Lättare än väntat

Så var det då dax! Dax att bli småbarnsförälder igen... iaf på deltid, typ var fjärde helg  :-)

Minior kom till oss direkt från ett födelsedagskalas och var ganska sockerspeedad. Han flög upp på sitt rum och kom ner igen och visste inte riktigt vad han skulle göra. Jag föreslog ett bad innan sänggående, men det ville han inte alls. Han skulle gå och lägga sej direkt!

Så det var bara att byta om till pyjamas, borsta tänderna och säga gonatt. Jag sa till honom att vi satt där nere om det var något och att han kunde komma ner när han ville eller in till oss om han vaknade under natten. Jag trodde inte ett smack på att han skulle bli kvar i sängen särskilt länge...

Det tog kanske en kvart, sen hörde vi tassande steg i trappen och en liten kille dök upp i vardagsrummet. Han försökte vara tapper och dolde en liten tår, men jag sa att man fick vara ledsen och då nickade han och så lättad ut. Han är en sån liten tapper sötnos!

Så vi bäddade ner honom i soffan brevid mej istället. Martin satt och åt frysta jordgubbar och rostad majs som brukar vara hans "kvällsgodis" och det var ju lite spännande och nytt. Vi satt och jobbade undan vecka och fick samtidigt höra allt om kalaset Minior varit på. Han har lite svårt att säga bokstaven S, men det är inga problem att förstå det han säger utan vi hänger med bra, trots att det går väldigt fort ibland.

Efter tre frysta jordgubbar och alldeles för mycket rostad majs blev det tyst brevid mej. Den lille hjälten hade slocknat! Jag hade förväntat mej mycket större problem än så och är enormt överraskad. Jag trodde nog att han skulle vara ledsen och vilja åka hem eftersom han inte sovit borta förut, men det gick ju jättebra. Så skönt att det inte blev ett trauma för honom. Nu gick allt hur bra som helst och då kan det ju bara bli ännu lättare imorrnkväll.

Nu ligger han brevid mej i soffa och sover och Baileys ligger i den andra soffan. Innan vi går och lägger oss tar vi upp honom för en sista kiss och sen får vi hoppas att natten blir lugn. Vi sover i rummet brevid och han vet att han kan komma när han vill.

När jag såg hans blöta skor i hallen fick jag en riktigt nostalgitripp. Det var länge sedan vi hade en 6-åring i huset. Att vi dessutom skulle få den finaste som finns var ju rena turen! Imorrn ska han få följa med oss på bloggevent och träffa Andreas Weise. Det är egentligen barnfritt, men vi har fått dispens  :-)