
Bor man på fel kontinent så får man försöka hitta lösningar på väderproblemet. Min värk blir värre vid väderomslag och kyla, svårt att undvika på hösten och vintern. Men numera vet jag att om jag lyckas träna regelbundet så blir allt faktiskt bättre. Jag blir lite varm, vikten håller sej i schack, värken blir mindre och jag sover bättre. När det är riktigt illa besöker jag ljusrummet på yogastudion Nirvana, det funkar också bra. Man behöver ljuset!
I år har jag även satsat på träningskläder i piggare färger. Jag är trött på svart och grått, nu vill jag sätta färg på tillvaron och träningen. Det fick bli en runda på internet, många byter kollektion nu - så det är REA!!! Det blev två nya toppar och två nya tights, supersköna och jättebilliga! Så nu lyser det rosa lång väg när jag kommer :-)
Har man kronisk värk, som tex fibro, så måste man hitta saker som får en att må bättre. För att göra det måste man våga testa lite olika grejer. Att träna kan ofta vara skrämmande eftersom träning kan göra ont på olika sätt både under och efter. Man får helt enkelt kolla av med sin läkare vad som är ok och vart gränsen går. Min sa att "ontet" vid träning inte är farligt, men kunde bli värre innan kroppen vant sej. För mej blev värken inte värre, däremot blev jag tröttare från början. Jag märker mer skillnad när jag inte tränar, då får jag mer ont. Numera är även tröttheten bättre, men ibland masar jag mej dit fast jag nästan går i sömnen och efter känns det mycket bättre.
Jag har haft en period när träningen behövt rejält med pannben. Jag har inte alls velat gå dit, men jag har gjort det! Jag har tänkt på Hristos som vann Biggest Loser och hans mantra (som nu även blivit mitt) "Fucking gör det bara!". Nu är det helt ok att gå dit, jag lixom gör det bara... tre gånger i veckan, en halvtimmes träning och några minuter skitsnack med Sussie. Det har jag faktiskt tid med!
Jag har fortfarande inte gått ner semesterkilona, det är svåra att bli av med trots att det bara var drygt 2 stycken. I bästa fall är de borta till nästa semesterresa i januari, för mej tar sånt tid. Men jag har fortfarande normalvikt och släpar alltså inte runt på någon övervikt, alltid nåt! Jag har min målvikt, men inte drömvikt - den kanske jag aldrig når men det är helt ok. Det blir som det blir.
Hur mår ni på hösten? Gillar ni den eller är ni som jag? Jag har hittat mitt sätt för att underlätta hösten. Har ni? Vad gör ni för att det ska kännas lite lättare att stå ut`?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: