fredag 24 juli 2015

Förlovning i solnedgången

Igår hände det! Äntligen fick jag ett perfekt frieri! Det var solnedgång, Martin stod på knä, Baileys var vårt enda vittne och allt var helt perfekt! Självklart svarade jag JA, jag som inte ens ville gifta mej för några år sedan...

När Martin och jag blev ett par för 7,5 år sedan kändes ett giftermål lååångt borta. Jag har varit gift förut och kände att man gott och väl kan leva tillsammans ändå. Men för några år sedan ändrade jag mej och kände att det ändå är ett sätt att visa att man hör ihop och tänker göra det resten av livet. Men det är också en säkerhet rent juridisk, särskilt nu när jag inte längre har något inkomst och är ganska utsatt om något skulle hända honom. Så de senaste 2-3 åren har jag tyckt att vi faktiskt borde göra något åt vår framtid och att göra slag i saken. Men den här gången ville jag ha ett "riktigt" frieri!

Martin har inte varit gift förut och han sa tidigt att han hade en plan för hela frieriet, men det hände inget... att han ville ha en massa bitar på plats först med utbildning och jobb kunde ju inte jag veta. Jag tyckte bara att han var så otroligt trög! Inte bara jag, utan hela vår bekantskapskrets tyckte det, visar dagens kommenatarer på Facebook  :-)

Igår lastade vi in hunden och åkte vi ner till Kalmarsund för att se på solnedgången. Kvällen var fantastisk och Baileys lekte i vågorna. Då ställer sej Martin helt plötsligt på knä och frågar om jag vill gifta mej med honom! Det kom faktiskt som en total överraskning! Självklart svarade jag JA!!! Tänk att han faktiskt vill tillbringa resten av livet med en medelålders, småmullig, tvåbarnsmorsa med tusen krämpor! Ganska otroligt faktiskt! För oss betyder förlovning att man ska gifta sej, så vi började genast planera bröllop  :-)

Han hade inte köpt någon ring eftersom han vet att jag är lite kinkig när det gäller smycken. Så när vi kommer hem ska vi runt och kolla lite, jag vet ungefär vad jag vill ha. Jag kommer bara ha en ring, inte två, utan en lite bredare istället. Det räcker så. I guld. Jag gillar guld och passar bäst i det. Å gärna rubiner, men det brukar vara svårt. Ska kolla på Guldfynd, där hittade jag min favoritring.

Å sen blir det alltså bröllop! Nångång. En vigsel där bara våra föräldrar och mina barn är med, förmodligen på Arlanda innan vi drar iväg nånstans. Det blir inte när vi åker till Gambia, men sen vet man inte... Så tar vi festen när vi kommer hem. Vi vill inte ha några presenter, var och en får bidra med valfri summa för att ersätta maten och överskottet går till familjen i Gambia. Vi behöver inget, familjen där behöver allt!

Så nu är jag alltså förlovad! Jag ska gifta mej! Nu gäller det att jobba på bröllopsformen! Det blir inget sagobröllop med vit klänning och rysch pysch, det har jag haft. Jag är inte 22 den här gången. Jag har en rosa klänning som jag är sugen på att ha under vigseln. För att ha den ska man vara smal och ha en snygg rygg. Idag har jag alltså ett helt annat mål än igår men med samma upplägg. Två promenader om dagen... den första är redan avklarad  :-)


12 kommentarer:

  1. Wohoo vad kul !!! Grattis och lycka till
    Kram

    SvaraRadera
  2. Barbro Simlin24 juli 2015 14:07

    Grattis!

    SvaraRadera
  3. Grattis, lycka till, visst är det härligt!

    SvaraRadera
  4. Jag är sååä glad för er skull!! ❤❤
    Ja, visst är vi värda ett riktigt frieri! Förra gången fick jag fria själv för att det skulle hända. Den här gången väntar jag...hur länge det nu än tar! ��

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart vi är!
      Det är bara att låta tiden ha sin gång tydligen :-)

      Radera
  5. Grattis, njut av bröllopet denna gång. Från en som njöt mera andra gången för 6 år sedan
    Kram Tarja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, nu vet man lite mer vem man är och vad man vill. Det komer bli jättebra!

      Radera
  6. Grattis :) Så himla kul!
    Vid en solnedgång ... kunde ju inte varit mer romantiskt ;)

    SvaraRadera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: