är jag inte ensam längre. Jag har en underbar familj, med man, barn och svärföräldrar som bryr sej om mej. Jag har kusiner, annan släkt och några få vänner som finns där i bakgrunden och som i bästa fall tar emot mej om jag faller. Alla har inte det och därför är jag tacksam.

Så idag går alla mina hjärtan till alla ensamma. Min familj har mitt hjärta resten av året, de klarar sej utan just idag  :-)

.

"Ni bara renoverar!"

En av våra medlemmar frågade vad vi skulle göra i helgen och jag berättade att vi i bästa fall skulle lägga golvet i övre hallen. Hon konstaterade krasst "Ni bara renoverar!" Ja, svarade jag... man har alltid att göra när man har hus och mitt hus har några år på nacken och behöver fräschas till en bit i taget.

Nu är iaf golvet klart! Pappa och Martin har precis varit och köpt lister och dörrfoder, så snart är hela övre hallen HELT klar! Det tog sin lilla tid, men nu så! Nu ska vi bara komma på vad för list man ska ha i en svängd trapp... och hur man fäster den... Sen ska "bara" trappstegen slipas klart och målas ett gäng gånger, så är faktiskt både trapp, nedre och övre hall klara! Ett projekt som pågått i sisådär 3 år... Kanske blir klart innan sommaren  ;-)

Sen hade vi tänkt vila från inomhusprojekten ett tag, men tji fick vi! Just precis idag konstaterade vi att badrummet måste fixas, helst i sommar, annars kanske vi får mögel i väggarna. Så nu ska vi ta in offert från olika företag och se hur många tusenlappar som flyger iväg. Det är ju en sak man numera inte får göra på egen hand. Det är "bara" golv och väggar som ska bytas, men det blir väl en slant ändå... Å just nu har vi faktiskt råd, så det är bara att köra!

Men som sagt: man har alltid att göra när man har hus...

.

Inget blir som man tänkt...

Idag skulle vi göra MASSOR!
Vi skulle åka till sopen och slänga gamla spisen och en massa skräp (kartonger, plast & metall), vi skulle till Kungens Kurva och lämna tillbaka en grej samt kolla lite på grejer vi behöver och vi skulle till Bauhaus och köpa lister. Inget blev av!

Det snöade ju lite igår... och det snöade lite inatt... ganska mycket. När vi vaknade hade det kommit 30-40 cm snö och det fanns inte en plogbil så långt ögat kan nå. Nu är klockan 15.30 och vi har fortfarande inte sett någon, vi är insnöade. Senior fick sms från skolan att den var stängd och Junior brydde sej inte ens om att försöka ta sej till sin skola i Solna. Varken tåg eller bussar har gått idag.

Så det blev en massa fixat hemma istället. Junior har slipat trösklar och trappsteg och Senior har skött dammsugaren åt honom och varit behjälplig i största allmänhet. Jag har städat köket, diskat och tvättat och ska nu fortsätta med nedervåningen. Eftersom det ligger slipdamm uppe är det ingen idé att göra något där förrän slipandet är klart. Martin har skottat, gått med hunden och gjort en del efterarbete från veckans jobb.

Min pappa skulle kommit hit och hjälpt oss att lägga golvet upp i lilla hallen, men han kommer inte in på vår väg. Så det får bli senare eller imorrn. Vi lyckades iaf putta ut bilen på vägen så att vi kunde ta lite lyxlunch tillsammans med mina föräldrar på vårt sushiställe. Vad gör man inte för lite sushi  :-) Att ta sej in på vägen var värre, då fick vi stanna halvvägs och skotta oss fram. Nu står bilen där den står tills plogbilen kommer! Vi rör oss inte ur fläcken!

Å eftersom vi är insnöade så är det väl bara att fortsätta städa. Iaf nåt bra med snön - man får saker gjorda och ingen kan smita undan  :-)

.

Knepigt att fylla 18...

Så länge barnen är små, eller iaf under 18, är det inget större problem att få vård som man ska. Senior har ju en mängd olika grejer som han går för, bla besöker vi gastro-, habben, astma&allergimottagningen för att få vård och mediciner. Man har lagt allt på Huddinge Sjukhus för att det ska bli så smidigt som möjligt för oss.

Idag ringer en av läkarna på gastro för att berätta för oss att vi blir "utsparkade" direkt när han fyller 18 i augusti. Läkaren vill veta vilken vår nästa vårdgivare kommer bli och var han ska skicka alla papper... VA? Men alltså... jag trodde ju att det fanns en naturlig övergång till en vuxenmottagning, kanske inte en och samma - men iaf en för varje olika åkomma. Så var det inte!

När det gäller adhd´n hamnar han i Fittja, astman har däremot en vuxenmottaging på HS... men nu kommer det märkligaste... vuxengastro tar inte emot honom eftersom han inte har en allvarlig kronisk åkomma som tex chrons. Han får gå till vårdcentralen! Där finns väl inga experter? Han har alltså en kronisk sjukdom som kräver daglig behandling, men inte just de diagnoser som sköts på HS.

Läkarens förslag var att vi skulle hitta en läkare på vårdcentralen som kunde vara vår "spindel i nätet" och hjälpa oss med samtliga vårdkontakter. Jo, hejsan! Det har vi ju aldirg haft förrut, varför skulle vi få det när han anses vuxen? Nån kontakt måste vi ju ha eftersom han behöver sin mediciner dagligen, så jag funderade och funderade... nån på vår vårdcentral tror jag inte på, de har inte lyckats göra något rätt hittills. Så jag tror att jag ska fråga vår kompis som är disktriksläkare i Järna. Det är långt bort, men det mesta går ju att ta via telefon. Jag får bara hoppas att han säger ja...

Men visst är det väl konstigt att det inte är en automatisk övergång till vuxenvården? Det tyckte även läkaren som ringde. Snacka om att krångla till det för vårdtagaren!

.

Idag är en bra dag :-)

Igår länkade jag ju till en fantastiskt låt som jag gissar kommer att bli en "bröllopsplåga". Å idag får jag veta att någon nära oss planerar sitt bröllop! Jag är så otroligt glad för deras skull! Å jag är så glad att vi får vara delaktiga :-)


Jag sa ju att det skulle bli ett bra år och att vi nu är igenom det värsta. 2011 kommer att bli glädjens och lyckans år, det har jag bestämt!
Det har iaf börjat bra :-D

.

2011:as populäraste bröllopssång?

Lyssna på underbara Sarah Dawn Finer och sången hon sjöng för Kronpinsparet inför bröllopet i somras. Visst är det väl en given sång på bröllopen nästa sommar och i framtiden? Den är såååå fin!

.

Svårt...

Precis som våra medlemmar, så kämpar vi på med vikten. Men det går lixom bara åt fel håll... upp! Eller nä, egentligen står vi nog ganska still - men det är ju ändå fel. Vi sköter oss perfekt mån-tors och sen är det alltid någon tävlingshelg, födelsedag eller annat som ställer till det. Men nu ska det nog lugna ner sej på den fronten. Nu jäklar ska vi lyckas hålla oss till vår veckomatsedel en hel vecka!

Förra året var en katastrof för vikten. Vi mådde för dåligt för att kroppen skulle släppa ifrån sej några kilon. Istället vägde jag 3 kg mer i januari i år mot förra året. För mej handlar det om att må bra i min kropp, inte om uteseende. Jag är kort, bara 156 cm, och mår inte bra av för mycket vikt. Jag kan inte röra mej känns det som.

Även om vi just nu jobbar väldigt mycket så känns det ändå lättare. Det här året började mycket bättre! Å nu när alla har fyllt år färdigt så SKA vi ta tag i detta. Inte bara ta tag i, utan även lyckas! Jag kan fortfarande inte gå, men vårt program fungerar även för rullstolsburna - så varför inte för mej? 8 kg... det är mycket... Jaja, vi får väl se hur långt jag kommer. Inga mål - inga besvikelser...

Nu jäklar!

.

Botkyrka Byggen igen...

Förra gången det trasslade med Botkyrka Byggen läste tydligen deras chefer denna blogg, jag hoppas att de gör det denna gång också... nu är det nämligen ett STORT problem som är ganska akut! I värsta fall handlar det om ett människoliv...

Jag har en väninna som lever i ett förhållande med en störd man sedan 25 år tillbaka. Nu har hon äntligen repat mod att ta sej loss och börjat förbereda för en skilsmässa. Hon har ställt sej i bostadskö och dessutom fått erbjudande om en bostad. Ekonomin är ok, alla papper finns MEN hon måste dessutom lämna in ett papper om att hon ansökt om skilsmässa. Hon har ju inte ens vågat släppa bomben hemma än, utan ville ha någonstans att bo först!

Vad har Botkyrka Byggen med att göra om man ska skilja sej eller prova att bo isär?

Den dagen hon berättar för sin man att hon vill skiljas och tänker flytta ifrån honom måste hon flytta direkt. Han kan nämligen bli våldsam och ta sej till precis vad som helst. Han har under hela deras äktenskap knäckt henne verbalt och varit våldsam, dock in mot henne... än... Hon är livrädd för honom och har planerat allt i detalj för att komma så lindrigt undan som möjligt. Efter detta svar från Botkyrka Byggen har all kraft runnit av henne och hon har nästan gett upp igen.

Men något måste man ju kunna göra? Har någon något bra förslag? Det är akut!!!

.

Baileys 4 år idag!

Idag fyller vår ögonsten 4 år. Vår lurvige kille som lyser upp vår vardag, som tvingar ut oss i alla väder (nästan) och som alltid är glad att se oss  :-)

Baileys är det keligaste, lataste och goaste som går på fyra ben. Han ÄLSKAR sina pipleksaker och människomat och HATAR regn. Hans favoritplats är husses eller mattes huvudkudde och det finaste man kan få som besökare hos oss är en svettig pojkstrumpa som han hämtar i smutstvätten.

Utan Baileys skulle vårt liv vara fattigt, han är vårt allt!

.

Det löser sej :-)

Redan innan 12 hade vi hunnit hur mycket som helst idag, det hör inte till de normala direkt...

När jag kollade runt på blocket imorse hittade jag en alldeles färsk annons på en spis, inlagd bara några minuter tidigare. Spisen var bara två år gammal och fanns någon mil bort och vi skulle ändå ut och handla åt det hållet. Så det var bara att snabbt ringa och kolla om vi fick komma och hämta den på direkten - å det fick vi  :-)

Så nu har vi alltså köpt ny (begagnad) dammsugare, ny fläkt (sprillans ny) och en ny (begagnad) dammsugare. Å detta för mindre pengar än vi fick från försäkringsbolaget... Så det finns pengar över så det räcker till ett nytt fönster i tvättstugan eller nya lister i lilla hallen på övervåningen. Men det räcker inte till en ny bil, tyvärr...

Efter röjningen av förrådet i helgen hittade jag några grejer som ska läggas ut på tradera. Det var mindre skräp där än jag trodde, men en del slängt blev det iaf. Nu ser man faktiskt vad som finns där, det är en ganska stor fördel.

Det löser sej alltså, en liten bit i taget. Har man inte bråttom så finns allt att köpa på begagnatmarknaden  :-)

.

Se upp i trafiken!

Nu ska ni inte bara oroa er för dåligt väglag... nä, nu ska ni även oroa er för övningskörare... nu är nämligen både Senior och Junior ute i trafiken och kör  :-)

Senior har övningskört ganska länge och börjar bli riktigt säker. Honom har vi bokat in för första riskutbildningen, den som handlar om droger och alkohol. Junior började köra förra helgen och har väl inte riktigt greppat hur stor bil han har eller hur man ska anpassa hastigheten i kurvor och korsningar än. Men det tar sej!

Senior fyller 18 i augusti, då är det mycket som händer. Vi ska lägga om konton, skaffa fullmakter på mediciner och läkarkontakter mfl, sätta honom i bostadskö och en massa annat. I bästa fall kan han köra upp och ha sitt körkort innan han ska ut på praktik i november. Junior har precis fyllt 16 och kan övningsköra i lugn och ro ett bra tag till.

Jag tycker det är jättebra att man får övningsköra redan när man fyller 16, då har man ju god tid på sej. Bägge killarna har ju haft moppekort och kört mycket i trafik. Så trafikvana har de iaf och vet riskerna med andra trafikanter. Det är en stor fördel. Så jag är inte särskilt orolig när de är ute nu. Jag har inga riskbenägna killar som ska visa sej på styva linan. De är lugn och förståndiga och kör som man ska.

Så ni kan nog vara lugn om/när ni möter dem på vägarna  :-)

.

Plösligt händer det...

Efter många år som ensamstående mamma och ensam i största allmänhet kom helt plötsligt kärleken in i mitt liv! För att stanna dessutom  :-)

När jag minst anade det och en person som jag inte alls såg som min framtida kärlek. Han fattade tidigare än jag, jag fattade absolut ingenting. Vi jobbade ju bara tillsammans och visst, vi pratade mycket och trivdes ihop... men inte mer, trodde jag... Han var yngre, bodde fortfarande hemma och var datanörd = inget för mej alltså.

Men han var för mej! Bara för mej! Och idag firar vi 3 år tillsammans  :-)
Allt kändes bra redan från första dagen. Killarna godkände honom direkt och Baileys älskade honom från första stund. Hans föräldrar accepterade mej och mina föräldrar accepterade honom. Alla var nöjda och glada. Särskilt vi  :-)

Jag har hela tiden varit lyhörd för killarnas åsikter. Hade de sagt nej, så hade det aldrig blivit något. Mår inte de bra, så kan jag inte bara se till mej själv. Det skulle aldrig fungera. Killarna går först i ALLA lägen! Men jag behövde inte oroa mej, alla gillade varandra. Martin skulle aldrig ta någon slags pappa-roll. Han är en vuxen kompis som hjälper dem med allt de behöver. De har redan en pappa och behöver inte en till. Däremot behöver alla en extra kompis och kanske en vuxen förebild som dessutom är man.

Vi har det bra! Vi skrattar mycket och tycker om att vara tillsammans. Vi åker på våra kryssningar, resor, simtävlingar och skrattar. Skrattet är vikigt! Särskilt viktigt var det under förra året när det mesta var riktigt tungt. I år är det mycket bättre, året har faktiskt börjat riktigt bra.

Idag ska vi äta något gott, annars är det mesta som vanligt. Det är fredag och vi är "lediga"... det innebär att halva dagen går åt till att jobba klart veckan. Sen storhandling och städning/tvätt, dammsgning mm. En helt vanlig fredag alltså, med den skillnaden att vi firar 3 år idag  :-)

.

Sviterna av utbrändhet

Veckorna går superfort! Å skönt är väl det, då blir det sommar snabbare  :-)

Jag har insett att vi tagit oss lite vatten över huvet, vad det gäller jobb. Den där sista klassen vi öppnade, var väl inte det smartaste vi gjort... där gick min gräns för vad jag orkar, men det visste jag ju inte innan. "Å hon jobbar inte ens heltid" tänker ni kanske nu? Nä, jag gör ju inte det och det finns orsaker till det.

Jag sprang rätt in i den berömda väggen för drygt 10 år sedan och var sjukskriven i 3 år. Då var det inte så vanligt med utbrändhet och ingen visste väl riktigt vad som var fel eller vad man skulle göra med mej. Så sjukskrivningen gick utan att jag fick någon vidare hjälp. Jo, jag fick samtalsterapi och det var suveränt - något ALLA borde göra någon gång i livet. Men annars gick bara tiden kan man väl säga, tills Försäkringskassan en dag nollade mej.

Då var jag ju tvungen att ta första bästa jobb. Det konstiga är att jag fick jobb direkt. Jag sökte 5-6 jobb och fick 11!!! Jag jobbade, trivdes och hade jättekul men orkade inte heltid hur mycket jag än ville. Så det fick bli till att rannsaka sej själv och göra en budget. Hur mycket MÅSTE jag jobba för att överleva och hur mycket ORKAR jag jobba? Jag konstaterade att en halvtid, ca 25-30 timmar skulle funka och har jobbat så sen dess.

Nu när Martin och jag jobbar tillsammans tror man ju att man ska orka mer, men det gör jag alltså inte. Den där droppen rann över med den sista klassen. Det irriterar mej ganska mycket att jag inte orkar göra lika mycket som andra. Att jag måste sova middag vissa dagar osv. Men tydligen finns sviterna av den där utbrändheten kvar och jag har inget annat val än att lyssna på kroppen.

Så jag måste klara den här terminen, men sen måste vi nog tacka för oss och avsluta den där sista klassen vi startade. Det är inte själva klassen egentligen, utan mer släpandet av grejer som ställer till det. Vi har inget lager där utan får lasta allt på pirror och ta med varje gång. Vi har olika lokaler varje vecka och det är ganska långt att gå med de där pirrorna. Hade det varit mer medlemmar hade det varit en sak, men nu ger det inte jättemycket tillskott till kassan heller. Jag är helt slut när vi varit där, men hinner varken äta ordentligt eller vila innan det är dax för nästa klass på ett annat ställe. Det är inte värt det helt enkelt.

Ångesten ligger över mina axlar. Vi har ju åtagit oss detta, då kan man ju inte bara ge upp. Man gör inte så! Men jag kanske måste göra just så för att orka och för att vara en bra mamma, matte och allt annat som faktiskt är viktigare i mitt liv. Ibland måste man tänka på sej själv. Om inte jag tar mej själv på allvar, vem ska då göra det? Om inte jag lyssnar på min kropp, vem ska då göra det? Å vem tackar mej om jag brakar ihop igen...? Inte är det våra medlemmar!

Men det är klart att jag önskar att jag var som "alla andra" som orkar jobba heltid och som gillar det. Men jag är jag och jag är inte som alla andra. Jag är bara jag...

.

Läget i Egypten

Tänk att vi var i Kairo för ganska precis 3 veckor sedan... svårt att tro idag. Men nu förstår vi varför vi hade livvakt när vi gick i bazarerna... 

Vi älskar Egypten och har varit där fyra gånger hittills. Det är ett land med en otrolig kulturell skatt och härliga människor. Ett land som vi absolut återkommer till. För det måste vi, särskilt nu! När kravallerna lagt sej måste vi våga att åka tillbaka annars går Egypten under. När allt är lugnt igen måste vi åka dit och bidra med våra pengar och visa vårt stöd.

Det blir inte under 2011, men sen så...

.

Det löser sej så sakterliga...

Jag tycker det mesta är ganska segt just nu, men lite får jag iaf gjort även om det går långsamt...

Vår dammsugare fungerar inget vidare, så jag har jagat en ny och jag visste precis vad jag ville ha. Hittade en på blocket i Upplands Bro, nästan vid världens ände alltså! Men det löste pappa  :-) Han tog med sej Senior i söndags, så blev det att övningsköra hela vägen dit medan vi andra satt på simtävligar. Så nu är jag alltså lycklig ägare av en ny dammsugare, som jag vet ska fungera länge!

Efter en del ringade och kollande har även spisfrågan löst sej. Idag stoppade försäkringsbolaget in mer pengar än vi kunde drömma om! Och inte köper jag en NY spis inte, nänä... det finns så många galningar som säljer nästan nya grejer begagnat så det får bli några stunder med blocket igen. Till helgen ska vi nog kunna åka och köpa en och då finns det även pengar över till en ny köksfläkt eftersom den också är sönder  :-(    Men fläkten får vi nog köpa i butik, det finns nämligen knappast några begagnade.

Jag har även ringt en annan vårdcentral, där en av våra bekanta jobbar som läkare. Så nu ska han kolla upp HELA mej. Jag får vänta till den 28/2, men det gör inget. Jag vet att det kommer bli ordentligt gjort och då kan jag vänta.

Så lite har jag lyckats fixa, det blir lite i taget och så får man hoppas att det inte dräller in fler bekymmer under tiden. Men just nu är det ganska lugnt... peppar peppar  :-)

.