En tur till antikens Egypten

Jag är ruskigt intresserad av Faraonernas och Egyptens historia. Jag snöar gärna in på Hatchepseuts liv och kan titta på dokumentärer om olika utgrävningar i all oändlighet.  Luxor ett paradis för en sån som mej och i tisdags fick jag komma dit igen!

 Jag var i Egypten första gången 2001, då med sönerna och mina föräldrar. Vi hade två spännande veckor i Hurghada och besökte både Kairo och Luxor. Många dagar av semestern försvann, men det var det absolut värt! Det tyckte vi alla, tom killarna som då var 6-7 år gamla. Det är många timmar i buss på dåliga vägar, men det gick helt ok. Belöning var ju så häftig!!

Sedan dess har jag och killarna varit i Egypten flera gånger och när vi åkte hit senast 2012 var även Martin med. Då var vi i Sharm el Sheik och tog en ny tur till Kairo, vi ville ju visa pyramiderna för Martin förstås! Trots att det var andra gången för mej och killarna var vi lika fascinerade som första gången. Pyramiderna är häftiga! Så är det bara! Man kan inte riktigt förstå hur stora de är förrän man står där själv.

Men trots att pyramiderna överträffar det mesta så är Luxor faktiskt ännu häftigare. Pyramidernas storhet känner man till, medan det är lite tystare om allt som finns i Luxor. När jag klev in i Karnaktemplet första gången blev jag totalt begeistrad. Tänk att det gick folk här för 4000 år sedan, de badade i sjön som fortfarande är intakt och kanske vilade i skuggan av de 140 enorma pelarna. Det är en så häftig plats och jag har velat komma tillbaka sedan dess. I tisdags var jag där igen!

Det var meningen att vi skulle åkt natten till måndag och besökt Luxor hela måndagen, haft tisdagen i Aswan och fortsatt till Abu Simbel för att sedan åka alla de 70 milen tillbaka till hotellet på onsdagen. Allt var bokat och klart men i lördags fick vi veta att det trasslat till sej och det vi istället skulle få inte motsvarade våra förväntningar, så vi avbokade och tog istället en enkel tur till Luxor. Det fick lixom duga… Aswan och Abu Simbel ligger väl kvar några tusen år till. Hoppas jag…

Så natten till tisdag klev vi på bussen 3.45 på morgonen. Har man en gång upplevt en soluppgång i öknen kan man inte vänta tills man får se det nästa gång. Det är magiskt! Så var det även denna gång. En blodröd sol som väcker en sovande öken, så otroligt häftigt! Vi var framme vid Karnaktemplet vid 10-tiden, gick runt ett varv med guiden och fick sen tyvärr en väldigt kort tid för fotografering. Jag drog runt Martin så snabbt jag kunde så han inte skulle missa något, vilket gjorde att vi var sist tillbaka till bussen några minuter för sent. Vi blev alltså ett sånt par som jag avskyr… de där som man måste vänta på…

Efter Karnak gick vi ombord på en av alla de båtar som kryssar på Nilen. Man kan åka med bara på en lunchkryssning eller flera dagar. Vi åt och gick sedan upp på däck. Båten körde lite norr ut och sedan tillbaka söderut, en ganska intetsägande tur måste jag säga… den tiden hade jag gärna haft i antingen Karnak eller senare för att åtminstone ha ett fotostopp vid Hatchepseuts tempel. Men men, mätta tog vi en mindre motorbåt för att ta oss tvärs över Nilen där vår buss väntade. Vi åkte till en Alabasterbutik som jag också kunde hoppat över. Jättefina saker, men inget som direkt intresserar. 

På vägen till Konungarnas Dal kunde vi se Hatchepseuts tempel på håll och chauffören körde så långsamt han kunde för att vi skulle kunna ta några hyfsade bilder. Strax brevid ligger Konungarnas Dal som jag också besökt förut och gillar. Här finns drygt 60 upptäckta och utforskade gravar och man tror att det finns minst lika många till att upptäcka. 

Numera får man inte fota där, men det gjorde mej inget – jag tog bilder sist. Man säger att förbudet är för att blixtarna förstör målningarna och det köper jag, men resonemanget håller ju inte utomhus… Vår guide tog med oss runt, berättade en massa spännande om en del av gravarna och faraonernas tid. Vi gick ner i tre olika gravar som ingick i biljetten, när vi var där sist kunde vi gå ner i så många vi ville. Nu började solen gå ner och det blev svalare, i gravarna var det dock fortfarande varmt och skönt. När alla är nöjda gick vi tillbaka till bussen som tog oss till Memnonkolosserna.

Memnonkolosserna är två gigantiska statyer som stod i entrén till ett av alla palats i Luxor. De väger typ 700 ton vardera och är 18 meter höga. Här hade vi ett kort fotostopp och påbörjade sedan vår resa tillbaka till Port Ghalib hyfsat trötta men nöjda. Efter en magisk solnedgång över Nilen och 6 timmar senare, ca 22.30, var vi tillbaka på hotellet och somnade ovaggade.

En sån här resa är lite jobbig, det blir ju en ganska lång dag, men det är så värt att göra den! Man behöver inte ens vara intresserad för att fascineras av byggnaderna och historien. Det är så häftigt att stå där och veta att enkla människor byggt alltsammans för hand utan en enda maskin eller lyftkran. Det går lixom inte att förstå! Lite har hänt sedan jag var där senast, några bitar till har kommit på plats i Karnak och det kommer nya bitar på plats dagligen. 

Under de här 16 åren har man hittat en slags paradgata mellan Karnak och Luxortemplet. En 300 meter lång väg kantad av sfinxer, det är hundratals! Nu gräver man fram gatan och flyttar på byggnader som står i vägen, bla en kyrka som byggts ovanpå alltsammans. Jag hoppas kunna komma tillbaka och se detta när det är mer återuppbyggt. Det kan inte bli annat än fantastiskt!

Är man här tycker jag alltså att man ska ta en utflykt till det ”riktiga” Egypten. Luxor är helt magiskt och nu har Martin också sett det och han håller med :-)