tisdag 1 oktober 2013

Vårt husspöke :-)

Vi har ett eget husspöke hemma hos oss och har haft under många år. Vi vet vem det är och att vi inte behöver vara rädda... det är nämligen min bästa kompis som dog för 13 år sedan. Om henne ska jag berätta lite senare, det kräver mycket tid och fundering att berätta om henne så att det blir helt rätt.

Hon busar lite med oss då och då och imorse var hon igång igen! Senior vaknade vid 6 av att hans skrivare började skriva ut ett dokument på 47 sidor. Hans dator var iofs inte helt avstängd men i sånt där energisparande läge som gör att man måste klicka igång den igen för att den ska göra något. Det hade han alltså inte gjort, utan skärmen var svart. Han avbröt utskriften och stängde av datorn helt och somnade om.

Vid 8.30 hör jag hur skrivaren här på övervåningen börjar jobba och spotta ur sej blanka papper. När jag ser efter är datorn avstängd. Skrivaren slutar jobba när jag tittar på den... En stund senare startar Seniors dator upp av sej själv, utan att han ens är i sitt rum.

Så här är det hemma hos oss ibland. Grejer byter plats eller "hoppar" ner från väggarna, maskiner sätter igång, Baileys kan titta rakt ut i luften och vifta på svansen som en tok och jag kan känna hur någon lixom bara finns där...

Men som sagt; det är inte obehagligt på något sätt, mest fascinerande. Nån dag ska jag nog bjuda hem ett medium enbart för att kolla upp detta. Jag skulle gärna vilja veta varför hon stannar hos oss. Det här kanske låter jättelarvigt, det vet jag att många tycker. Men det har hänt för mycket för att kunna förklaras eller bortförklaras. Så vi har accepterat.

Har ni några spöken?


10 kommentarer:

  1. Det är inte alls larvigt. Här "spökade" Sigge ett tag, men nu är han lugn, han vet att jag har det bra ;)
    Men det är faschinerande!

    SvaraRadera
  2. Fascinerande och spännande - det håller jag med om.
    Själv är jag ganska rädd för sådana där besök, vet inte varför.
    Men om jag vill vara ifred brukar jag säga med hög röst i ett rum "det här är mitt hem (eller här jobbar jag), och jag vill inte att ni ska skrämma mig här" - och då har spökerierna slutat.

    SvaraRadera
  3. Natten till i måndags hade någon stängt min dovrumsdörr, denna stänger jag aldrig, det hänger dessutom morgonrock bakom som ramlar ner om jag försöker, men nu när jag vaknade hängde det kvar och dörren var stängt. Obehagligt! Kanske skall jag ta hem någon som får läsa av min bostad, själv tror jag det är många som besöker mig....

    Kram ❤

    SvaraRadera
  4. Jag har också en som följer mig från hus till hus... I det här huset vi bor nu har det varit värst. Till slut fick jag säga ifrån med att OM det inte blir bättre så får du inte vara här.... Det hände en hel del grejer som INTE var ok...

    Och när Tiki levde så kunde hon ligga och sova hur djupt som helst... för att kasta sig upp... ställa sig i dörrhålet mot hallen och tokskälla in mot tvättstugan... svansen spikrakt ut.. inte en tillstymmelse till svansviftning... sen från ingenstans så gick hon tillbaka och la sig vid mina fötter och sov vidare... Min lilla hund <3

    SvaraRadera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: