Jag har nästan alltid kontanter med mej, litar inte riktigt på elektronisk betalning. Sen är det klart att det sitter i ryggmärgen det där att det kostar att betala små summor med kort, men så är det ju inte längre. Förr var det ju även en avgift om man tog ut mindre än 300 i bankomaten och det sitter stenhårt fast i mej. Å eftersom jag är en vanemänniska så tar jag aldrig ut mindre än 300 och summor mindre än 100 kr betalar jag kontant.
Utomlands använder jag aldrig kort, där är jag för försiktigt kanske? Men jag tycker att man har bättre koll om man faktiskt betalar på "riktigt". Att se hur pengarna försvinner gör att man inte köper mer än man behöver på nåt sätt.
Martin är tvärtom. Han har aldrig kontanter utan betalar allt med kort. Så har barnen också blivit, men Senior har ändrat sej lite där. Numera har han hellre kontanter för att se vart pengarna tar vägen. Det är lätt att lura sej själv och låta platskortet går varmt. Å när man tittar på program som lyxfällan, ja då är det ju plastkortet som sätter folk i skiten. Eller nä förresten... det är inte kortets fel, det är människans!
Folk har ingen respekt för pengar. Jag tjänar inte särskilt mycket just nu, har aldrig levt för att jobba utan tvärtom. Jag jobbar för att kunna leva och vill inte jobba mer än jag behöver och då kanske man har lite mer koll? Jag vet exakt hur mycket jag behöver få in för att kunna överleva och lägga undan ett litet sparande. Hur många vet exakt hur mycket det går runt på? Varför ska jag jobba mer? Men kanske är det så att den som inte har ett överflöd har bättre koll? Jag vet inte...
Jag började jobba på riktigt när jag var 16, from då har jag alltid velat ha minst 10 000 som buffert annars har jag inte känt mej bekväm. Kanske en udda tanke för en tonåring, men jag ville vara säker på att det fanns pengar om jag behövde till något större. Så känner jag fortfarande. Men så blev jag ensam med två barn och åkte på smäll efter smäll och stod där med mina 68 öre på kontot. Jag klarade det med och träffade dessutom Martin på köpet :-)
Men jag vill inte hamna där igen, det var ingen rolig känsla att vara helt pank. Så jag fortsätter min stenkoll och lever sparsamt. Numera sparar jag inte bara för en buffert, nu sparar jag för en helrenovering... av mej!
Hur betalar du? Kontant eller med kort? Är det olika beroende på var du är eller vilket belopp det gäller? Berätta!
Jag har varit mer för kontokort, dock aldrig på krita.
SvaraRaderaPå senare tid har jag börjat ha lite mer kontanter och betalar mindre summor med det.
Sen vet jag att många butiker åker på stora kostnader till banken för kortbetalning. Och jag vill inte gynna banken.
Handlar heller aldrig på krita, känns alldeles för osäkert. Det kostar ganska mycket för företagen att ta kort, så vi har en minsta summa på 100 kr hos oss. De flesta är förstående, men en del blir förbannade.
RaderaJag betalar nästan alltid med kort men inte på "krita" - jag känner mig ganska säker - det har hänt ngn gng att de tagit fel pris men då har butiken ordnat upp det på en gng.
SvaraRaderaTidigare använde jag mkt checkar. Inbillar mig att jag köpar mindre men jag tror inte riktigt att så är fallet men det är en gammal vana - kram på dig
Jag använde också checkar, men det var länge sen... Jösses va gammal jag kände mej nu, ungarna vet ju inte ens hur en check ser ut :-)
RaderaBetalar väldigt ofta kontant men en hel del transaktioner via internet och kort sker också! Vi blir nog tvugna att använda kort mera eftersom samhället kapitulerar inför banditerna och vill stoppa all kontanhantering för att minska rånrisken istället för att skydda oss och låsa in busarna samt dom(busarna) kommer hem och rånar oss istället tyvärr men den dagen den sorgen!
SvaraRaderaJag har inte samma tvivel när det gäller att betala saker på nätet som med kort ute, konstigt nog... har nog lite dubbelmoral där :-)
RaderaJag är som du; känner mig naken utan kontanter. Tar aldrig ut mindre än 300 på bankomaten och betalar definitivt inte summor under 100 kr med kort. Använder helst inte kort alls, men det har blivit mer och mer tyvärr. Min särbo däremot betalar allting med kort och har aldrig kontanter på sig. Kram!
SvaraRaderaVi är av det gamla gardet helt enkelt :-)
RaderaJag började också tidigt med att ha en buffert. Fast 10000 hade jag inte riktigt möjlighet till att ha som buffert som sextonåring. Leva istället för jobba är nog mitt motto också.
SvaraRaderaKoll på hur mycket pengar jag har det har jag dock.
KRAMAR
10 000 är kanske att ta i, men jag ville ha det så och kunde ha det så pga väldigt mycket jobb. Jag kan inte förstå folk som lever för att jobba... vilket sorgligt liv.
Radera