Sommaren då alla gifte sej!

Att vi gifte oss förra året har väl inte undgått någon? Då var vi rätt ensamma om det i bekantskapskretsen. Ibland snackar man om babyboom, den här sommaren snackar jag om bröllopsboom! Detta är sommaren då alla gifter sej :-)

För några år sedan var det fler skilsmässor än vigslar, jag tror att detta har vänt nu. Jag hade ju skilt mej en gång och var inte alls öppen för nytt giftermål. Man kunde väl ha det bra ändå? Däremot tyckte jag hela tiden att par med gemensamma barn borde gifta sej bla pga det juridiska. Samboavtal är det många som struntar i eller glömmer och dör den ena föräldern är det mycket som underlättas av att man är gift. Hur krasst det än låter så är det faktiskt så...

För mej handlade det nog mest om att jag inte vill skilja mej igen och den juridiska biten som sedan skulle bli det som gjorde att jag senare sa ja när Martin friade. För mej är skilsmässa ett misslyckande oavsett om man är hyfsat eniga eller ej. Jag hade ingen lust att riskera ett nytt misslyckande... men det handlade också om att huset vi bor i är mitt och jag vill att barnen ska ärva det om det händer oss något inte hälften går till Martins släkt. Vi pratade om allt detta och när Martin sa att han gärna skrev på ett äktenskapsförord för att skydda både barnen och mej, så mjuknade jag väl lite... men jag var fortfarande inte redo. Efter sisådär sju år var jag redo, men det sa jag inte, efter åtta friade han och efter nio var vi gifta. Och folk sa ÄNTLIGEN!

Precis som jag gjorde idag! En av mina allra bästa vänner har ÄNTLIGEN gift sej och inte sagt ett ord i förväg! Så många gånger som han friat men icke... och på deras 17-årsdag fick han äntligen ett stort ja och ring på fingret. Min vän som jag tappade kontakten med under drygt 20 år, hittade igen, och nu håller hårt om. Han är söderkisen som flyttade till Finland (av alla ställen) och var här för bara några veckor sedan tillsammans med sin son och ingen av dem sa ett ord! Så dyker det bara upp på Facebook "Gifte sej idag". Jag är så glad för deras skull även om jag är lite i chock  :-)

Men de här två är alltså inte de enda... i Juli gifte sej den andra av mina närmaste vänner med sin soulmate. De har inte varit tillsammans alls lika länge, bara ett par år - men känt varandra en hel evighet. Å förra helgen gifte min gamla skolkompis sej med manen i sitt liv och är nu iväg på bröllopsresa. De här tre är personer i min närhet som jag känt mer än halva mitt liv och som jag självklart önskar det bästa. Men det är fler!!!

På bara några månader har även ett gäng bloggkollegor knutit kärlekens band. De började strax innan sommaren med den första, där gick det snabbt i svängarna - jag hann inte alls med. Helt plötsligt var de gifta! Sedan har det varit ytterligare två bröllop, par som varit tillsammans många år och har gemensamma barn - vi andra kör för andra gången. 

Det här med bröllop är lite spännande faktiskt, det finns så mycket åsikter om hur de ska vara och gå till. Hur länge "ska" man vara tillsammans innan det är ok att gifta sej? Ska man vara i kyrkan eller någon annan stans? Vit eller färgad klänning? Privat eller större? Vilka "måste" man bjuda? Vi har sett alla varianter under sommaren och det gillar jag! Att folk gör som de önskar så att det blir helt rätt för dem! Strunta i vad folk tycker, njut bara av stunden. Folk kommer ändå att ha en massa åsikter...

Att gifta sej är kul! Planeringen behöver inte vara jättestor eller krånglig, man behöver inte följa allas vilja. Det är ju egentligen bara att ha rätt papper i handen och sedan gör lite som man vill. Men jag vill ändå poängtera detta med juridiken. Är det så att den ena äger mer än den andra och den ena har barn men inte den andra, så är det inte helt fel att kolla upp vad som gäller. Man vet faktiskt inte als vad som händer. Det finns trots allt ett liv efter bröllopsdagen...

Med detta vill jag önska alla nygifta all lycka och särskilt till Åsa, Ullis och Andy! Ha världens bästa liv tillsammans med era älskade och lägg er aldrig osams  :-)