fredag 4 april 2014

Lyckades jag eller inte...?

Så var det då dax, dagen D var kommen... Idag skulle jag få domen och sista nålsögat skulle passeras. Skulle jag lyckas???

För 19 dagar sedan vägde jag 61,4 utan kläder och för att lyckas skulle jag väga 59,9 med kläder. Detta för att läkaren skulle godkänna mej för en bröstförminskande operation. Jag skulle alltså gå ner 2 kg och för mej är det hur mycket som helst. När jag äter som man ska göra för att gå ner i vikt och samtidigt må bra snittar jag ungefär 1-2 hekto i veckan, nu skulle jag ta en hel del mer.

Det fanns helt enkelt inte annan utväg än att välja en metod som inte är ett dugg rolig eller särskilts hälsosam i längden. Jag var helt enkelt tvungen att byta ut mina måltider till flytande föda, så frukost och middag har bestått av nudelsoppa från Viktväktarna eller olika shaker från Fitnessguru. Ska man ändå ge sej på shaker så är Fitnessguru att rekommendera, de är iaf himla goda och man står sej faktiskt på dem riktigt länge. Ett par veckor med den här dieten är väl ok, men sen blir det fruktansvärt tråkigt och nu efter nästan tre veckor är jag så godissugen att jag nästan klättrar på väggarna och jag har ingen energi alls.

Jag skulle gå ner i vikt snabbt, det var det som gjorde att jag körde en kur och det är inget jag rekommenderar någon att göra. Jag har ätit minimalt med salt för att inte binda vätskan i kroppen och tränat enbart långintensivt de sista veckorna för att inte få träningsvärk = viktuppgång. Viktminskning ska i vanliga fall inte gå fort eftersom även knoppen behöver hänga med kroppen. Det här var en kur, det är viktigt att poängtera! Dessutom är en kur inget man orkar särskilt länge även om det visar snabba resultat. Så gör inte som jag!

Men jo, det funkade faktiskt! I början av veckan var jag i princip övertygad om att det skulle gå åt skogen, men efter tre veckor med strikt diet och bara något ynka hekto ner så hade tydligen kroppen tänkt om och började till slut släppa ifrån sej kilon. Förmodligen är det musklerna som tagit stryk och fettet sitter nog kvar precis som innan, men i det här läget spelade det ingen roll vart vikten togs ifrån så länge den försvann. Så imorse stod det otroligt nog 59,3 på vågen!!! Å när jag klätt mej stod det 59,9, precis som det skulle. På grammet!

Åsså vägde läkaren mej inte ens! Så snopet! Jag ville nästan be henne att ta fram vågen för att visa henne. Men hon frågade bara om jag hållit vikten och synade mej uppifrån och ner, mätte blodtryck, kollade hjärta och mätte storlek på brösten. Hon berättade om operationen, risker och allt annat som jag behöver veta. Sen frågade hon igen "Vill du fortfarande göra detta?". Mitt svar, precis som förut, var "Jag har inget val". Hon höll med om att jag kommer att känna en rejäl skillnad och att operationen kommer att förändra mitt liv.

Så inom tre månader kommer jag att ha en nätt liten C-kupa istället för min nuvarande E-kupa. Jag kommer inte att kunna lyfta armarna de första två veckorna, får inte bära på 2-3 veckor och får inte sova på mage på TVÅ MÅNADER!!! Det blir det svåraste! Jag får inte springa på upp till 6 månader, så min sommar kommer att bli vääääldigt lugn. Jag är himla glad att vi byggde vårt soldäck, för där kommer mycket tid att spenderas.

Innan vi gick därifrån frågade jag två extra gånger om detta verkligen händer. Ska jag äntligen bli av med tyngden, obehaget och smärtan. Båda gångerna svarade läkaren ja och skrattade. Det känns skönt att det är just hon som ska skära i mej de där 2 timmarna som operationen tar.

Martin var med mej hela tiden och efteråt gick vi till Kungsträdgården för att ta kort på körsbärsträden och sen äta lunch på ett sushiställe vid centralen. Det bubblade i hela kroppen och jag var så himla glad och lättad. Allt mitt jobb gav resultat och äntligen kan jag äta normalt igen! Nu kör jag upp på banan igen, iaf på måndag... först ska jag äta lite godis och en massa annat som jag saknat. Sen kör jag igång med Viktväktarnas program igen och håller mej till det, för jag måste ju fortfarande hålla mej inom gränsen. Å jag vet ju att det fungerar och är mycket roligare än att leva på soppor.

Men jag måste ändå passa på att tacka Fitnessguru för hjälpen. Utan era goda shaker hade jag nog gett upp direkt. Nu ska jag istället äta era nudlar som är en perfekt utfyllnad i woker och grytor. Shakerna och barerna är perfekt att ta direkt efter en löptur eller som mellanmål  :-)

Jag vill också tacka alla er som peppat och hållit tummarna. Ni är guld värda! Imorrn ska ni få veta en hemlis...

9 kommentarer:

  1. Wohoo vad var det jag sa !!!! Grattis vad kul !
    Mooooot sommaren 2014 !!!!
    kram

    SvaraRadera
  2. Jaaaaaaaaaaaa!!!!!!!
    Huraaaaaaaaaa!!!!!!

    SvaraRadera
  3. Kul, önskar dig all lycka, pangbruden! : )
    Körsbärsträden hade inte börjat blomma än, typ igår.... Kram ❤️

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu får du skynda dej tillbaka om du inte ska missa blomningen :-)

      Radera
  4. Jag visste det, det har du väl sett i skrift? Jag visste att du inte ger upp, utan ger järnet! Hurra hurra! Kul ♥ kram

    SvaraRadera
  5. Tack Marlene. Trevlig helg!

    SvaraRadera
  6. Tack allihopa för att hjälp!

    SvaraRadera
  7. Klart att du fixade det! :)
    Grattis till en luuugn, skön sommar ;)

    SvaraRadera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: