Nära ögat...

Igår när jag skulle köra till Tingsrätten höll det på att gå riktigt illa...

Det var mycket trafik och jag stannade bakom en bil som skulle göra en vänstersväng. I backspegeln ser jag en bil komma i full fart och farten minskar inte! Jag lägger armarna runt skallen och bara väntar på smällen, som jag inser kommer att bli hård. Men det kommer ingen smäll och när jag titta åt vänster så står bilen i höjd med min. På nåt sätt har föraren lyckats väja för mej, men jag fattar inte hur... Jag såg ju hur snabbt hon kom och då var hon alldeles bakom mej. Det var lixom omöjligt att inte träffa mej...

Men där stod hon iaf brevid mej och frontade nästan med bilen som kom från andra hållet. Mitt ute i vägen stod hon med bilen och död motor. Bilen framför mej gjorde sin vänstersväng och jag fortsatte framåt. När jag ser i backspegeln igen så ser jag hur föraren får igång bilen, kör tveksamt framåt och in på närmaste ställe där man kan stå utan hinder för trafiken. Hon lägger lägger händerna för ansiktet och jag tror att det är barn som sitter i baksätet och i en bilstol fram. Hon var nog rejält skärrad och insåg hur illa det kunde gått.

Jag vet inte om det var hon eller jag som hade änglavakt, men jag fattar inte hur det inte kunde bli en smäll. Jag såg henne ju när hon bara var någon meter bakom min bil och då gick det snabbt! Det fanns lixom inget utrymme eller tid för henne att väja och som bilen till slut stod såg det ut som någon hade lyft dit den. Hon stod ju helt parallellt med mej, fast hon varit exakt bakom sekunden innan.

Jag skiter i vilket och är bara glad att jag sitter här med nacke och skalle i behåll. Jag var helt säker på att smällen skulle bli kraftig och att jag skulle få åka till sjukhus och bärga bort bilen. Jag hade redan  allt detta i tanken och funderade på telefonnumret till Tingsrätten. Jag skulle ju bli lite försenad...

Men det blev alltså ingen smäll och jag behövde varken bärgare eller ringa nånstans. Tack o lov! Jag var inte ens skakig, bara förundrad över vad som hänt och hur det kunde gå som det gick. Men jag kände att jag behövde vara ifred och tog en kopp choklad och satte mej ensam i salen där vi skulle vara.

En mycket konstigt händelse.