Gillar du att äta?

Jag gillar egentligen inte att äta. Idag fick jag höra på TV4´s morgontv att jag inte är ensam om detta fenomen utan i gott sällskap av P G Gyllenhammar och Jenny Alversjö. Äntligen!!! Äntligen någon som fattar hur jag känner; att det är dötråkigt att äta och slöseri med tid.

Jag kan visst sitta vid ett matbord tillsammans med andra och njuta av mat, men inte som andra verkar göra. Det är mer sällskapet jag njuter av än maten. Jag kan också känna stor tacksamhet för att jag har tillgång till mat och att någon lagat den åt mej. Det känns lyxigt. Men själva maten är inget jag går igång på.

Jag kan se fram emot att smaka en viss maträtt, men skulle lika gärna kunna vara utan den. En middag i pillerform skulle vara helt ok för mej. MEN jag tycker det är jätteroligt att bli bjuden på event där mat ingår och få testa olika saker. Att komma iväg på middag hembjuden till någon är fantastiskt roligt. Det är svårt att förklara och jag tror inte att någon utom Jenny och PG fattar vad jag menar faktiskt. Vi kanske borde bilda klubb  :-)

Här hemma är det nästan alltid Martin som lagar all mat. Just nu är allt inriktat på min vikt och att jag ska klara viktmålet som socialstyrelsen bestämt åt mej. Alltså lagar Martin sån mat som han vet att jag inte tar mer av. Det är olika protein (kyckling eller fisk oftast) med cosucous och wokgrönsaker, toppat med lite turkiskt yoghurt. Det har vi levt på i flera veckor nu och visst funkar det. Men just nu längtar jag faktiskt efter att få sätta tänderna i en pizza, taco eller hamburgare. Eller något såsigt med pasta. Sån mat gillar jag! Men jag skulle alltså lika gärna kunna äta det där pillret, men det är ju inte så socialt lixom...

Jag tycker inte heller om att laga mat, även om jag faktiskt är ganska bra på det. Jag fick ett ryck och bakade kakor i vintras och Martin höll på att köra mej till akuten. Men jag gillar matlagningsprogram och kollar gärna på Hela Sverige Bakar mfl. Jag tittar igenom nya kokböcker och föreslår för Martin vad han ska laga och testar gärna nya köksmaskiner när chanser uppstår. När jag är ensam och måste äta så blir det enklaste enkla, typ soppa ur en burk, en shake eller något enkelt typ kycklingwrap.

Men det är lite knepigt det här med att inte gilla att äta, folk tror på allvar att man är riktigt galen. Å det är ju svårt att förklara också när man faktiskt sitter där, äter och säger att det är gott. "Men du vill ju hellre ha ett piller?!" Ja, men inte på bekostnad av den sociala tillvaron. Å ja, jag tycker att det är ganska mysigt att sitta där och pilla med kräftor och andra skaldjur och jag sätter gärna tänderna i en nybakad bulle. Men det är inget jag måste!

För mej är själva näringen och energin ett måste. Å jag vet precis varför jag blev tjock. Jag åt inget alls på dagtid och när magen skrek på kvällen tog jag det som var lättast; limpmackor (skogaholmslimpa) med ost. Många. Enkelt, man kan äta mycket på kort tid och det är billigt. Men det ger ingen bra mättnad och man går väldigt snabbt upp i vikt av det. Jag insåg rätt snart att jag var tvungen att äta bättre mat för mina barns skull. De kunde ju inte växa upp på limpmackor! Så jag gick med i Viktväktarna och fick en sundare syn på mat och gick ner i vikt.

Man måste äta! Så är det bara. Och då är det ju lika bra att äta sånt som är nyttigt och hyfsat gott. Men grejen är ju att det är socialt och att det är mysigt att sitta tillsammans och äta. Nu händer det inte särskilt ofta att det är fler än vi två som äter, men när det väl gör det så tycker jag att det är toppen. Vad jag har förstått är jag ganska ensam om att tycka mat är tråkigt. Finns det fler tro?