torsdag 11 december 2014

Orkar inte med mej själv!

Längtar till solen
Alla har svackor. Jag med. Mina svackor brukar vara snabbt övergående och sen är jag mitt vanliga jävlaranammajag igen. Men den här gången kommer jag bara inte upp!

Jag sover dåligt, är trött, har ont i kroppen, rosslig i halsen varenda morgon, tappar hörseln lite titt som tätt och vill helst bara sitta hemma och göra ingenting. Jag gör det jag ska, tar hand om hemmet, går och tränar, försöker ta vara på det lilla dagsljus som finns och allt annat som man ska göra för att må bra. Men det hjälper inte! Energin finns inte.

Nu har det varit lugnt på katastrofronten här hemma i nästan tre veckor, men det är som att gå på skare. Jag bara väntar på att trilla igenom... jag litar inte alls på lugnet. Å även om sonen håller sej på mattan så finns det ju andra runt oss. Vår käre vän Arne fick en stroke och sen fick han en till, sonen är förstås väldigt ledsen och vi alla förbereder oss på det värsta. Andra runt oss har blivit allvarligt sjuka och man vet inte hur det slutar. Så det blir lixom aldrig helt lugnt, det kommer bara mer och mer.

I ett desperat försök att komma på fötter igen så letar vi efter en sistaminutenresa. Målet är att åka till solen i mellandagarna. Men just nu kostar en vecka 8-10 000 och det tänker vi inte betala! Så nu är det is i magen som gäller de närmaste två veckorna, så får vi se vad som dyker upp. Tror att en vecka med sol, värme och strandpromenader är precis vad vi behöver.

Jag har aldrig känt det så här hopplöst förut. Martin frågar om han kan göra något för att jag ska må bättre, men jag kan inte komma på något. Jag orkar bara inte med mej själv just nu. Kan jag få byta liv med någon, snälla?


16 kommentarer:

  1. Jag känner precis som du! Jag brukar aldrig fjanta ner mej i nån svacka! Jag har inte tid! Men nog fan har jag åkt dit jag med nu. Undra om det kan vara vädret. Det har ju varit mörkt länge nu. Men jobbigt är det. Jag vet inte heller vad man kan göra :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas att det är vädret, så löser det sej ju av sej själv med tiden. Vi får väl försöka stå ut <3

      Radera
  2. Jag känner mig också låg och det dras i långbänk. Så jag tror inte du vill byta med mig.
    Tålamod, är det ord jag går på nu. Tålamod, kära Marlene. Varm kram, Gerd ♥

    SvaraRadera
  3. Jag har också en värre svacka än någonsin den här vintern. Undrar om det är det skumma vädret som ställer till det? Styrkekramar <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi får hoppas att det är vädret och inget allvarligare <3

      Radera
  4. Hej.
    Jag tänker bara på en sak när jag läser dina texter.
    Du verkar varen person som bryr sig väldigt mkt om dina nära o kära. Men jag tror att det kan bli för mkt så det blir ohälsosamt för dig som individ.
    Tror det är dax att du på allvar sätter dig själv först. Låt inte andras liv bestämma hur du ska må. Den enda som ska bestämma det är DU.
    Jag vet att det e lättare sagt än gjort, men du bör ändå försöka- på riktigt.
    Ställ dig frågan:
    1.Hur VILL jag må?
    2. Vad kan JAG göra för att komma dit?

    Var helt ärlig med dina svar, annars e det ingen idé. Den kam hjälpa dig att komma ur gropen du fallit ner i.

    All lycka till dig.
    Kram Sanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där två frågorna har jag jobbat med de senaste fyra åren. Det är därför jag legat på operationsbordet så många gånger. Nu är kroppen så frisk den kan vara, nu ska den bara bli starkare. Det är vad jag själv kan göra. Men sen räknade jag inte med att omgivningen skulle trassla till det för mej med flera dödsfall och strulande ungar... inget jag kan påverka tyvärr.

      Radera
  5. Hoppas du kommer ur svackan snart, inte kul att gå omkring och må dåligt, att inte ha lust till något……Kram J

    SvaraRadera
  6. Vädret bidrar nog till detta-----
    *kram*

    Roffe

    SvaraRadera
  7. Hej Hopp Fina M :)
    Som du vet har jag gått igenom massor och lite till.
    Händelser och livs situationer som skulle ha fått många att inte vilja mer :(

    Visst det har varit dagar som jag har haft svårt att ens andas. Nästan önskat att inte nästa andetag skulle komma utan att allt bara tog slut men jag har tagit nästa andetag och nästa och nästa och sååå har det lättat,

    Jag har haft tre stycken depressioner och då har det vissa dagar varit omöjligt för mej att göra något alls. Den känslan tror jag är svår att förstå om man inte varit där. Du kanske är där?

    Jag brukar vara sparsam med att dela ut råd men jag delar gärna med mej av min erfarenhet och vad som fått mej att må som jag gör i dag.

    Du vet, för du är med i en av dom, att jag sedan några månader tillbaks gått med i några andliga grupper. En av dom har hjälpt mej massor. Jag har "träffat" människor som hjälpt mej att se saker å ting på ett annat sätt. Det är det jag vill dela med mej av.

    Jag har alltid varit en positiv person men på sistonde har jag börjat tänka mer att "det här kommer bli bra. Det här kommer jag klara. Självklart kommer jag uppnå detta" För grejen är som så att om man tänker positivt så leder det ofta till att det blir positivt. Om man däremot tänker negativt så blir det negativt.

    Jag kom till en riktig vändpunkt i november. Jag bloggade om det.

    http://camillamylifemyway.blogg.se/2014/november/hej-hej-sjalfortroende-valkommen-tillbaks.html#comment

    Jag rekomenderar dej att gå med i gruppen "Avläsning och Tarot". Underbara människor och där är en fri zon från negativitet <3

    OM du inte mår bättre så är det kanse en ide att uppsöka läkare <3

    Kram på dej från mej :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, lite vägledning skulle nog inte skada. Men jag tror att solen skulle göra underverk. Ska se om någon i den där fruppen har något att säga mej :-)

      Radera

  8. Kan bara påminna dig om att den mörka känslan kommer att lätta och ljuset tittar åter in till dig och ett stort leende kommer att fara runt ditt ansikte... Kramar ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för påminnelsen. Jag behöver verkligen den där resan <3

      Radera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: