Vi gjorde det!

Siktet var inställd, utrustningen inköpt och vi var laddade! Det var bara ett hällregn och snöstorm som kunde stoppa oss. Idag skulle det ske! Vi skulle köra igång Röhnisch Running school, både jag och Martin... och vi gjorde det!!!

Jag sov så otroligt gott och vaknade inte förrän 9. Istället för att gå direkt till duschen drog jag på mej sportbehå och understället. Sen gick jag ner och åt en lätt frukost och kollade lite på tv. Medan frukosten fick ligga till sej i magen kollade jag lite mail och tog på mej resten av löparkläderna, inhalerade och fyllde vattenflaskan.

Mitt förslag var att vi skulle gå en bit bort, där det finns en hage vi kan springa runt och mötas på mitten. Då hann hunden göra sitt på vägen dit och kunde sen vara med oss och springa. Planen var himla bra faktiskt, förutom att det blåste som sjutton där uppe... men men... Det tog kanske 10 minuter att gå dit och det är nästan bara uppför, så vi var uppvärmda när vi kom fram. Jag tog hunden och vi började med intervallerna.

Det tog ungefär 2 minuter att springa, mötas, highfiva och springa tillbaka. Första intervallen kändes helt ok, nästa också... Efter några varv blev hunden uttråkad eller trött och blev en extra tyngd för mej. Men vi klarade hela passet, (springa, vila en minut, springa) och 25 minuter senare var vi färdiga! Jag var trött då, det känns att man hade en hund på släp - medan Martin nog hade fixat något varv till. Så gick vi hemåt och det var ganska skönt att det var neråt kan man väl säga...

Men vi gjorde det! Å Martin är inte avskräckt! Han som avskydde löpning som yngre och bara hade dåliga minnen. Men väger man över 100 kg redan som 11-åring så är väl det ganska självklart att det finns ett visst motstånd. När vi gick hem så sa han att han mycket hellre springer än simmar, och då älskar han att dyka... så det var väl ett gott betyg och han har redan bestämt att nästa pass blir på lördag. Då är det backträning som gäller...

Så åtta veckor efter operationen är jag alltså igång igen och det känns suveränt! Att dessutom köra igång i oktober känns extra bra. Då vet man att det inte blir så segt till våren att komma igång, nu kanske man faktiskt köra igenom hela vintern i bästa fall. Att vara två som pushar på varandra är ju faktiskt helt suveränt!

Nu blir det en dusch och lunch! Vi är löjligt stolta över oss själva  :-)