Livrädd!

Nu börjar den! Veckan då allt händer! Äntligen!!!

Efter 15 år är veckan äntligen här, veckan då jag ska operera bort min E-kupa och få en liten nätt C. Jag är inte längre panikslagen, vill bara ha det gjort. Det är ungefär som när man väntar barn faktiskt. Man är skitskraj för förlossningen fram till 3-4 veckor innan det är dax. Då är man så trött på allt att man bara vill ha det avklarat, det får gå lite som det vill bara ungen kommer ut. Så känner jag nu. Det får göra hur ont som helst och det får se ut hur som helst, bara det blir gjort. Jag orkar inte vänta längre.

Men jag är livrädd för annat nu, som att bli smittad. Folk runt mej är förkylda, det snörvlas och hostas överallt. Jag får inte bli förkyld! Då är operationen körd. Så jag vågar inte ens gå och handla i nuläget. Jag isolerar mej hemma och håller mej undan alla nysande människor. Jag måste lämna blodprover inför operationen, det tänker jag nog göra efter lunch idag. Sen har jag ett par timmar i Tingsrätten på onsdag och en kort utbildning inför valet på torsdagkväll. I övrigt tänker jag hålla mej undan folk och proppa i mej Esperitox.

Jag får heller inte dra på mej några sår. Så utejobb är uteslutet, så även matlagning (men det är ju Martin som mest sköter den biten ändå). Jag ska städa och tvätta och det brukar jag klara utan att göra illa mej. Sonen och jag skulle åkt runt och letat jobb åt honom, men han har ont i tån och ligger väldigt stilla idag - så det får vänta. Å det kanske är lika så bäst? Martin tyckte jag skulle dra på mej min onepiece, vantar och sockor och ligga platt i soffan. För säkerhets skull  :-)

Så jag kör lite isolering den här veckan för att vara på den säkra sidan. Är helt enkelt livrädd att dra på mej något och kanske få vänta flera månader extra. Fyra dagar kvar. På fredag ska jag opereras, så är det bara!!!

Veckan då det händer är äntligen här!