lördag 24 maj 2014

Att träffa sin mobbare...

Idag skulle jag jobba med förtidsvalet igen och när jag fick se schemat fick jag mej en rejäl tankeställare. Jag skulle jobba med en person som är den största anledningen till att jag för drygt 4 år sedan avsade mej alla föreningsuppdrag samt mina politiska uppdrag. Den här personen hade satt i system att mobba, frysa ut och baktala mej så till den grad att en massa "höjdare" kopplades in och han ställdes till svars för sina handlingar, men det slutade ändå med att jag gick. Jag orkade inte längre. I nästan 15 år hade jag tagit skiten och där och då fick det vara nog!

Det här var alltså frågan om vuxenmobbing. Inga småungar som kastade sand i sandlådan eller tonåringar som snackade skit om varandra. Utan en äldre man som var livrädd för att en yngre tjej skulle ta hans plats på en politisk post och i absolut värsta fall faktiskt visa sej kunna något. Alltså gav han mej aldrig ens chansen att ens visa vad jag gick för. Å när fusket vid nomineringarna inför valet 2010 var ett faktum gav jag upp. Jag visste att minst tre olika personer nominerat mej till kommunfullmäktige, men på något sätt "kom nomineringarna bort" och mitt namn försvann. Då orkade jag inte längre. Jag insåg att han var beredd att gå hur långt som helst och köra med vilka fula metoder som helst för att få bort mej. Han vågade inte ens låta mej stå på en lista med risk för att jag skulle ta hans plats, vilket var väldigt nära valet innan (2006). Det fattades bara några få röster den gången.

Efter att inte ha sett honom på drygt fyra år skulle jag alltså jobba med samma man en hel dag. En 60+:are, så överviktig att han blivit sjuk och knappt kan röra sej och otroligt elak alltså... men samtidigt har jag hela tiden känt att han är en osäker människa som lever på att förstöra för andra eftersom det är enda sättet han kan få makt på. Han är inte omtyckt, hjärtlig eller det minsta trevlig. Å de människor som finns i hans ledband är såna som sett hur bla jag blivit behandlad och inte vill utsättas för samma behandling - alltså gör man som han säger och låter honom tro att man är på hans sida. Fegisar!

Jag har kommit över det som hände. Jag vet att jag är en bättre och lyckligare människa än han. Å nu när han skulle få se mej igen kände jag direkt att han minsann ska få se att han inte knäckte mej! Jag skulle visa upp mej som den lyckliga, självsäkra och coola person som jag faktiskt är idag. Naglarna var redan fixade och den här gången blev jag riktigt nöjd. Kläderna skulle vara snygga, representativa och bekväma. Jag ville trivas i min utstyrsel. Alltså letade jag fram caprijeans, en afrikainspirerad topp och smycken som jag gillar. Lite mascara och en ljust läppstift, så var skapelsen klar. Jag var faktiskt nöjd med resultatet. Inte för fint, men lagom svalt och representativt. Jag kanske inte är i mitt livs bästa form, men jag är i klart bättre skick än vad han är!

Så var det bara att ta tjuren vid hornen. Jag sa en enkelt hej med en svepande hälsning till alla som fanns i lokalen eftersom jag var sist. Sen tog jag tag i jobbet som skulle göras och satt mej för mej själv. Jag kände mej säker och avslappnad och visste att jag både vara ganska snygg och att folk på plats känner mej bättre än honom och att de framförallt faktiskt gillar mej! Jag satt brevid vattenmaskinen och efter en stund kom han dit och när han tog sitt vatten hälsade han och frågade hur det var nu för tiden. Jag svarade så svalt jag kunde att jag aldrig mått bättre. Men frågade inte tillbaka. Han såg mer än obekväm ut kan man nog säga. Sen vet jag inte hur många gånger han kom ut och tog vatten, men han sa inget mer. Tittade bara på mej. Jag tittade inte tillbaka.

Vid lunchen var jag väldigt noga med att vänta tills han tagit sin mat och plats, så jag kunde sitta på annat håll med trevligare människor. Å medan dagen gick och han blev varmare och svettigare, så tackade jag min lyckliga stjärna för att jag inte svettas utan kunde fortsätta att se sval ut. Som en av de andra sa som känt mej många år "du blir varken äldre med åren eller ofräscht varm och svettig hur varmt det än är tydligen". Jag bara log eftersom jag visste att han hörde...

Å när jag gick hem så kände jag mej faktiskt ganska nöjd. Jag hade inte flippat ut och skällt ut honom, vilket faktiskt inte varit helt överraskande för att vara mej... Jag hade sagt att jag mår bra och dessutom utstrålat det och han hade hört andra kommentera min person positivt. Han hade även sett de andra rådfråga mej och sedan applicerat mina råd på vårt arbete. Utan att vara för styv i korken så tycker jag faktiskt att jag vann den här matchen, om man nu kan göra det?

För mej var det viktigaste att han inte skulle se mej käckt eller kuvad, eftersom det var det som var syftet med hans mobbing. Tvärtom, så fick han nu se en person som har ett otroligt bra liv. Å det var det som var grejen! Jag knäcktes inte! Han lyckades inte! Det är han som får leva med vissheten om hur han behandlade mej och att det enda det ledde till var att jag inte stod på kommunlistan i valet 2010. Han vet exakt vad han gjorde och det var inga fina grejer, det var allt som finns i handboken om härskartekniker... Allt från att inte se när jag begärde ordet, till att ignorera mina idéer... Eller som att kalla mej "lilla gumman..." i en väldigt nedlåtande ton. Å sen alltså fiffla så att allt som hade med mej att göra försvann på märkliga sätt.

Han vet vad han gjort, det får han leva med. Jag vet att jag kört med raka kort och varit mej själv hela tiden. Det klarade han inte. Men vem har det bästa livet idag? Inte är det han... Att träffa gamla mobbare tar energi. Men vet ni? Idag kände jag mej så cool att jag nästan fick energi av att visa honom det. Just nu känns det som jag klarar vad som helst! INGEN kan sätta sej på mej!


5 kommentarer:

  1. Himla skönt att läsa hur du tacklade dagen och hur du bemötte honom. Samtidigt synd att han tydligen är kvar i sin roll trots allt han gjorde mot dig, såna personer har en tendens att utse någon ny att sätta sig på.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Intressant inlägg. Det är inget kul att behöva uppleva såna människor i vuxen ålder. Problemet är att de sällan förstår vilken inverkan de har på andra människor.

    SvaraRadera
  3. You rock!!!

    SvaraRadera
  4. Göött Marlene. Det bästa är att han fick igen, bara genom att du var du. Stark och snygg. Det var nog meningen att ni skulle ses igen. Hihih, han var säkert frustrerad av att han inte kunde påverka situationen.
    Kramis på dig cooling

    SvaraRadera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: