Här hemma har vi pratat om just detta och kommit överens om att den dagen vi lägger ner vårt företag, då ska jag få vara hemma på heltid och bara ägna mej åt det JAG vill. Det är då jag ska ta en resa på egen hand, skriva, kanske ta fler politiska uppdrag, gå en fotokurs och eventuellt ta hand om trasiga barn. Å det viktigaste av allt: bara vara, koppla av... Jag kommer definitivt inte att ha några problem att få tiden att gå. Varken jag eller Martin ser det heller som något problem att han kommer att försörja mej. Han vill jobba (utanför hemmet) - det vill inte jag! Hoppsan... så får man ju inte tycka, iaf inte högt...
För oss handlar det inte om jämställdhet eller att jag skulle hamna i nån kvinnofälla. Här handlar det helt och hållet om våra drömmar, vad vi vill få ut av livet och att må så bra som möjligt. Som ni vet så är vi inte ett dugg materialistiska och klarar oss på ganska lite pengar. Om Martin jobbar heltid klarar vi oss bra utan att jag jobbar. Å jag kommer ju ändå att dra in några kronor i de projekt jag har framför mej. Klart att pensionen blir lidande, men vad sjutton - jag har ju jobbat sen jag var 14! Som det ser ut nu så kommer det att komma in tillräckligt för att klara räkningarna och mer behövs ju inte.
Vad jag inte förstår är hur man kan döma en person som är hemmafru? Eller kanske är frågan VARFÖR man dömer dem? Om bägge parter har kommit överens om att den ena ska vara hemma så är det väl inget problem? Hon/han vill vara hemma, hon/han är ok med det... vad är problemet?! Är man kanske avundsjuk? Vill man ha det likadant men är rädd för vad folk ska tycka? Det kan jag förstå eftersom många ifrågasätter våra funderingar om att göra mej till hemmafru. Men varför ska man hela tiden tänka på vad andra tycker och tänker. Varför inte göra det man vill så länge det inte skadar någon annan? För vem tar egentligen skada av att jag vill vara hemma på heltid? INGEN!
En dag ska det bli verklighet! Så är det bara! Sen får andra tycka att det här är hur konstigt som helst :-)
Jättekonastigt att hemmafru har en negativ klang.... tror att de andra faktiskt bara är avundsjuka - för kan du så kan de.... och det skrämmer nog....
SvaraRaderaKram
Att gå sin egen väg kan sticka i ögonen på andra.
RaderaMitt råd är, att det är viktigt att tänka på den dag, man kvitterar ut sin pension. Än så länge är det så att man får ersättning efter hur mycket man har jobbat hela livet. Att ha jobbat mellan 14-16 år ger inga poäng.
SvaraRaderaNu är inte jag expert längre, detta är ett ooops, det gäller att pensionsspara, pensionförsäkra sig!
Jag fick mindre pension iom att jag gick i förtid, fastän jag jobbat hela livet mellan 18 och 60 år.
Jodå, så är det förstås. Här har vi flera privata pensionssparanden även till killarna som inte ens fyllt 20. Sen handlar det ju mycket om utgifterna också. Man får helt enkelt se till att leva s sparsamt som möjligt.
RaderaFörstår att du syftar på mig. Men jag tar inte åt mig.
SvaraRaderaHelt klart är det ett heltidsjobb att vara hemmafru, dock en ganska dåligt betalt jobb. En dag blir vi alla gamla. Och att bli gammal och sitta med låg pension är väl inget som man vill, eller?
Men som med allt annat, smaken är som baken, tack och lov
Jag syftar inte enbart på det du skrev, många har detta som ämne just nu faktiskt. Klart det är dåligt betalt, det är NOLL i månadslön. Men det vet man ju om man gör det valet och varför ska då detta irritera andra? Jag är väl medveten om att min pension blir lägre än många andras, men jag kommer att klara mej. Jag har hellre än låg pension och livskvalitet tidigt i livet, än mer pengar och kanske är död vid 70...
RaderaSå finns det de som blir sjuka direkt när de har fått pension.
RaderaPersonligen har jag hellre mindre pengar och livskvalite än sliter ihjäl mig på jobbet. Det är bra många familjer där båda jobbar 100% utanför jobbet och när det kommer till hemmet så gör männen i dessa familjer lite eller inget
Ja, det är precis det jag menar. Bättre att leva när man kan och orkar. I de familjer där bägge jobbar och mannen inte gör ett skvatt så kanske det är för att kvinna inte ställer krav på honom? Man måste ju hjälpas åt lixom, annars kanske kvinna inte blir så långvarig.
RaderaJag anser nog att var och en ska få göra som de vill utan att få värderingar utifrån.
SvaraRaderaAlla tycker så mycket...
Men samtidigt så har precis en god vän till mig blivit lämnad av sin man.. efter 30 år tillsammans.. där hon valde att vara hemma och ta hand om allt.. och nu har hon inget :( Han har en fin lön och hon har NOLL... Då känns det inte rättvist någonstans alls faktiskt..
Och JA jag är heligt förbannad på honom... Djävla karlslok!!
Men hon kommer att klara sig fint iaf.. så är det bara! :)
Kram och du, ett mkt bra inlägg!!
Illa... när jag var hemma när barnen var små så satte min dåvarande man in pengar på mitt pensionsspar som kompensation. När jag stannar hemma den här gången kommer vi nog att göra ungefär likadant. Men nu är det faktiskt så att Martin inte jobbat så många år, så det är hans pension vi måste rädda. Din väninna kan faktiskt begära underhåll, vet hon om det? Man klarar sej - bara man vill!
Radera