onsdag 29 mars 2017

97 år!

Farmor 97 år, jag 47 år och pappa 72 år.
Idag fyller min Farmor hela 97 år! Hon föddes alltså 1920 och har varit med om bla bilens, flygplanets, telefonens och datorernas utveckling. För några år sedan kunde hon berätta en del om detta, idag tillåter hennes minne inte särskilt mycket...

97 år, det är ju rätt mycket faktiskt. När Farmor fyllde 95 sa hon själv "Kan man bli så gammal"... Då var hon hyfsat medveten, idag var det svårt att få henne att förstå vilken dag det var och flera gånger frågade hon varför det var tårta. Förutom att minnet är dåligt så är hon kärnfrisk! Klart hon är lite skröplig, men det finns inga större fel hos henne trots åldern. Hon är en av de äldsta på boendet och en av de friskaste.

Farmor bor på Kärsdala i Tullinge, där har hon bott i 5 år ungefär. Ett helt ok boende som tar med sina boende till puben, det kanske ni har läst om. Även om man vill att ens äldre ska kunna bo kvar hemma så är vi glada att hon bor där eftersom det verkar bättre än många andra ställen. Hon klarade sej bra väldigt länge, men i 90-årsåldern började hon gå vilse och glömde stänga av spisen och såna grejer. Vi var inte trygga med att hon bodde ensam längre och hon klarade sej inte själv.

Det är knepigt det där. Vem bestämmer när en annan människa måste ha hjälp? Hur bestämmer man över en annan persons liv och boende? Å även om personen ifråga förstår, så är det såklart knepigt att flytta när man är så gammal. Att bo in sej på nytt, med nya miljö, ny människor och andras rutiner. Å när jag tänker på det så vete sjutton om jag vill bli så gammal. Är man frisk är det väl en sak, men om man inte är det då...

Förr sa Farmor ofta att det bara var hon kvar av vänner och bekanta, alla andra var döda. Hon sa också att hon varit på långt fler begravningar än dop och bröllop. Ibland suckade hon och undrade när hon fick göra de andra sällskap... nu är hon inte särskilt medveten om sin omvärld och blir lika chockad varje gång hon frågar om någon och vi säger att denne dog för många år sedan.

Pappa och jag 1970
Jag är Farmors första barnbarn och när jag var liten var hon bara min! Jag fick ha henne helt för mej själv i 12 år, innan min kusin R föddes. Då var jag dessutom så pass stor att vi inte träffades så mycket, men när jag var liten var hon ofta hos oss och gick med mej till bla baletten jag gick på. När jag själv fick barn bodde hon i Södertälje och jag i Tumba, då åkte hon till mej nästan varje onsdag för att hjälpa mej att städa. Det gjorde hon ända tills hon var över 80.

Vi har länge trott att det är sista julafton och sista födelsedagen vi firar med henne. Men hon kämpar på och som det ser ut nu kommer hon säkert att överleva oss alla. Jag tror att hon är friskast i hela släkten faktiskt. Så hon blir säkert 100 och då är väl frågan om vi andra är med...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: