Det här med att gå ner i vikt är ganska intressant när det gäller hur kroppen fungerar och reagerar. Jag har gått ner ungefär 8 kg på ca 1,5 år. Det låter inte så mycket, men i min värld är det massor!
Jag började med storlek 40 i byxor och man brukar säga att 5 kg är en storlek, så för ett tag sedan märkte jag att brallorna var för stora och bytte ner mej till 38:or. Nöjd och belåten med fina byxor som passar mej, tom på längden (!) har jag nu använt dessa några månader. Så bara en dag sådär så upptäcker jag att även dessa börjar hänga i rumpan och hasa ner när jag går. Då har jag alltså inte gått ner särskilt mycket de senaste veckorna utan legat ganska still. MEN jag har börjat röra på mej mer!
Sen Martin började skolan är det ju jag som tar hundpromenaderna minst 3 gånger i veckan, plus de andra vi tar tillsammans. För att Baileys ska må bra har jag gått lite längre än jag är van vid och det har tydligen gett resultat väldigt snabbt. Så utan att gå ner ett enda gram har rumpan krympt! Nu har jag värsta gällivarehänget som varken är snyggt eller bekvämt. Så idag åkte skärpet på. Jag kan ju inte köpa nya byxor igen! Dessutom låter 36 så lite... det kan väl inte jag ha?
När jag insåg att byxorna var för stora, så letade jag fram ett gång blusar och skjortor som legat och väntat på min nya kropp. Å vet ni? Jag kunde ha dem! Nu var det sommarkläder, så de får vänta tills semestern i vinter med att bli använda, men bara känsla av att veta att jag kan! Häftigt!
Medan jag provade kläder granskade jag min figur grundligt. Jag är 156 cm, och väger just nu alltså 61,5 kg. Jag ska ner 1,5 kg till för att vara nöjd, och ytterligare 2 för att vara där jag vill vara. Blir det mer så tackar jag iofs inte nej. Men med de där förväxta melonerna på framsidan av mej ser jag väldigt konstig ut. Det vore väl en sak om man hade tomma påsar som gick att knöla ner i en bh, men nu har jag inte det. Utan det är väldigt fylligt och opraktiskt. På första mammografin undrade de om jag hade implantat...
Nu när jag nästan väger som jag ska och tittsen inte krympt det minsta så vore det väl konstigt om jag inte blir godkänd för operation. För det första ser det inte klokt ut, men sen har jag även ont i ryggen, det är tungt, jag kan inte sova eller ligga som jag vill, det blir varmt och en massa annat. Men som sagt; får jag inte göra det på landstingets bekostnad så betalar jag själv. Jag måste bli av med tyngden!
Men nog är det väl intressant hur kroppen fungerar. Rumpan krymper men inte brösten... kroppen gör lite som den vill med andra ord :-)
Mitt liv som fd ensam mamma, numera gift med en 2-metersman, två vuxna grabbar och en galen men väldigt charmig hund. Här blandas allmänna funderingar med en hel del hälsa, härliga resor och livet i stort. Jag driver även livsstilsmagasinet Du i Fokus (duifokus.se) En salig blandning alltså...
Att rumpan krymper när du är ut eoch går är inte speciellt konstigt, att du sedan inte har märkt så stor skillnad på kroppen är inte så konstigt heller. Du har helt enkelt byggt muskler och muskler väger ju mer än fett så även om du förlorat fett så har du ju fått muskler :) Tycker dock att det är synd att du har som mål att gå ner x antal kilo, tycker det är bättre att mäta midjan eller dylikt med måttband och gå ner x antal cm. För hur mycket du väger behöver inte säga så mycket om hur du mår medan måttbandet inte ljuger. Det viktigaste tycker jag är att kunna se sig i spegeln och vara nöjd, inte att väga sig på vågen och låta den siffran bestämma..
SvaraRaderaKRAMAR
Jag måste se till kilona eftersom jag inte får göra min operation om jag ligger över 25 i BMI.Det är inget som jag bestämt utan läkarna. Och jag kommer nog dessvärre aldrig att vara nöjd med det jag ser i spegeln...
RaderaEn lite sak till... muskler väger inte mer än fett, ett kilo fett väger lika mycket som ett kilo muskler MEN fettet tar mer plats. Och det tar ca 10 veckor att bygga muskler av fettet, så det är nog bara så att kroppen släppt ifrån sej fettet runt rumpan.
Ser att jag skrev lite konstigt där i början - jag menar att om du är ute och går så tränar du ju benen och bygger muskler i benen samtidigt som du bränner fettet. Så det du inte ser mycket skillnad på skall inte vara kroppen utan vågen...
SvaraRaderaJag väger mig, bara för att se att jag inte försvinner, hehe....
SvaraRaderaMen, jag har storlek 36 på byxorna, så där är vi ju lika, då! Upptill får jag ha medium för det mesta, för jag har scolios. Men inga stora bröst, dom har inte minskat heller, trots att jag tappat kilo i mitt sorgearbete. Men nu tränar jag mycket och äter en hel del.
Marlene, du kan ju inte vara överviktig på något sätt! Det är bröstens "fel"!
Och jag har också kommit på att kroppen är konstig, nej - vi är olika byggda helt enkelt.
En får va gla att en ble som en ble, när en inte ble som en sulle = ett skaraborgskt uttryck!
Jo Gerd, några kilon för mycket är det ändå. Det är möjligen 0,8 hg - 1 kg som ska bort av brösten, inte mer och då är jag fortfarande på över gränsen av BMI. Men snart så är jag i hamn :-)
RaderaJag lade om min kost i mars månad och har gått ner 14 kilo, jag äter allt utom godis och fett. Pasta, potatis undviker jag också... Bröd äter jag men högst två skivor om dagen....
SvaraRaderaCa 2 kilo minskning i månaden är jag helt förnöjd med.
Jag tror också att du bildat muskler... :-)
Duktiga du! Du ska vara jättenöjd! Som jag skrev här ovan så går det inte så fort att bilda muskler, men jag har nog bränt bort en del fett runt rumpen :-)
RaderaJag har också lagt om kosten, samt att jag börjat träna. Sen februari har jag gått ner ca 16 kg. Allt har minskat, även brösten. Och då man tränar får man också en grym kropp, vilket är fantastiskt. Håller med om att måttband är bättre att mäta med än att stirra sig blind på antal kilo, även om det också har sin poäng.
SvaraRaderaAgneta
Du är så duktig! Som sagt; jag måste ju titta på kilon för att få min operation. Läkarna godkänner inte måttbandet som mätinstrument lixom...
RaderaSå olika det kan vara. Jag har små bröst och ser inte klok ut för magen sticker mycket längre ut än brösten, och folk undrar alltid om jag är gravid. Och går jag ner i vikt minsta lilla så är det brösten som försvinner först - trots att jag inte har någonting att ta av där!
SvaraRaderaDu kan få lite av mej :-)
RaderaDå är vi lika "långa" du och jag. Mitt mål efter min gastric by pass var att väga något på 60kg men så blev jag gravid... nu väger jag dryga 70 men hoppas jag inte går upp alltför mycket.
SvaraRaderaSen får man kämpa igen med promenader och äta lite nyttigt (jobbigt när man börjar äta mera än förut, är livrädd att magsäcken töjs ut, även om den inte blir lika stor som förut).
Ha en bra dag! Jag skall snart åka och göra rutinultraljudet så håll tummarna för att allt ser bra ut.