lördag 28 mars 2015

Inge bra just nu...

Jag mår inget vidare just nu. Det känns som jag kvävs och bara dras djupare och djupare ner i ett hål som jag inte kommer upp ur. Jag har ingen kontroll och då mår jag inte bra.

Hemmet ser ut som en bomb slagit ner, det ligger saker överallt. I vardagsrummet står grejer som ska testas och skrivas om, på köksbordet ligger grejer från olika visningar och goodiebags som jag inte vet var jag ska lägga plus posten för flera veckor tillbaka. I sovrummet ligger halva min garderob framme eftersom jag alltid letar efter något att sätta på mej när jag ska iväg på olika grejer och jag just nu inte tycker att jag passar i något. Vid datorn hopar sej pappershögarna och på datorn har jag säkert 50 flikar öppna om saker jag ska skriva om.

Jag är en dålig matte som inte hinner gå mer en snabba rundor med hunden, jag hinner inte träna själv och känner hur kroppen blir större och större. 2 kilo upp hittills den här veckan... av stress och dålig mat. Så här mycket har jag inte vägt på ett par år! Kroppen mår inte bra, jag har ont, är trött, ledsen och allmänt ur form. Mina veckoplaneringar havererar rejält varenda vecka.

Martin frågar hur han kan hjälpa mej och jag säger att han gärna får städa sovrummet, dammsuga, plocka hundskit i trädgården, gå med hunden på en LÅNG promenad osv osv. Det finns hur mycket som helst att göra hemma. Jag känner hur paniken är nära, vill ha ordning, vill ha koll!

Utåt syns det säkert inte, själv ser jag hur ögonen är röda och trötta, hur eksemen på händerna blir allt större och hur svullen kroppen är. Jag brukar ju säga att man alltid har ett val och det har man! Men ibland är det svårt att välja och det känns som vad man än väljer så blir det inte bättre. Så är det idag. Väljer jag att vila och ta hand om mej, så kommer jag ännu mer efter. Väljer jag att ta en skrivardag, så blir jag tröttare. Väljer jag att städa, så hinner jag inte skriva... vad jag än väljer så är det fortfarande massor kvar att göra. Å hur jag än gör så förstör jag Martins lediga helg genom att vara på dåligt humör och förstöra hans lediga tid med en massa grejer som han måste göra för min skull.

Jag började iaf dagen med att röja en av stolarna i sovrummet och köra igång en tvätt. Nu har jag precis skrivit ihop förmiddagens text till magasinet, om en tjej jag träffade på mässan igår som har en himla kul idé. Läs här! Martin ska gå med Baileys medan jag försöker att jobba av de där flikarna i datorn. Högen med grejer som ska testas får jag försöka organisera på nåt sätt... Jag måste jobba ikapp och städa för att kunna koppla av och ta hand om mej ordentligt. Ikväll får det bli en löptur, för det mår jag bra av.

Stress är den största boven i mitt liv och för mitt välmående och vikt. På måndag ser det ut att bli 1-2 kilo plus och det känns som ett otroligt misslyckande. Det var ju redan alldeles för mycket plus i måndags och jag var så säker på ett minus. Jag har ändå skrivit upp allt och rör på mej massor, men stressen förstör för mej. Å jag vet inte hur jag ska stoppa det just nu. Allt jag vet är att nattens tidsomställning förstör ännu mer för mej och att jag behöver sol och värme.

Det känns som jag drunkar...


2 kommentarer:

  1. Låter allt annat än kul för dig just nu. Gör en prioritering av vad som är viktigast. Måste du skriva om allt? Du kanske kan lägga nåt åt sidan så länge eller hoppa över det helt?
    Bestäm tex en halvtimme varje dag när du plockar hemma för att slippa bli stressad över det.
    Försök sortera bort måsten. Om promenaderna får dig att må bra kanske dom ska prioriteras.

    Jag kände hur stressen höll på kväva mig i höstas. Att börja på högskolan var hux flux minst 40h pluggande varje vecka långt borta ist för distans på mycket färre timmar.
    Jag omprioriterade hemma. Rensade mina vännerlistor på sociala medier. Stort som smått gick jag över om vad som stressade mig...

    Hoppas du hittar ro i allt.

    SvaraRadera
  2. Ta hand om dig och tillåt att hemmet ser ut som en bomb, ta tag i en sak i taget så kommer du snart vara i fas med allt igen!

    kram

    SvaraRadera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: