Fick en pinne i ögat

Igår var det städdag i området där vi bor och jag skulle förstås vara en duktig granne och vara med och göra fint. Det skulle jag låtit bli...

Jag hann bara vara med någon halvtimme när jag skulle böja mej ner och ta bort skräp ur häcken som går runt hela området. Det sticker till rejält i ögat och jag inser att jag trots glasögon, lyckats få en liten gren rakt in i ögat. Det är suddigt, gör ont och ögat rinner rejält. Så jag släpper allt jag håller i och går hem och kollar läget.

Inget verkar vara sönder, det blöder inte men är rejält rött, ömt, svider och rinner. Så jag lägger mej på soffan och Martin åker iväg och köper ögonsalva. Synen är tillbaka så vi väntar med läkarbesök. Jag tillbringar resten av dagen på soffan och låter salvan och vilan göra sitt. Jag förbannar mej själv och mitt öde. Jag kan inte ens säga att jag var klantig, den där pyttelilla grenen kunde jag lixom knappast förutse. Å med glasögon är man ju ändå ganska skyddad. Ändå hände det...

Så hela dagen försvinner där på soffan, jag ömsom sover ömsom vilar. Att jobba vid datorn är uteslutet, jag kan knappt titta på mobilen. Men vid 20-tiden kan jag iaf titta på tv lite, även om jag får göra paus då och då och vila ögat. Under dagen gjorde det mer ont att blunda helt än att kisa, men det går ändå bra att sova under natten trots att jag inte gjort mycket annat under dagen. Å imorse när jag vaknade var det mycket bättre även om det fortfarande är rejält svullet. Efter tredje omgången salva vände det totalt och nu känner jag att allt blir bättre. Så imorrn är det nog ok, annars blir det en tur till ögonkliniken.

Det här med ögon är ju lite läskigt. Det tycker iaf jag! När man inte kan använda ögonen förstår man hur mycket man faktiskt använder dem. Min bästa kompis blev blind som 25-åring, så jag vet ju att det funkar så också - men ögonen betyder ändå väldigt mycket och fungerande ögon ger ett betydligt enklare liv än om de inte fungerar. Men synen är det alltså inget fel på, det är nog bara en reva på hornhinnan som kommer att läka helt. Men visst blir man rädd!

Så jag tar en dag till på soffan och hoppas allt är bra igen imorrn.