Behövs Alla Hjärtans dag?

Jag gillar vänskap, kärlek och kramar - året om! Jag gillar inte att dagarna som är menade att uppmärksamma dessa fina saker har blivit kommersiella dagar. Alla tycker om att få rosor! Men när betyder de mest? En regnig torsdag eller på Alla Hjärtans dag?

Jag kanske låter bitter, men ska försöka förklara vad jag menar. Jag har ingen aning om hur länge man firat Alla Hjärtansdag. Jag kommer bara ihåg att vi i lågstadiet skulle dela ut hjärtan till dem vi gillade (underförstått: motsatta könet). Vi fick tre stycken och man skulle lägga sitt hjärta i vederbörandes skolbänk i största hemlighet. Sån här aktiviteter har alltid gjort att jag fått lite ont i magen... jag tänker förstås på dem som inte får något hjärta... så jag gav mina hjärtan till killen jag gillade och till bråkstakarna i klassen. Jag tyckte redan då att struliga ungar behövde lite extra kärlek. Behöver jag säga att "bråkstakarna" inte fick några fler, men var väldigt glada över det enda de fick. Flera i klassen fick inget hjärta alls och försökte låssas oberörda, men det syntes ju hur ledsna de var. Å det där har suttit kvar i mej! Att känna sej bortvald och utanför en gemenskap.

Visst är det fint att fira vänskap och kärlek, men när allt blir så kommersiellt som det numera är så känns det inte äkta längre. Köerna gick långa på bla Hötorget vid stängning i går. Förra året var det helt hysteriskt på Ica Maxi, men BARA män vid blommorna. Det var kaos. Blir det äkta då? Visst är det fint, men är det inte finare vilken dag som helst? Av en annan anledning än att man SKA ge något. Men är Alla Hjärtansdag enda dagen som man får en blomma och uppmärksamhet, så får man kanske vara nöjd...

Vänliga Veckan då? Är det inte bra att uppmärksamma vänlighet? Självklart! Men det ska inte behövas! Vi ska alltid vara vänliga! Vi ska alltid uppskatta andras ansträngningar på jobbet, som vänner och som medmänniskor. Att säga tack, hålla upp dörren osv - svårare än så är det inte och ska inte behövas påminnas om! Vänliga ska vi vara året om!

I måndags gick det runt bilder med anledning av vänliga veckan och hur man på olika sätt hade visat sin uppskattning på sin arbetsplats. Jättefint! Men vad händer om du gör samma sak nästa vecka? Skulle det inte kännas lite mer "äkta" då? Eller varför inte göra det jämt! Utan att någon påminner dej... Gör det till en vana! Säg till kvinnan på tunnelbanan att hon är vacker, håll upp dörren, säg tack till busschauffören, tala om för din medarbetare att h*n är världens bästa! Skicka en blomma till någon som behöver det! Tänk så mycket bättre världens kulle bli om vi strödde komplimanger och vänlighet runt oss och gjorde det till en vana att vara vänliga året om.

Igår gick det förstås runt bilder på Alla Hjärtanspresenter. En bildtext som stannade i mitt minne var "Titta vad som väntade på mej när jag kom hem från jobbet. Viken duktig man jag har" Åsså en vacker blombukett. Duktig? Kanske lite fel ord kan jag känna - det gick ju lixom inte att komma undan för de stackars männen att köpa blommor. Köp en blomma idag och överraska rejält!

Vad jag vill komma till är att vi ska visa kärlek och vänlighet varje dag! Bojkotta kommersiella jippon och fira när som helst istället. Då blir det lixom mer äkta, mer på riktigt! Å alla ensamma behöver inte känna sej ännu mer ensamma, vilket många gör. När kommer "De ensammas dag"? Det är alltså inte själva handlingarna jag reagerar emot, utan det kommersiella jippot som bara handlarna tjänar pengar på. Och som ger dåligt samvete! Den man som inte köpte en blomma till sin parter igår hade säkert massor med tankar om detta... och sitt beslut att inte köpa något var nog väl genomtänkt. Här hemma hade vi kommit överens, vi firar varenda dag och behöver inte en särskild dag till detta. Men jag lagade mat till honom! Mest för att jag var sugen på en särskild maträtt  :-)

Som ni ser så skriver jag mest om män som köper blommor till sina kvinnor... för det är så reklamen ser ut! Jag har inte sett en enda reklam med homosexuella par eller vad kvinnor ska köpa till sina män. Å detta handlar inte bara om vänliga veckan eller Alla Hjärtansdag, det handlar även om mor- och farsdag - i mitt tycke helt onödiga dagar! Kommersiellt även där och värre blir det. Fira en dag när det behövs lite extra glädje i livet, istället för en dag som bara handlarna tjänar pengar på.

Min uppmaning till er är att satsa på vänlighet varje dag, så svårt är det inte! Och fira er kärlek minst en dag i veckan om det inte skulle vara genomförbart varje dag. Å nästa år tycker jag att vi firar Alla Hjärtansdag den 13/2 istället eller 14/3 - bara för att lura handeln! Blommorna är nämligen mycket billigare då! Tänk så snopna och överraskade vissa skulle bli  :-)

Livet är kort! Var vänliga vare dag, kramas mycket och fira allt som ni bara kan fira! Skratta! Älska! Solen skiner för andra dagen i rad - DET är värt att fira! Ha en underbar dag!