Jag skrev in mej på Viktväktarna 7 augusti 2000 och fick lära mej allt om prickar. Det var gula, röda och gröna, programmet var strikt och gav inte särskilt mycket utrymme för utsvävningar. Med det programmet gick Martin ner 60 kilo. Första veckan gick jag ner 8 hekto och jag var nöjd, när lektionen började fick jag veta att allt jag lärt mej under veckan skulle glömmas bort. Nu skulle jag räkna Points!Under åren har sedan Poinsten förändrats flera gånger, blivit ProPoints och sedan i måndags heter de SmartPoints. Alla förändringar under åren har lett till ramaski bland medlemmarna till en början, men när man testat programmet ett par veckor har allt lugnat ner sej. Har man jobbat på "golvet" på VV är man rätt luttrad och kan sålla bort det mesta av kritiken. Man vet lixom att vinden vänder efter någon vecka och att medlemmarna blir nöjda igen.
Nu när jag inte längre jobbar på VV, men ändå följer programmet har jag såklart en mängd tankar och funderingar både över programmet och reaktionen som nyheterna framkallar. Människan är ett vanedjur och gillar inte förändringar. Inte jag heller! Människan är också av naturen ganska lat och vill att saker och ting ska göra sej själva. Man vill helst vakna smal utan att ha gjort ett smack åt saken. Ja tack, det skulle jag också gärna vilja. Men jag vill gärna vakna vältränad också :-)
Nu funkar tyvärr inte livet så, utan man måste faktiskt göra förändringar för att få en förändring. Man kan helt enkelt inte leva som man alltid gjort om man vill se ut på ett annat sätt, den bistra sanningen... Med förra programmet var det iofs många som gick ner i vikt men det var också ganska många som inte förstod varför de stod still länge på en och samma vikt. Många tränade för att kunna "unna sej" (jag avskyr fortfarande det ordet!) lite extra gott på helgen. Jag kan förstå tänket, man vill ha kvar sina små guldkanter även när man går ner i vikt. Det är här den största kritiken om det nya programmet ligger. Man vill kunna äta sitt godis, dricka sitt vin mm. Men som jag ser det kan man fortfarande ha guldkanter, om än inte i samma utsträckning. Men vill vi guldkanterna mer än vi vill gå ner i vikt? Är det inte viktminskningen vi vill åt? Jag skrev iaf inte in mej på VV för att få äta godis... jag ville bli smal!
Jag är inne på min fjärde dag med SmartPoints och jag gillar det mer och mer. Varenda kväll har jag haft utrymme att äta något sött om jag velat, annars har jag låtit bli. Precis som förut. Man har ju även sin veckobonus att utnyttja om man vill. Man har fler Points per dag och en del produkter kostar mer än förr, men en hel del är faktiskt billigare! De nyttiga livsmedlen har fått lägre Pointsvärde och äter jag som jag tidigare gjort har jag faktiskt en hel del points kvar på kvällen. Jag behöver inte längre träna ihop en massa Points för att kunna äta dagens mat utan att spräcka budgeten, pointsen räcker faktiskt ändå. DET tycker jag är bra!
I min SmartPointsvärld kan jag inte längre äta en pizza eller en påse godis utan att spräcka min budget, men det får jag ta. Det är ju inte så att jag inte överlever utan pizza och godis... MEN jag tänker ändå äta det och strunta i att det spräcker en dag för mej. För så är livet!
Viktväktarna är ingen lag och programmet är ingen lagbok. Jag gör ju faktiskt som jag vill med att passa in programmet i mitt liv. Jag följer Viktväktarnas rekommenderationer och gör sedan de justeringar som behövs för att anpassade det till mitt liv. Det är på det sättet jag kan leva som en Viktväktare resten av livet. Det kan jag inte om jag ska göra om hela livet för att få till programmet. Jag följer Viktväktarnas rekommenderationer/program kanske 45 veckor om året, de andra 7 gör jag lite som jag vill för att få allt att funka. Man får faktiskt spåra ur ibland, bara man kör upp på banan igen. Jag kanske går ner lite långsammare än de som lever helt och hållet efter "reglerna", men jag har på det här sätter gått ner mina kilon och varit Guldmedlem i 10 år. Nu ska jag bara klämma två till, så är jag nöjd.
Som jag ser det så är det bra att man stramat upp rekomendationerna lite igen, att man pekar på livsmedel som är nyttigare än andra och uppmuntrar oss att äta dessa. Att träning är till för att må bra och få en hälsosam kropp, inte för att gå ner i vikt och framförallt inte för att få äta mer godis! Jag tycker det verkar toppen och är ganska säker på att våra kroppar kommer att tacka oss för detta.
Så ni som är negativa, testa programmet ett par veckor - ge det en chans. Jag är ganska säker på att ni kommer att omvärdera alla nyheter, bara ni får lite tid på er. Men försök att se det positivt! Viktväktarna gör inte ett nytt program för att straffa oss, utan för att det kommit nya rön i forskningen kring viktminskning som förmodligen hjälper oss en hel del. Negativitet stressar både oss själva och andra och med stress kommer kilon som på beställnig. Så försök att se positivt på förändringarna och ge det en chans, så ska ni se att kilona snart är ett minne blott.
Nu siktar vi på en friskare och mer hälsosam framtid i världens grymmaste kroppar! Jag ska fortfarande bli den mest hälsosamma pensionär som finns! Jag har 19 år på mej :-)
Jag håller med dig i det mesta du skriver. Var med i Viktvktarna tom innan färgprickarna, när man skulle kryssa i rutor om B, P och F. När antalet frukter var begränsat och man fick bara äta ett visst antal ägg i veckan.
SvaraRaderaTror också det här blir bra så småningom.
Jag tror det folk retar sig allra mest på är den fruktansvärt dåliga informationen och att man sjösätter ett projekt långt innan det fungerar.
Appen har krånglat sedan i våraas, man raderar kroppsmåtten utan att tala om det så folk kan "rädda" sina uppgifter.
Man svarar konsekvent bara på positiva frågor, inte på de negativa. När man som jag inte har möjlighet att gå på möten, blir ju hela viktnedgången rubbad, och trots förväntas man betala full avgift. För mig är det mycket pengar och att betala för något man inte får valuta för fullt ut är inget roligt.
Hade det gällt ett par veckor, där VV gått ut och informerat ordentligt innan, tror jag inte de här stormarna blåst så hårt. Men nu är det ett halvår och det är inte ok.
Jag gillar VV och sättet att gå ner i vikt, men jag är faktiskt jättebesviken för deras sätt mot sina medlemmar.
Stressen jag upplevt, och vad jag förstår de flesta andra upplevt, är inte på grund av bytet av program utan bristen på information under mycket lång tid. Bara de som gått på möten har fått någon som helst info, vi som är Onlinemedlemmar har inte fått en bokstav.
Puh, det här blev långt.
Men som du säger det blir nog bra när det blir klart..
Kram
Intressant att läsa dina synpunkter. Jag själv går över på sp imorgon, och jag har lite blandade känslor inför det. Vissa saker som att man rekomenderas att inte äta upp sina ap tycker jag är bra. Har själv aldrig gjort det och jag tränar för att bli stark, inte för att få äta mer.
SvaraRaderaAtt man har höjt socker så väldigt mycket som det verkar som utifrån vad jag läst är väl både bra och dåligt. Självklart är det ju bättre att uppmana folk att äta bra mat, men kalorimässigt spelar det ju egentligen ingen roll varifrån kalorierna kommer. Det som jag tycker är dåligt är att man går ifrån devisen "du kan äta allt men inte alltid" när det verkar bli mer eller minder omöjligt för de med låg vb att få in ens det minsta lilla extra. Alla verkar dessutom inte ha fått mer, för mig ser det ut som att jag både får färre dagliga och färre vb. Men det hjälper nog till för de som haft svårt att gå ner.
Det som jag är mest negativ mot blir den glorifiering protein (som för de flesta innebär kött) har fått samtidigt som vissa kolhydrater verkar ha blivit lite dyrare. Protein mättar visserligen bra, men i väst behöver vi inte äta mer kött med tanke både på miljö och hälsa. Hade jag velat leva på kött och sallad hade jag följt GI...
Nu får vi som sagt se imorgon vad jag tycker. Satte upp mig på 6 månader som går ut i slutet av januari då får vi se om jag fortsätter eller hittar något som passar mig bättre.
Har aldrig tränat för att unna mig
SvaraRaderajag äter bra hela t iden för att orka träna-
Det kan nog vara nyttigt att tänk om vad man unnar sig för extra hela tiden.