Tack för alla era komentarer på förra inlägget - det värmer! Sånt ökar självkänslan några pinnhål åt rätt håll :-)
Min självkänsla behöver stärkas en hel del tyvärr. Självförtroendet är det inte så mycket fel på, det är värre med självkänslan. Det är viktigt att höra att man är bra, inte bara att höra att det man gör är bra. Det är stor skillnad på att vara och att göra.
Alla behöver få höra att den egna personen duger som den är. Man säger ofta till små barn att det är fina, duktiga, söta osv. Men hur ofta säger man att de är bra? Att de duger som de är? Att de är älskade? Jag kommer inte ihåg att jag fått höra det som liten. Gör ni?
Jag vet att jag är bra på en massa saker och att folk kommer till mej när något ska göras. Jag lämnar sällan ifrån mej något som inte är i det närmaste perfekt. Då får jag bekräftelse och vet att jag duger. Men hur får man bekräftelse som person, inte som "fixare"? Det får man när någon säger att de älskar en, när någon ringer bara för att höra ens röst eller när folk faktiskt vill ha ens närvaro lite när som helst.
Martin säger ofta att han älskar mej. Barnen visar det på sitt sätt. Baileys är översvallande i sina känslor och dyrkar marken jag går på :-) Ändå tvivlar jag på det... det sitter lixom inte i ryggen att jag är något att ha. Därför är jag extra noga med att säga det till barnen. Att SE dem och bekräfta dem så mycket jag kan. Att prata med dem och verkligen vara närvarande i deras liv. Jag vet att jag är en bra mamma, men människan Marléne.... njae, håller kanske på att bli en bra människa... kanske alltså...
Hur har ni det med er/t självkänsla/självförtroende?
Kan vi peppa varandra?
.
Mitt liv som fd ensam mamma, numera gift med en 2-metersman, två vuxna grabbar och en galen men väldigt charmig hund. Här blandas allmänna funderingar med en hel del hälsa, härliga resor och livet i stort. Jag driver även livsstilsmagasinet Du i Fokus (duifokus.se) En salig blandning alltså...
Vilka fina bloggar du skriver! Det där är jätteviktigt. Att få veta att man duger som man är. Att säga det till barnen. Men att verkligen mena det. Och med balans. jag kan tycka att det betygshetsas nåt så förbannat. Vad ger det för signaler till barnen? Det är det du kan/gör som räknas. Men motsatsen? Skit i skolan. Det duger inte heller. jag tycker att min lagomlinje funkade bra. Kolla vad som behövs för att läsa vidare, presetera det, men inte så mycket mer. Ha kul. Att ha roligt stärker självkänslan. För hur många som helst skall göra en massa först, - innan de kan koppla av och ha kul.Trams. Ha kul bara. Skit i prestationerna. Ofta. Det gör jag och det har stärkt mig massor. Jag låter bli att bry mig om vad folk tycker om mig, mitt hem, min familj. Jag älskar allt detta och jag tror att det märks. Folk gillar den attityden. Inte det där ängsliga om att aldrig tro att man duger. Träna självkänslan, inte bara för din egen skull. Och du. Du har aldrig hört att du är bra. Prata med dina föräldrar om det. vad det gjort med dig. Du kommer att få en förklaring. Som du kan leva med. Som kommer at stärka dig. Jag lovar. Det är inte för att de inte tyckt att du är bra de aldrig sagt det. De har bara inge hyfs;) Vilket skapar stora sår visserligen, men ändå.
SvaraRaderaDina bloggar är fyllda av saker du skall göra, du gjort. Nu när du skriver från hjärtat om vad du känner, om detsom är du- får du direkt stor respons. Du ser ju skillnaden.
Låt oss se dig. Inte det du gör.
Jag tror att alla som läst dina senaste bloggar/inlägg är imponerade a ditt öppna mod. Vill själva våga skriva så.
Var så säker.
Stor kram från Acktjära
Tack Å för din kommentar, jag vet att du förstår. Jag har faktiskt försökt prata med mina föräldrar, de förstår inte alls vad jag pratar om... Förmodligen är de lika svältfödda som jag på bekräftelser? De förstår tyvärr inte mycket alls... men men. Kanske är en generationsfråga? Ta hand om dej, skickar en cyberängel till dej. Hittar fortfarande ingen som passar :-) Kram!
SvaraRaderaJag har alltid varit noga med att tala om för barnen att jag älskar dem. När de har gjort något mindre bra, har jag sagt till dem att jag älskar dem, men inte allt de gör. När jag de senaste åren har sagt till Dottern att jag älskar henne får jag till svar: "Jaja, jag veet! Du behöver inte tjata om det! Sluta, Mamma!" Så har hon stuckit upp till sitt rum (eller ut) och smällt igen dörren.
SvaraRaderaGrabbarna har inte svarat mig på samma brutala sätt :-)
Det Pappa kunde berömma öppet var matlagning. Tyckte han att det var riktigt gott sa han att det smakade som om Mamma hade lagat maten. Det motsvarade väl MVG++++ i dagens betyg. Tyckte han att man var duktig i något annat, kunde han inte säga något. Då trodde han att det skulle stiga mig och/eller min Bror åt huvudet. Men han kunde säga det till Mamma att vi hade gjort det bra.
Malde: då är det kanske en generationsfråga ändå? ATt din pappa gav kredit för det du gjorde men inte för den du är visar ju det. Undrar just hur mycket våra egna föräldrar fick beröm för sin person...?
SvaraRadera