söndag 1 mars 2015

Drar han är jag rökt!

Det här är första månaden som jag lever helt och hållet på Martin. Min egen inkomst uppgick till hela 4000 kr, nästa månad blir det hälften. Nu är det alltså Martins lön som ska hålla oss flytande, den första fick han i onsdags. Drar han nu är jag alltså rökt!

Jag är alltså numera i en beroendesituation. Hur känns det då? Heeelt ok! Jag har inget problem med att bli försörjd och känner mej inte det minsta ojämställd eller utelämnad. Martin får sin lön, behåller ett par tusenlappar och för över resten till mej eftersom det är jag som sköter ekonomin. Han jobbar utanför hemmet, långa dagar eftersom han pendlar tre timmar om dagen. Jag sköter hemmet och jobbar även hemifrån, i bästa fall kan även jag bidra till försörjningen så småningom.

I veckorna har jag fullt upp för att allt ska gå runt med mina egna uppdrag, hemmet, hunden, träning och allt annat. På helgerna tar Martin över det mesta så jag får ta det lugnt. Då ligger jag mest i soffan, står på löpbandet och ligger i badet medan han går med hunden och lagar all mat. Å nu börjar vi vänja oss och få rutin på dagarna. Jag är nästan ikapp med tvätten hela tiden, lyckas hålla undan ganska bra i köket, fixar kvällsmaten nästan varje kväll (jag börjar och Martin avslutar när han kommer hem) och livet börjat kännas rätt behagligt igen. Jag har fullt upp precis hela tiden, men en hel del väljer jag själv hur och när det ska göras. Mycket jobb blir på kvällarna från tv-soffan, när dagens "måsten" är avklarade.

Varför väljer man ett liv som oavlönad "hemmafru" då? (OM man nu kan kalla mej det... jag jobbar ju minst halvtid, även om det är i eget företag, hemifrån och än så länge oavlönad). Jo! För att må bra! För att hinna ta hand om sej. Jag har min fibromyalgi att tampas med plus en sömnapné som ställer till det för mej. Att både ha kronisk värk och en sömnstörning är rätt bökigt. Vissa mornar behöver jag sova lite längre och vissa dagar måste jag sova middag. Ibland har jag sån värk i kroppen att jag inte kan gå ut. Att då slippa stressa iväg till ett jobb med en arbetsgivare som vill se resultat, är väldigt skönt! Bara vetskapen av att jag slipper, gör att stressen släpper och värken blir mer hanterbar. Stress är värre än all värk och trötthet tillsammans, så slipper jag den - slipper jag väldigt mycket.

Men som sagt, drar Martin är jag rökt! Då vete sjutton vad jag skulle hitta på... Men han har lovat att stanna hos mej. Nu är det extra viktigt att han skriver testamente, så det ska fixas snarast möjligt. Mitt är redan fixat, det är många år sedan jag skrev det. Det enklaste vore förstås att gifta sej, vi får väl se vad som händer på den fronten...


12 kommentarer:

  1. Det vore väl praktiskt att ni gifte er. Som det nu är så lever ni ju som detsamma och du ska väl inte behöva känna dig i beroendeställning mer som sambo än som gift.
    Och du jobbar ju.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner mej inte i beroendeställning även om jag är det. Jag väntar bara på att det ska komma ett tillfälle att svara JA :-)

      Radera
  2. Gift er nu ;) jag bara älskar bröllop....

    SvaraRadera
  3. Låter skönt med hemmafrulivet. Jag älskar ju mitt jobb så för mig är det inte aktuellt alls, men jag tror även att det skulle vara svårt rent känslomässigt att vara så ojämna i ekonomin liksom.
    Håller tummar på att han inte drar ;-)
    Låter jobbigt med dina sömnstörningar förresten. Jag har en del perioder då jag nästan inte sover alls, det är jobbigt.
    Hälsningar från Marielle

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har levt på provision fram till nu och alltså alltid haft ojämn inkomst. Så det här med månadslön VARJE månad är faktiskt en lyx för oss :-)

      Radera
  4. Att slippa stressa är guld värt! Jag tycker du gör helt rätt!

    SvaraRadera
  5. Nyfiken fråga - får du ingen hjälp med att gå ner i tid via sjukpenning eller liknande om du har så svårt att jobba heltid pga sjukdomar? Jag tänkte, det låter konstigt att man inte har nån inkomst alls...

    Men jag håller med om att det är ett lyxliv du lever. Kunde önska ibland att jag bara kunde släppa över allt på maken men eftersom vi båda pendlar varje dag (2 resp 3h) plus livet i övrigt så är ingen av oss pepp på att bara släppa över allt på den andra på helgen. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag funderade på att ta hjälp av FK innan jag slutade jobba, men kom fram till (efter tidigare erfareneter) att jag förmodligen skulle anses för frisk och att tjafsandet med FK skulle få mej att må sämre. Då är det viktigare att lägga energin på mej istället för FK.

      Radera
    2. Okej. Då förstår jag. Hur tänker du kring biten med pension? Jag som varit föräldraledig väldigt länge och dessutom pluggat en väldans massa år när jag är klar kan känna lite ångest över den biten..

      Radera
    3. Vi har betalat av nästan alla lån och därmed ordnat det för oss senare när det gäller utgifter för boendet. Jag har två olika pensionspar där jag satt in pengar sedan jag var 20 och jag fått insättningar istället för födelsedagspresent och julklapp. Jag var hemma med barnen i över tio år, då satte min fd man in pengar som kompensation. Nu blir det Martin som får göra det istället. Jag har haft den här planen så många år att jag kunnat planera och gjort vad jag kunnat. Jag vet exakt vilka utgifter jag har och hur mycket jag måste få in för att klara mej. Det handlar om ca 5-6000 kr om jag skulle bli ensam.

      Radera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: