söndag 8 november 2015

En gång om året!

Tiden går så attans fort och det händer så otroligt mycket just nu. Helt plötsligt har Martin nytt jobb, det gamla ska avslutas och förberedelser för det nya börjar. Han ska bli kostymnisse (iaf chinos och skjorta) och behöver ekiperas. Tack och lov så är han ledig hela januari och kan förbereda resten då. Men det är ändå en del som måste fixas direkt.

Vi planerar bröllopet och allt som ska bokas och fixas med det. En del har trillat på plats, men mycket återstår och då har vi ändå ett väldigt litet och enkelt bröllop. Vårt namn hänger fortfarande i luften, det verkar aldrig bli klart. Så vi vet ännu inte vad vi kommer att heta i framtiden. Liiiite frustrerande.

Jag har upptäckt att jag faktiskt har folk runt mej som uppskattar mej och det jag gör. Men min dåliga självkänsla är sånt inte alls självklart och jag blir enormt förundrad, överraskad och sjävklart glad! Men en och annan som jag tycker om har börjat uppträda lite mysko och undvikande, så det tar bort lite av den där glada känslan. 

Eftersom kommande veckor innebär bla tre kryssningar och ganska lite tid hemma har jag börjat julfixet idag. Fönstren i köket är tvättade och gardinerna bytta. När jag ändå var tvungen att stryka gardinerna passade jag på att ta hand om allt som låg i korgen. Jag avskyr att stryka, så jag minimerar tillfällena till en gång om året då jag stryker allt! Så nu är det alltså gjort för i år :-)

Under veckan har jag fixat en massa smågrejer. Jag tog bort stygnen, å det var faktiskt jag själv som tog bort dem. Iaf tre, vid köksbänken med nagelsax och pincett. De andra två fick distriktsköterskan ta eftersom de satt på fel arm. Jag passade på att ta influensasprutan samtidigt eftersom jag tillhör en sån där sk riskgrupp. Nästa vecka är det dax att ta ytterligare en prick, den här gången en stor i tinningen. Får vi se hur stort ingrepp det blir och hur jag ser ut sen. Är ju lagom kul att åka iväg med ett gäng till Lakritsfestivalen i Finland med ett stort bandage i skallen, men men...

Jag är trött och känner mej lite uppgiven. Sjukgymnastiken känns inget vidare och kroppen känns helt fel. Magen funkar inte särskilt bra, jag samlar vätska och har gått upp massor i vikt på bara ett par dagar. Även om vågen säger att jag är sk normalviktig fortfarande så känner jag mej som en elefant ungefär. Ju mer jag tränar desto större blir magen, det borde ju vara tvärtom. Imorrn ska jag tillbaka till sjukgymnasten och då träna med henne. Jag har en känsla av att alla känslor och tankar bara kommer att forsa ur mej. Ska bli intressant att se hur hon habndskas med det och vad hon kommer att säga.

Jag har ett jättebra liv och absolut inget att klaga på, ändå känns inget riktigt roligt just nu. Jag vet inte varför, bara att det är jag själv som måste ändra på det. Eller jo... jag vet... höst... det är en stor förklaring till hur jag mår varenda år. Men det är bara att stå ut. Om 2 månader går jag barärmad till restaurangen för att äta middag i Gambia. Syrsorna har börjat spela och vågorna brusar. När vi kommer hem har dygnen blivit lite längre igen. Det är bara att stå ut och räkna ner.

Men roliga saker väntar som sagt nästa vecka. Först ett gäng mindre roliga läkarbesök, men sen Lakritsfestival! Roliga människor på en rolig plats. Massa gott godis! Tyvärr stannar Martin hemma, men jag får sällskap av Pernilla istället. Vi kommer ha så kul!

Bäst att börja styra upp veckan, fixa veckomatsedel och sånt. Allt för att hålla oss på banan så mycket det går i allt som händer. Mycket godis kommer det att bli och då krävs det bra mat resten av tiden. Allt för att minmera katastrofen. Så ha en fin söndagkväll på er, det ska vi ha!

4 kommentarer:

  1. Ta det lugnt, det ordnar sig ♥ kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det brukar ju göra det...
      Kram själv :-)

      Radera
  2. Hej Marlene....
    Du skriver bra följer din blogg.
    Men det här att du samlar vätska. ??
    Jag har gjort det så länge jag kan minnas, ringar som inte jag får av känner mig plufsig m.m.
    Men jag skall berätta hur det försvann med ett kort ord SOCKRET .... jag tog bort sockret ut mitt liv.
    Äter lchf .... jag är ingen fanatiker som mässar om det. Men det har inte funnits vätska i min kropp sen augusti...vigselringen hänger på toa den ramlar av ... förr sattt den kvar på grund av svullnaden....
    Lyssna på Anna Sparres podcast avsnittet som handlar om socker kommer inte ihåg vilket det var.
    Socker binder vätska i kroppen mer än salt....salt binder nästan inget alls
    Hoppas du mår bättre snart... kram Annica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här är så högst tillfälligt att det egentligen inte är något problem, men tack för tipset. Den här gången tror jag att vi spårat det till influensastprutan faktiskt. Det är enda förklaringen.

      Radera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: