Nu har jag frågat ut Martin om allt som händer här hemma och om han tycker att jag är så dålig på att göra saker i hushållet som jag just nu tycker att jag är. Han sa nej! Med stort utropstecken. Han tycker tvärtom, att han inte gör så himla mycket heller...Vårt hem fungerar ju! Jobbet blir gjort, räkningarna betalas, maten blir lagad, kläderna tvättade, hemmet städat och hunden får komma ut. Det behövs inte så mycket mer än så ibland.
Vi hade ett långt samtal medan vi åt middag (köttfärsspett, ris och raita som han lagat förstås) om allt mellan himmel och jord. Det händer mycket här hemma och i skallarna på oss, det är lite ketchup-effekt på sånt i vårt fall. Det har varit lugnt några veckor, men nästa vecka kör allt igång igen och börjar med att vår lokaltidning Södra Sidan kommer hit för att prata lägenhetsproblem med Senior och mej. Tack och lov har jag numera iaf en grundordning här hemma, så jag behöver inte röja hela hemmet för att det kommer en fotograf hit. Alltid nåt.
Även känslomässigt händer det grejer. Tankarna snurrar kring operationer både för mej och Martin, att han snart har pluggat klart och att vi inte vet vad som händer sen, vi börjar landa som kontaktfamilj och i de diagnoser jag nyligen fått och en massa annat. Jag mår bättre än i förmiddags och vidhåller att jag har den bästa sambon i hela världen. Han som älskar mej precis som jag är och gör allt för mej. Man kan knappast begära mer än så :-)
Hoppas ni får en superfin kväll everyhopa!
Jag är säker på att du lyfter ett finger då och då, om så bara ett lillfinger, hi hi hi..
SvaraRaderaHåller tummarna för allt som komma skall, operationer är aldrig kul....
Kram ❤️
Jorå, som sagt; det är jag som sköter planering och städning så utan mej skulle ingenting fungera :-)
Raderahur gick du till väga för å få den diagnosen?
SvaraRaderajag skulle bli utredd för det redan 2006 men flyttade och ingen ville ta upp det sen. läkaren jag försökte med skratta mig i ansiktet. jag har som kramp i kroppen. gör ont i benet liksom. svårt å förklara. känns bara inte normalt å ha ont hela tiden.
nu väntar ja in denna diagnos först. se vad dem säger. men sen får ja väl gå vidare. ta en sak i taget. man känner sig nästan som om man hittar på.. för det är så mkt..
Jag hade inte den minsta misstanke, utan sökte läkare för att jag har ont i höfterna. Det var han som reagerade på att jag hoppade högt av smärta så fort han rörde vid mej och ville att jag skulle utredas. Ibland har man tur att träffa rätt läkare helt enkelt.
Radera