Vilken konstig dag...

Igår vaknade vi upp på vattnet mellan Finland och Sverige. Solen sken och det var Prinsens bröllopsdag, det hade vi koll på! En glädjens dag alltså, eller...

När vi åt frukost tittade Senior på nyheterna och berättade att man hittat flickan som varit försvunnen. Hon hade tydligen blivit skjuten (enligt aftonbladet) och var död. Så sorgligt!!! Våra tankar gick förstås direkt till familjen och hennes vänner. En ung människa på väg ut i livet, det som hänt är så fruktansvärt onödigt och tragiskt.

Vi kom till Stockholm vid 18-tiden och tog oss hem till pälsbollen. Det är det bästa som finns att få komma hem till en överlycklig hund, han ger så mycket kärlek till oss alla. Martin och jag sjönk ner i soffan med pälsbollen mellan oss och kunde sent omsider börja följa Prinsbröllopet på tv. När Victoria gifte sej var vi i stan och myste, när Madeleine gifte sej satt vi hemma i soffan. Vi har tv´n på och gör lite annat samtidigt.

Mitt i sändningen får vi veta att Magnus Härenstam avlidit av sin cancer. Vi såg hans föreställning i februari och han själv sa att han mådde bra då och allt var positivt. Nu är himlen en roligare plats. Hela gänget från "Fem myror är fler än fyra elefanter"  är tillsammans igen. Å medan vi får reda på detta läser Martin om en bilbomb i Göteborg som dödat en liten fyraårig flicka och senare får vi höra att en glassbil kört på en 2-åring som dog av skadorna.

Vi mår ganska bra igen och har repat oss efter olyckan. Prinsparet har sin lyckligaste dag hittills i livet medan fyra familjer har sin värsta dag någonsin. Tänk så olika livet kan se ut. Även om vi inte känner familjerna så känner vi med dem alla. Livet är en känslomässig bergådalbana och man vet aldrig vad som händer imorgon. Vi var bara millimetrar och sekunder från en egen katastrof, men hade marginalerna på vår sida. Livet är skört och något man måste vårda medan man har det.

De lyckliga dagarna måste bevaras i minnet och tas fram när livet känns jobbigt. Alltså måste man samla de lyckliga minnena på hög så de finns att ta av senare. Så min uppmaning till er idag är att samla minnen, ta bilder och vårda livet. De svarta dagarna kommer, förr eller senare, dessa kommer vi inte undan. Det är det som kallas livet.