torsdag 22 juni 2017

Ju äldre man blir desto lättare är det...

Jag är så nöjd över att bli äldre och klokare. Och modigare! Med åldern kommer tydligen modet att stå upp för sej själv och våga säga ifrån när folk gör dumma grejer. Jag har iofs alltid sagt ifrån, men då är det folk som gjort något dumt mot andra. Nu har jag äntligen börjat säga ifrån när någon gör eller säger något dumt mot mej.

Jag vet inte om det handlar om självrespekt eller bara att man inte tar någon skit längre, men det känns jäkligt skönt! Senaste händelsen var en person som utan att egentligen känna mej påstod att jag är en sån som gillar att bli omhändertagen, att jag inte klarar mej själv osv. Detta sas i en mycket nedvärderande ton och med ett hånflin. Jag blev fly förbannad! Den här personen hade dessutom varit på mej flera gånger och även andra i sällskapet. Så jag sa rätt ut att h*n var en mobbare och njöt av att trycka ner andra och skulle lägga av. Reaktionen var ett nervöst fnitter, men nu hade leendet slocknat...

Det hände inte så mycket mer än detta, men var så himla skönt att äntligen sätta ner foten och visa att mej sätter man sej inte på. Jag var faktiskt lite stolt över mej själv och fick även uppmuntrande ryggdunkar från andra i sällskapet. Ingen människa har rätt att trycka ner oss! Varför kan vi inte fatta det som yngre? Varför ska det ta drygt 40 år för vissa av oss att respektera oss själva så mycket att vi fattar att vi har rätt att säga ifrån. Jag har ju som sagt gjort det åt andra ända sedan jag var liten... jag var den som gick emellan mobbare och den mobbade, som gick emellan slagsmål med grabbar som var mycket större än jag själv osv osv. Men jag har alltså inte förrän på senaste 2-3 åren sagt ifrån för mej själv.

Mobbing är inte ok någonstans eller i någon ålder, men jag tycker att det är lite värre när vuxna människor mobbar. De borde lixom veta bättre! Å om inte vi vuxna visar ur man ska bete sej är det ju svårt för barnen att fatta vad som är rätt. Mobbing kan ju dessutom se ut på olika sätt. Det kan ju vara ord rakt ut. Förtäckta gliringar. Eller att det blir tyst när man kommer in i ett rum. Att folk går iväg på lunch utan att fråga om man vill hänga med. Att inte låssas höra att någon pratar med en. Å självklart skitsnacket bakom ryggen. Jag har nog varit med om dem alla och då i vuxen ålder, inte som barn. De flesta mobbare har varit äldre män, men även kvinnor i min egen ålder.

Nu har jag som sagt slutat att ta skit, men det tar ändå på krafterna innan man kommer till den punkten att man faktiskt sätter ner foten. Jag måste alltså bli bättre på att agera snabbare. Men jag tror ju alltid det bästa om folk och tänker att de kanske har en dålig dag och att den går ut över mej... men detta ska jag försöka sluta med - jag ska i fortsättningen ge dem EN chans, inte mer! Sen ska jag säga: "Vad menar du med det? Jag gillar inte hur du pratar till mej. Det känns inte ok". För varje gång jag gör detta ökar nämligen min självkänsla och mitt egenvärde. Jag måste sluta tänka på hur vederbörande reagerar och känner, jag måste skydda mej!

Vuxenmobbing är väldigt vanligt och härskarteknikerna är många. Du har säkert också erfarenhet av detta, berätta gärna hur du tänker kring detta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: