fredag 6 juli 2012

BlodinBella & ADHD

Känner ni till BlodinBella? En driftig tjej i 20-årsåldern som startade en modeblogg för några år sedan och som ganska snart hade mängder med besökare. Idag driver hon flera framgångsrika företag och håller föreläsningar mm. En tjej som vet vad hon vill och skapar förutsättningar för att lyckas helt enkelt.

Idag kan man läsa i Expressen att hon ska utredas för ADHD. Tydligen har hon alltid känns sej rastlös, orolig och haft svårt att sitta still. Nu vill hon veta om det kan vara ADHD eller ej. Konstigare än så är det inte. Klart man vill veta om man har en diagnos eller ej om det stör ens dagliga liv eller upptar ens tankar. Självklart för mej, men det sticker i ögonen på folk. På hennes blogg har sisådär 200 personer skrivit kommentarer som är helt sanslösa. En del vet vad de snackar om, men de flesta har ingen som helst aning utan bara en massa fördomar/lögner som de gärna sprider vidare.

Bla får man veta att ADHD är en modediagnos som alla kändisar får just nu. Då undrar jag i mitt stilla sinne om de tycker samma sak om cancer... det är ju också något som väldigt många får... Skillnaden är att cancer kan man i vissa fall bota, det kan man inte med ADHD. Sen var det ju det där med medicinering också. Alla som får medicin mot sin ADHD är tydligen missbrukare eftersom de får narkotikaklassad medicin. Det stämmer att medicinen är narkotikaklassad, men det är en så försvinnande liten mängd så att en narkoman skulle bli grymt besviken om han tog en tablett. De flesta säger också att det är en sjukdom. Då är vi tillbaka till cancern... Cancer är en sjukdom, ADHD är ett funktionshinder.

Jag tycker det är strongt av både BlondinBella, Camilla Henemark, Petter och alla andra som vågar gå ut med att de är annorlunda och vill ha namn på sin "annorlundahet". De flesta med ADHD går det ju bra för, många har framgångsrika företag och har ett bra liv. Se bara på Ty Pennington i Extreme House Makeover. Vilken energi! Vilka ideér! Eller Robin Williams och Bill Gates...

Klart alla inte måste ha en diagnos, men de flesta av oss vill ha en förklaring på varför vi är som vi är. En diagnos är en förklaring inte en ursäkt. För de barn och ungdomar som får diagnoser är det oftast en lättnad för hela familjen att man äntligen blivit lyssnad på och i bästa fall få den hjälp man behöver för att klara skolan.

Å vem är jag då att uttala mej om detta? En enkel liten morsa som levt med ADHD i familjen i snart 19 år. Jag tycker mej ha rätten och kunskapen att berätta hur det faktiskt är. Vi har överlevt de olika graderna av helvete som ADHD kan innebära både med och utan diagnos. Jag vet hur det kan vara och hur det varit i vår familj. Jag är inte ens säker på att vi hade överlevt utan diagnos och om sonen hade klarat skolan utan den. Jag undanber mej alla okunniga personers kommentarer och önskar alla dessa en bra kurs inom neuropsykiatri. Helst på lätt svenska.

Samtidigt önskar jag BlondinBella och alla andra som både har och inte än har fått diagnos, ett stort lycka till i livet. Jag önskar er förståelse och ett långt, fint och innehållsrikt liv. Det är ni värda (och era mammor också..)


3 kommentarer:

  1. ADHD är ju inte direkt en allvarlig diagnos.
    För vissa innebär det bara att de är ännu mer driftiga. Synd att det finns så mycket outbildade människor tycker jag!
    Många kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk hur världen skulle sett ut utan alla de här människorna. Vi skulle inte haft telefoner eller en massa andra braåha-grejer. Musiken skulle vara tyst och filmerna tråkiga.

      Radera
  2. ADHD kanske inte anses som allvarlig, Men för de som har stora svårigheter av ADHD kan livet bli fruktansvärt jobbigt och svårt.
    Min äldste son har den kombinerade ADHD som anses vara den svåraste formen av ADHD.. Allvarlig, eller ej, men den diagnosen med impulsstyrdheten har ställt till MYCKET onödigt lidande för honom. Han har flera andra diagnoser. Men ADHD är den som gör det svårt, väldigt ofta...
    Jag saknar respekten för människorna, diagnosen bör inte ha någon betydelse för någon annan än att den som diagnosticeras ska få respekten för att det finns en orsak till känslan av att vara annorlunda.
    <3

    SvaraRadera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: