fredag 12 februari 2016

När världen gungar till lite...

Jag trodde att 2016 skulle bli mitt år och gjorde verkligen vad jag kunde för att det skulle bli så. Jag har tagit hand om mej och verkligen berett vägen för ett riktigt bra år. Det skulle innehålla veckorna i Gambia, midsommar på Öland, bröllop och bröllopsresa... mängder med mår-bra-saker. Barnen hade sitt; jobb, bostad och kärlek. Igår rasade det...

Namnfrågan krånglar fortfarande. Eftersom vi inte fått klart med namnet har vi inte kunnat boka vår bröllopsresa. Igår var det bara en enda hytt kvar på kryssningen vi drömmer om, vi bokade snabbt som ögat förstås. Men bokningen förfaller om inte namnet blir klart inom 7 dagar... det måste nämligen stå rätt namn från början. Det går inte att ändra ens mot en avgift. Surt, men det här blev ändå ett lyxproblem lite senare på dagen.

Äldste sonen blev nämligen uppsagd på jobbet med omedelbar verkan pga arbetsbrist. I slutet av arbetsdagen blir han och en till inkallad till chefen och får iskallt veta att de inte behöver komma tillbaka nästa dag. Sonen är förstås förtvivlad! Han trivdes bra och trodde han skulle jobba där resten av livet. Företaget köptes upp i höstas och nog visste man att det skulle bli förändringar, men det hade inte ens gått några rykten om uppsägningar så det kom som en total chock.

Min egna bekymmer blev med ens ganska små och ytliga, sonens jobb är viktigare än det mesta förstås. För honom handlar det om hela hans liv med bostad och allt annat. För mej handlar det om en lyxresa, två veckor i mitt liv. När man dessutom vet att en god vän precis kämpar med sviterna efter en svår hjärtinfarkt bara 47 år gammal och ytterligare en nära vän fick en hjärtinfarkt här om dagen, ja då blir min egna problem ännu mindre. Hälsan, arbete och bostad är viktigast - i just den ordningen. Jag har både hälsa och bostad!

Ändå svider det... mitt år blir alltså inte mitt år ändå. Kommer jag någonsin att få helt lugnt runt mej? Är det för mycket begärt att hela familjen ska få vara friska, ha jobb, bostad och kärlek samtidigt? Iaf några månader i sträck? Tillräckligt länge för att vi ska hinna landa och faktiskt njuta av lugnet. Det verkar inte så... varenda gång när jag tror att det ska bli så, så händer något. Alltid är det något som händer som raserar lugnet och drar tillbaka mej till verkligheten igen. När ska jag lära mej att ett lugnt liv inte är för mej? Att jag aldrig kommer att få uppleva att alla mår bra samtidigt.

Jag klarar mej alltid och reser mej alltid igen oavsett hur hård knocken varit. Det har jag alltid gjort och kommer alltid att göra. Det är värre för sonen. Han kämpar och har kämpat med sin annorlundahet hela sitt liv och varje större motgång blir större för honom än för oss andra. Nu får vi alla dra i alla trådar vi kan för att hitta ett nytt jobb åt honom. Han kan bara inte gå arbetslös! Så känner ni någon som har ett jobb över, vad som helst och nästan var som helst i Stockholmstrakten. Så finns här en 22-åring som gärna jobbar, är skötsam och social, passar alltid tiden och gör det man ber honom om. Han kan börja direkt! Han har dessutom b-körkort och bil, kan ta truckkort om det behövs. Erfarenhet från restaurang (6 år på Mc Donalds) och 18 månader inom verkstad/industri/lager. Titta under varje sten och hör av er!

Jag klarar mej, skrev jag precis... och det gör jag. Men visst blir jag påverkad. Hjärnan stänger av, jag tappar tråden, vet inte vad jag pysslar med, får inget gjort. Det enda jag vill göra är att sova. Så reagerar en kropp som varit rejält utbränd och som fortfarande inte är frisk många år senare. Jag hinner bara ta emot informationen, göra nånslags krisberedskap och meddela dem som behöver veta. Sen stänger jag av, inte medvetet - allt sker automatiskt av kroppen. Som nåt slags skydd antar jag.

Världen gungade alltså till lite för min lilla familj igen. Vi kommer att klara av detta också, förstås. Vi klarar allt. Frågan är väl bara hur lösningen ser ut den här gången och hur fort det går. Allt brukar ju lösa sej... på nåt sätt...


10 kommentarer:

  1. Låter inte allt för kul...
    Men tänkte på en sak. Nu är jag inte insatt i hur det fungerar med namnbyte när man tar nytt namn. Men för min del när jag gifte mig bytte jag inte namn förrän efter bröllopet. Om ni inte ska byta namn förrän ni gifter er, kan ni inte vänta ett par veckor extra för att kunna åka på drömresan?

    Hoppas sonen hittar ett jobb snabbt! Och att du får lite ro i allt som händer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sambon ska byta namn nu. Så det är för honom det blir problem. Jag byter när vi kommer hem.

      Radera
  2. Hej,

    Har Ni kollat på https://www.mathem.se/om-mathem/jobba-pa-mathem

    De söker både chaufförer och annan personal i sin livsmedelsbutik.

    Hälsning

    Monica i Uppsala

    ohnemaske@hotmail.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tips! Nu har vi kollat upp detta och tyvärr verkar det inte som några fasta anställningar utan bara timanställning med 112 kr i timmen. Det räcker inte för att han ska kunna behålla sin lägenhet mm... men han ska prata med dem, för folk behöver de.

      Radera
  3. Hoppas sonen snart hittar ett nytt jobb, och ett anrop så här i cybern kan ju vara bra!
    Kram ♥

    SvaraRadera
  4. Känner igen det från när vår son blev uppsagt. Han hade fått en tillsvidareanställning och så flyttades en avdelning plötsligt utomlands. Blev också inkallad till chefen och bara att gå hem... Tack och lov så fick han ett nytt jobb tämligen
    snabbt men roligt var det inte. Hoppas det löser sig för sonen.

    När det gäller namnfrågan så hade jag valt att tills vidare behålla respektive namn för att inte låta det förmörka det kommande bröllopet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Processen är redan igång och betald för, så det är inte mycket att göra. Vi borde veta vad vi ska heta i framtiden, under nästa vecka.

      Radera
  5. Hoppas det löser sig med namnfrågan så ni kommer iväg på bröllopsresa! Trist med sonen, nu var det bara han som fick gå men hoppas det löser sig för honom i framtiden!

    SvaraRadera
  6. Kolla med Dagab/Axfood i Haninge. De har ett stort centrallager för livsmedel där. Håller tummarna. :)

    SvaraRadera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: