En sjukskriven läkare...

Jag har världens bästa doktor! Jag kallar honom Dr Kompis eftersom vi kände varandra innan han blev min doktor. Den vårdcentral jag tidigare gick hos gjorde inte sitt jobb och när allt såg helt hopplöst ut chansade jag och frågade om jag kunde bli hans patient trots att vi känner varandra. Att han sa ja räddade nog livet på mej!

Han har lyssnat både på sånt jag sagt och inte sagt och även på sånt som Martin sagt. Han har skickat mej på mängder med undersökningar och tagit en miljard prover och hittat en massa skit! Sånt som jag gått omkring med i flera år och mått riktigt dåligt av men som den förra läkaren bla avfärdat med "alla är lite trötta ibland". Inte ens ett blodtryck var taget innan Dr Kompis tog över och då hade jag bett om hjälp hur många gånger som helst.

Jag hade bla gått omkring med en allvarlig infektion i hela kroppen i flera år som jag nu kunde få medicin för. Jag hade en ovanlig form av sömnapné och fibromyalgi och senaste diagnosen är hypotyreos. I fredags skulle jag tillbaka för första kollen av medicineringen kring hypon men i mitten av veckan ringde en sköterska och sa att min kära doktor var sjukskriven "en längre tid". Då är det antingen en hjärtinfarkt eller också har han gått in i väggen, jag gissar på det senare tyvärr. Så istället för att gå dit i fredags skickade jag en blombukett med en hälsning och hoppas han blev glad.

Idag var jag därför till en annan läkare och det var allt lite nervöst innan. Med tanke på hur jag tidigare blivit behandlad och anledningen till att jag bytte läkare så förväntade jag mej det värsta och hade förberett mitt försvarstal om varför jag tyckte att vi ska höja min medicin. Men jag behövde inte oroa mej! På Järna Vårdcentral verkar man bara ha läkare med stora hjärtan! Han visste precis hur allt stod till, jag behövde inte dra något alls av min tidigare historia och han sa direkt att han tyckte att vi skulle höja medicinen. Så skönt! Nu hoppas jag att jag snart mår ännu bättre!

Efter 23 år med barn med sjukdomar och sk särskilda behov är man van att försvara sej. Att favoritläkaren sjukskriver sej eller tom slutar kan vara en katastrof! Läkare får helt enkelt inte bli sjuka eller sluta! Har man många sjukdomar vill man träffa en och samma vårdgivare varenda gång, han som vet allt om en utan att man säger något. Särskild när det handlar om barnen! Jag vet inte hur många läkare vi träffat under åren och när man väl lärt känna dem så slutar de. Det var så otroligt skönt på allergimottagningen där barnen gick i 17 år, där hade vi samma sköterska alla år och det var tom tårar när killarna gick över till vuxenavdelningen.

Men nu handlar det inte längre om barnen utan om mej och Dr Kompis som jag önskar allt gott! Jag hoppas han kan tänka bort oss patienter som han brinner för och verkligen ta sej tid för återhämtning. Så han inte trillar dit igen och blir borta ännu längre. För han är bäst! Jag och många andra behöver honom! Jag ska på återbesök igen i juli och då hoppas jag att han öppnar dörren med glimten i ögat, flinet på läpparna och en väntande stor famn. Precis som han brukar. Så som det ska vara. Läkare får lixom inte vara sjuka, det blir lite knas då.