Inget är så härligt och inget gör så ont som kärlek... när den är äkta är den underbar, när den sviker är den hemsk och söndrar. Min väninnan fick höra sin man kasta ur sej "Jag vet inte om jag älskar dej längre", bara sådär i förbifarten... en stund senare säger han utan varken förklaring eller ursäkt att "det är väl klart jag älskar dej". Självklart blev min väninna förkrossad av det första budskapet och trodde inte ett skvatt på det andra... Med några få ord hade hennes make krossat allt.Hur vet man om man är älskad eller inte? Hur vet man om kärleken är ömsesidig? Å vad händer med en när ens närmaste kastar ur sej något sånt? Min väninnas besvikelse byttes snart ut i en ilska som hon nog själv aldrig sett förr. Och det var riktigt skönt att se att hon var heligt förbannad, som i min ögon är en bättre känsla än att bli ett sårat offer. När man är förbannad blir man ofta handlingskraftig, medan en sårad person knappt klarar att göra något alls. Han har inte mycket mer att hämta hos sin kära fru kanske man kan säga..
Hur vet jag att Martin älskar mej? För att han säger det varje kväll innan han ska somna och ett gäng gånger under dagen kanske? Men kanske mest för blicken han får när han ser mej, fotmassagen han ger mej framför tv´n på kvällarna, teet han brygger åt mej varje morgon, de små sms´en han skickar under dagen och beröringarna så fort vi är nära varandra i köket/på jobbet/i bilen. Han visar med hela sin uppenbarelse att jag är allt för honom. Jag är inte alls lika bra på det, men ganska... Nu kanske ni säger att "Ja men ni har ju precis träffats, så är det i början". Njae, så precis är det faktiskt inte längre, det är snart 6 år nu och det bara något kortare än min väninnan och hennes man varit ett par.
Jag tror iofs att det är lättare när man inte har små barn eller ens gemensamma barn. Vi har bara vår relation som par, vi är inte föräldrar till några små barn som stjäl tid och energi, vi har lixom bara varandra. Små barn gör ju också att man inte har möjlighet att reda ut frågor direkt, man vill ju inte att de ska höra allt som pågår. Å då kanske man inte hinner reda ut en sak innan nästa kommer och så går tiden och helt plötsligt kanske man faktiskt inte vet på vilket ben man står. Älskar jag eller gör jag det inte?
Vad ska då min väninnan göra? Det är upp till henne. Men att leva i en relation där man inte är säker på om man är älskad eller ej, skulle iaf inte jag göra. Det skulle jag heller inte vilja att mina barn skulle uppleva. Ska man leva tillsammans ska det vara i en relation byggd på respekt, ömsesidig kärlek och acceptans. Finns inte de byggstenarna faller allt ihop som ett korthus och barnen får en skev syn på kärlek. Anser jag alltså. Jag hade alltså lämnat en sån relation och det tror jag att min väninnan också kommer att göra. Hon ska bara få lite mer jävlar anamma och någonstans att bo... vi får väl se vad som händer. Hon är värd all kärlek i världen och respekten från en riktigt fin man. Han finns där nånstans, det är jag helt säker på :-)
Vad är kärlek för dej? Känner du dej älskad?
Åh, vad jag känner igen mig... Min man sa till mig i telefon att han inte känner lika mycket för mig längre som han gjorde förut. Efter 13 år förstår jag att känslor förändras. Jag känner inte heller samma som förut, men jag känner annorlunda, starkare. Usch, bara jag tänker på det blir jag ledsen... Detta var i november han sa det, vi gick till en terapeut ett par gånger och det kändes som allt blev bättre ett tag men nu är vi tillbaka på ruta 1 igen. Jag har inte hört honom säga jag älskar dig på säkert 2 år och han tar inte i mig längre. Jag känner mig inte sedd och saknar och längtar efter att få bekräftelse som kvinna. Som att få höra att man är fin, snygg, whatever, bara man får höra ngt positivt.Sista gången han kramade mig var på semesterns första dag den 9/7..sjukt!! Vi har det jobbigt med vår snart 8-årige son som troligtvis har en diagnos av något slag och han tar all vår energi med sina utbrott. Skolan ska starta en utredning och vi ska ta kontakt med BUP. Känns som det inte finns någon kraft kvar till vår relation, men jag tycker man ska bli starkare tillsammans av det som händer. Åh, vet varken ut eller in! Detta är ju mannen jag vill leva med resten av mitt liv. Förlåt, detta blev långt, inte min mening.. Kram!
SvaraRaderaIbland är det skönt att få vräka ur sej. Det är svårt att ta hand om ett förhållande när man har barn under utredning, men ni har tagit hjälp av proffs och det tycker jag är bra. Så var det för min exmake och mej också, men trots detta gick äktenskapet inte att rädda. Men livet tog inte slut för det och idag har jag ett ännu bättre liv fyllt med kärlek.
RaderaJag är en av de där hemska människorna som faktiskt sagt exakt de där orden till min man en gång i tiden och det var faktiskt så att jag just då INTE visste om jag älskade honom längre. Vi (min man och jag) har vart ett par i snart 22 år och vi har tre döttrar ihop - livet/förhållandet har gått upp och ner många gånger likt en berg-och-dal-bana och ibland har vi (båda två) vart osäkra på vår relation. Älskar vi varandra som kvinna/man eller som kompisar har vart frågan ibland. Nu när barnen är större och vi äntligen börjar få tid för varandra igen så har en ny känsla smugit sig in hos oss - nu vet vi att vi älskar varandra på riktigt och vi vill bli gamla ihop (just nu känner vi så ska kanske tilläggas för allt kan hända i ett förhållande)... Att leva ihop är ingen lätt sak och alla som lever ihop får nog någon gång kämpa för det tror jag. Kram
SvaraRaderaMen du sa det säkert inte i förbifarten? Och du hade förmodligen en förklaring och sa lite mer än bara att han borde fatta vad du menar. Så var det inte här... här kastades orden bara ut utan förklaring.
RaderaDet är svårt med alla relationer och man får jobba hårt för att få ihop allt ibland. Men oftast är det värt jobbet.
Efter närmare 33 år tillsammans, och nästan 30 år som gifta så är det nu bättre än någonsin. Trots, eller tack vare allt vi gått igenom. Visst har jag en gång varit nära att säga upp mig som fru, men kom snabbt på (efter en millisekund ungefär) att vår relation var väl värd att kämpa för. Det tyckte även Maken. Det är så skönt att vi var överens om detta, mitt i allt kaos som var runt oss just då.
SvaraRaderaHur jag vet att Maken älskar mig? Sättet han ser på mig, sättet han rör vid mig, känslan när vi kramas, att det nästan alltid är han som fixar te både morgon och kväll utan knot. Jag hämtar honom om han vill och han hämtar mig om jag vill. Han vet också att jag älskar honom. Visst säger vi det till varandra, men det visar vi också i det vi gör för varandra. Jag är fullständigt trygg med Maken i min närhet. Det är en mycket skön känsla.
Ja, prövningar har ni haft... minst sagt... ha en fin bröllopsdag :-)
RaderaDet ska vi ha. Just nu klurar vi på vad vi vill göra då, och var vi vill vara. Har några alternativ vi klurar lite extra på. Men vi har ett halvår på oss :-)
RaderaAtt får höra "Tack för att du finns" efter 20 år ger en underbar trygghet. Jag har nog aldrig sagt det. Men jag säger Älskar i stället. Det gör min gubbe också. Det som ger en trygghet är ju en smekning här och en smekning där och de små orden eller en smekning på kinden, det händer ju varje dag när jag får tänka efter. När man träffar rätt och allt känns bra, så kan man njuta av livets med och motgångar. kram Tarja
SvaraRaderaDen där smekningen är viktig :-)
Radera