onsdag 6 januari 2010

En ensam liten farbror...

Vi har en ensam liten farbror här på hotellet. Han har något slags handikapp som det ser ut och jag vet att jag läst om det men kommer inte på vad det heter. Han är ca 130-140 cm lång, har en liten pojkes outvecklade kropp men man ser i hans ansikte att han är ca 50-55 år gammal. Han är väldigt lik "Iprenmannen"... Hur som helst så verkar han så ensam. Han lämnar sin bungalow varje morgon, äter sin frukost och går tillbaka till sitt rum - ensam... han kommer tillbaka, äter sin lunch och går sen ner på stranden -ensam. Han är trevlig och hälsar på alla han möter, han ler men inte med ögonen...

Visst kan det vara självvalt, men det ser inte ut så. Jag vet ju inget om honom och han har inte varit så tillmötesgående att man riktigt kunnat ta kontakt med honom heller - så jag vet egentligen inte hur ensam han är. Han kanske är superlycklig? Men hur kul är det att vara på något som liknar en paradisö, där alla är par eller familjer, och befinna sej mitt i allt detta helt ensam?

När vi pratade om hur sorgligt det ser ut, så sa Martin att han visste precis hur han känner sej. Så kände sej nämligen Martin under en lång tid. Hellre än att göra saker ensam satt han framför sin dator och "umgicks" med folk i en fantasivärld. Nu är han väldigt tacksam att han har oss. Jag känner mej ödmjuk inför det faktum att jag har en familj och att killarna fortfarande vill följa med på våra resor. Just den här resan har innehållit många skratt, trots att första veckan ändå var ganska jobbig. Att vara på safari är ingen semester!

Att se den ensamma mannen ger en extra dimension åt vår gemenskap och gör min familj ännu mer värdefull för mej.

.

5 kommentarer:

  1. Jag tycker det kan vara väldigt jobbigt att se någon så ensam. På något sett får jag för mig att jag borde göra något åt det, men det gör jag inte, utan istället går jag runt och tycker synd om personen ifråga. Inte riktigt klokt jag vet, men man är ju inte riktigt klok alltid i alla situationer.
    Men det låter som om ni har haft en väldigt trevlig semester.

    SvaraRadera
  2. Tyck inte synd om människor ni inte känner. Det är inte så enkelt som att någon utan sällskap är ensam. Och. Glöm inte att ala människor inte får engest av att inte ha någon vid sin sida jämt. Jag skulle lätt kunna åka själv på en sån där semester. Konstigt då om människor skulle tycka synd om mig.

    SvaraRadera
  3. Jag trodde ni hade kommit hem! Jag fantiserar alltid om människor jag ser och möter. Och möter från mitt eget perspektiv. Att som själv (märk ordet) alldeles bestämt GÖRA någonting är bättre än att stänga in sig. Som ensam (själv) gav jag mig ut på resa, men var inte helt glad, fast gladare än om jag INTE hade gjort det, fniss......
    Kram på er, lilla fina familjen!

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. Jag har inte sagt att det ALLTID är ensam om människorsom gör något på egen hand. Men den här lilla farbrorn såg verkligen ensam ut, hans leende nådde inte ögonen. Jag vet många som gör saker själva och som inte känner sej det minsta ensamma, men detta var lixom annorlunda. Men jag vet inget om honom, så jag kan ha fel.

    SvaraRadera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: