Så förbankat trött!

Igår började folk på jobbet att kommentera att jag ser trött ut. Det har ingen gjort förut, så det känns inte okej! Jag är nästan alltid trött, men jag har inbillat mej att det inte syns. De senaste veckorna har varit skitjobbiga och den där sömnen har varit mer än dålig. Men jag har inte riktigt fattat det själv...

Martin frågar mej nästan varje morgon hur jag har sovit och den senaste tiden har jag svarat "Vet inte". Jag tycker ju att jag sover bra men är så trött att jag ser i kors på mornarna. De senaste nätterna har jag insett att jag inte sover, utan bara slumrar. Jag är helt medveten om vad som händer runt mej nästan hela natten och kommer aldrig ner i den där djupsömnen. Jag kom på detta när jag försökte sova middag igår innan jobbet och kände mej vaken trots att jag nästan sov. Å då insåg jag att det är ju så det har varit hela nätterna ett tag.

Då är det väldigt skönt att veta att jag har min diagnos att luta mej mot. Jag har en obestämd form av sömnapné och är tröttare än många andra. Just den form av sömnapné som jag har går inte att göra något åt, det är bara att vila så mycket jag kan. Eftersom jag inte sover på rygg kan jag inte ha "snarkmask" och eftersom jag inte är överviktig så är det inte det som är felet heller.

Men inatt fick jag nästan panik! När klockan var 3.35 hade jag fortfarande inte somnat och snarkofagerna brevid mej höll mej vaken trots öronproppar. Då gick jag och la mej på soffan och efter en timme eller nåt kunde jag slumra fram tills jag hörde Junior gå upp vid 6. Då gick jag upp och la mej i min säng igen och somnade faktiskt efter ett tag. Men jag hörde förstås när Junior gick iväg, när Martin gick upp och när Senior vaknade... men sen tror jag att jag SOV på riktigt nån timme tills telefonen ringde kl 9!

Inatt var jag så trött att jag mådde illa och nästan fick panik. Jag gråter sällan, men där på soffan gick det inte att hejda. Jag var så otroligt trött, men kunde inte somna ändå. Min pappa föreslog att jag skulle testa en insomningstablett, men jag vågar nog inte det. Slutar man andas utan förklaring så är det nog inte så bra att ha läkemedel i kroppen. Nu vaknar jag ju tydligen när jag slutar andas, det kanske jag inte gör då? Å det brukar inte vara insomnandet som är svårt, jag somnar oftast snabbt. Men just nu går det bara inte!

Jag tror att det har att göra med allt som händer runt omkring. Att vi fortfarande inte kommit ikapp sedan stängningen, att Farmor ska flytta, att mamma ska opereras, att brorsan är sjuk, min ögonoperation och en massa annat. Jag vet bara att resultatet blir att jag nästan kräks av trötthet, får ont i huvudet, ser sämre och känner mej som en zombie.

Tack o lov så är jag ledig idag och ända fram till måndageftermiddag. Idag blir det inte många knop gjorde, ska nog bara handla och vila. Imorrn ska vi städa och sedan ha gäster på kvällen och söndagen är helt fri. Det är sol ute så egentligen borde man sätta sej i solen och läsa och ta in solljuset ordentligt. Vi får se hur det blir. Känner jag Martin rätt så låter han mej göra precis som jag vill.

Ha en bra dag allihopa - gäsp!