lördag 14 juni 2014

Ett av två paradis

Vår "lilla stuga"
Jag har två paradis i världen. Det ena är Gambia och det andra är Öland, bägge ligger långt bort - det ena lite längre bort än det andra kanske man kan säga... så inget av dem besöks särskilt ofta och det kanske är just därför de är paradis. Man får längta och sedan suga ur det göttaste när man väl är där.

Här om dagen började vi fundera på om vi faktiskt inte skulle ta och packa ihop oss och dra iväg till vårt svenska paradis. Vi har ju inget som binder hos hemma i Tumba, utan kan göra precis vad vi vill just nu. Å ju mer vi tänkte desto mer självklart blev det... Frågan var bara när vi skulle åka. Planen drog åt fredag eller lördag... så vi började städa, fixa, plocka och dona och sa att när vi är färdiga så drar vi.

Gårdagen började med ett besök för mej hos arbetsterapeuten för att få en skena till händerna. Jag ska ha både natt och dag, två olika, på bägge händerna - men ska börja med en på natten på högerhanden. Å när det var fixat åkte vi in till stan för att äta lunch med fd kollegor från Viktväktarna. En liten avskedslunch sådär... När vi kom hem från stan så satte vi på turbon och var färdiga för att åka vid 18. Vi gillar att åka på kvällen, så det passade oss bra att starta bilen prick 18.30.

Ölandsbron vid 23-tiden igår
Vi åkte genom rejäla regn, lite sol och över en vackert upplyst Ölandsbro och 47 mil senare parkerade vi utan för vårt hus i Löttorp. Då var klockan nästan 12 och vi hade kört 5,5 timme nästan i ett sträck. Martin packade ur det lilla vi hade i bilen medan jag satte på vatten och värme och kollade att allt såg ok ut. Vid 1 kröp vi ner under täcket och i morse vaknade jag inte förrän 9.30. Då sov Martin och Baileys fortfarande!

Första morgonen i paradiset är alltid bäst. Tyvärr blåste det halv storm, var igengrått och bara 13 grader varmt. Men ändå! Det där att allt är tyst, inga bilar låter och luften är ren att andas. Allt är lugnt! DET är lyx!!! Det är det som är grejen med Öland. Att det ät lugnt, tyst och lättare att andas. Naturen är fantastisk, det finns hur många bra slingor som helst att gå med hunden där inga bilar kör. Man möter harar och rådjur på nästan varenda promenad och ljuset är magiskt.

Jag och mina kusiner på 70-talet
När jag var liten tillbringades vartenda lov här. Innan jag började skolan var vi här nästan hela året och sen alla lov och kanske 16 av mina 20 första midsomrar. Att köra över bron är som att åka hem, även om jag inte skulle vilja bo här. Det blåser lite för mycket och snöar på tvären på vintern... det klarar jag mej bra utan. Men att få komma bort från vardagen och promenera på stigar man kan lika bra som sin bakficka är något speciellt. Man minns dofterna från när man var liten, hur sockervadden från tivolit doftade och hur det kändes att trampa barfota i en koskit. Man minns alla skratt oss kusiner emellan och bannorna när man kom hem med koskit mellan tårna...

Öland är och förblir mitt egen paradis. Nu är jag här. Nu har jag sisådär 10-12 dagar framför mej att njuta, umgås med släkten, gå långa promenader och vila. Men jag försöker undvika koskiten, doften är så jäkla svår att få bort  :-)

 

2 kommentarer:

  1. Ungefär samma sträcka som vi hade från Lidköping till norra Öland!
    Mys på för mig också, saknar livet som vi hade då.

    SvaraRadera
  2. Jag myser för dej också, men hoppas att du vill och kan hälsa på oss någon gång.

    SvaraRadera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: