Förra tisdagen köpte jag mina första riktigt löparthights från Röhnisch, sk shapetights. Såna man får använda skohorn och vasselin för att få på sej. Jag har lixom aldrig fattat vitsen med såna där "ålaskinn", men de är faktiskt himla sköna att träna i upptäckte jag. Det tog mej alltså ganska många år att skaffa funktionella löparkläder, de andra har lixom funkat :-)
Men det här resonemanget är tydligen inte helt ovanligt visar det sej när jag bara måste fråga killen i kassan om det är så här det funkar. Enligt honom går tjejer loss på löparkläder och killar på elektronik. Å jag som bara behövde ett par skor från början... Han kan glömma sin pulsklocka!
Nu är iaf bägge två ekiperade till tänderna och träningen kan köra igång. Vi kommer att träna efter Röhnisch Runningschol som Lofsan och Ida satt ihop. Det är både intervallträning och löpning med övningar för parträning. Precis det som jag längtat efter! Så nu ska vi bara leta upp rätt backe och köra igång. Det ska bli väldigt spännande att se om Martin gillar det där med löpning och om det blir som han tror att han kommer att springa ifrån mej inom kort. Jag skiter i vilket. Min önskan har varit att träna ihop med någon och det har jag nu. Springer han ifrån mej så gör han, men då är han ju ganska korkad när han kan ligga bakom mej och kolla in min rumpa istället... :-)
Så nu kör vi! Som jag längtat!!!
Lycka till säger jag, spännande att höra hur det går.
SvaraRaderaMysingen håller sig gärna bakom mig och jag har länge vetat varför, karlar är så´na. Tror Martin inte är något undantag.
Kram!