fredag 14 augusti 2015

Sommaren kom i augusti!

Jag älskar sol! Det finns inget som kan få mej att må så bra som solens strålar mot kropp och näsa. Det där att känna hur kroppen tinar upp, blir varm, mjuk och smidigt. Ofta även smärtfri, iaf en liten stund. Det är då jag blir en duracellsupermankanin och tror att jag kan och klarar allt.

För första gången den här sommaren har det varit sol en hel vecka i sträck och jag mår så bra! Jag har jobbat i trädgården i flera dagar, så nu ser det faktiskt helt ok ut där. Det har inte blivit så mycket jobb gjort, men det blir desto mer när höstvädret visar sitt fula tryne igen. Just nu gäller det att ta vara på solstrålarna och ladda upp sej så mycket det går. Knät blir sakta men säkert bättre och jag drömmer om att snart kunna springa opch göra andra benövningar igen. På torsdag ska bägge benen magnetröntgas, så får vi se vad det visar... vet inte om jag vill veta...

Medan jag går här och mår gott vet jag andra som mår skit. Barnens farfar får sin första cellgiftsbehandling idag och hur han kommer att må efter det vet man ju inte förrän just efteråt. Vi som hade sett fram emot en fika inom kort och berätta lite nyheter, nu får vi se när han orkar. Cancer är ett jäkla skit! Alldeles för många går omkring med små elaka cancerdrakar i sina kroppar och ingen verkar hitta lösningen på den stora gåtan. Det är dax att hitta ett botmedel nu!

Som jag sagt så många gånger förr; det gäller att leva medan man lever! Man kan inte vänta med allt tills senare eller till en dag som passa bättre. Den dagen kanske inte kommer. Det gäller att passa på och leva medan man kan och orkar. Och ta ut massor med glädje i förskott. Man kan ju lixom aldrig vara glad i onödan.

Jag träffade en bekant häromdagen som jag inte träffat på väldigt länge. Hon är kanske 18-20 år äldre än mej och sa "jag trodde man skulle leva livets glada dagar när man blev pensionär, istället har man svängdörr och frikort hos läkarna" När jag sa att jag slutade jobba förra året, just för att inte jobba bort mitt liv (eftersom jag inte heller är så frisk) sa både hon och mannen som stod brevid henne att det var det klokaste de hört. Så länge man har någon att leva på ja... för man blir ju inte direkt rik på noll i inkomst.

Idag är en trött dag. Det innebär att jag knappt kan hålla ögonen öppna, det kan ju bero på takten jag hållit den senaste veckan. Jag vet också vilken takt jag ska hålla de kommande veckorna med mängder med pressevent. Så nu tar jag min Salmiakki, min juice och en tidning och går ut och lägger mej på mage i solen. Förmodligen blir det en tupplur, jobba får jag göra imorrn eller nåt... Så funkar det i mitt liv, orkar jag inte så orkar jag inte. Det är inget idé att försöka, då blir allt bara fel.

Medan jag sover kan ni ju alltid tävla om Sune och Bertböckerna, vinstchanserna är stora!!!


1 kommentar:

  1. Nä. Man kan aldrig vara glad i onödan...
    stora kramisen kloking

    SvaraRadera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: