torsdag 1 juni 2017

De ser inte så bra ut...



Det är väl klart att man har ont lite här och där när man målat så mycket som vi har gjort, särskilt om man redan från början har värk lite här och där. Men när jag vaknade i måndags var det mer än ”lite värk” då kunde jag inte använda högerhanden.

Jag hade lite ont och var lite stel redan i söndags, men inget som var så mycket värre än vanligt. Med fibromyalgi är man rätt van att ha ont och smärttröskeln är ibland lite för hög… många av oss med fibro står ut lite för länge och tar hjälp lite för sent. 

I måndags när jag vaknade var hela handen svullen och gick knappt att använda, men jag tog några alvedon och smorde in handen med Voltaren några gånger under dagen, det fick räcka så. Vart efter dagen gick så blev det lite bättre, även om det inte var bra.

I tisdags var det värre och samma procedur upprepades. Problemet kom när jag skulle hälsa på folk, det gick inte utan att jag kved lite tyst… nu insåg jag att problemet inte skulle gå bort med alvedon och voltarensalva. Jag ställde min egen diagnos och tänkte att det förmodligen är en inflammation i lillfingerleden. Sånt brukar gå bort med vila (och antiinflammatoriska läkemedel som jag inte hade hemma).

Så igår fyllde min pappa år och en av hans kompisar som var där och firade honom är läkare, jag frågade om han kunde bekräfta min diagnos och ge mej råd. Han mumlar tyst "Det här ser inte så bra ut..." Mycket riktigt! Jag har en inflammation i både leden och senan och ska vila och äta medicin i en vecka. OCH jag får inte måla!!! Helst inte göra något alls… Handen ska gärna spjälkas och hållas stilla. Men hallå?! Då kan jag ju inte göra något alls, inte ens sitta här och skriva! 

Jag avskyr läkemedel, men köper ändå att äta voltaren under en vecka – så länge jag inte behöver spjälka eller linda handen. Idag är allt mycket bättre, jag kan tom knyta handen och ge käftsmällar om det skulle behövas. Det är inte alls lika svullet och gör inte alls lika ont. Så om några dagar är jag nog som ny ska ni se!

Problemet är att det förmodligen kommer att komma tillbaka när vi börjar måla igen. Men då får det väl vara så då. Det är bara halva huset kvar och gör vi ite i taget så ska det nog gå bra. Så lätt stoppar man inte en fibrokärring  :-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: