lördag 8 juni 2013

Tihi...

Idag har lillprinsessan gift sej med sin Chris. Förra gången en prinsessa gifte sej, var vi på plats inne stan och såg både när Kronprinsparet sa JA och kyssen från balkongen. Hela Stockholm sjöd av kärlek och allt var verkligen supermysigt.

Idag har vi valt att stanna hemma. Vi antog nämligen att den här dagen inte skulle kunna mäta sej med den förra och vi ville ha det minnet i behåll i hjärtat. Det var verkligen en dag att minnas och vi ville inte bli besvikna. Så vi stannade hemma, tog det lugnt i solen och såg hela vigseln på tv istället. Det var helt ok det också.

Dagen började med en lång promenad, tillsammans för en gångs skull. Nästan 5 km gick vi i ganska långsam takt, så vi hann prata massor under vägen. Nu på kvällen försökte jag mej på att ut och springa, men kom bara ett par kilometer. Kroppen orkade inte, så det var bara att ge med sej. Kroppen vet oftast bäst.

Killarna har åkt iväg på kryssning med sin pappa och här sitter vi och myser med hunden. Det är otroligt skönt att veckan är över och att vi fortfarande har ett par dagar kvar av ledigheten. Med ett bröllop förra helgen och prinsessbröllopet idag blir kärleken extra påtaglig på nåt sätt. Vi vill ta vara på tiden med varandra och bryr oss lite extra om varandra.

Häromdagen hörde vi Tomas Ledin på radion, när han sjöng "Lika hopplöst förälskad i dej". Vi lyssnade på texten, en raderna lyder "Jag är lika hopplöst förälskad nu som då. Har samma glödande känslor det är bara så"
och Martin sa att texten inte stämmer... Va? Vaddå? "Nä, jag är mer galen i dej nu än när vi träffades". Awww, visst är han väl bara för söt?! Men det är ju precis så det är och ska vara. Är allt rätt så ska man ju älska varandra mer, ju mer man känner varandra. Med alla fel, brister och skavanker lixom. Och så är det för oss.

Vi önskar både förra helgens och denna helgs alla brudpar lycka till och hoppas på ett lång och lyckligt äktenskap. Vi hoppas att ni också blir mer galna i varandra vart efter åren går. Tihi  :-)

Ps. har ingen aning om varför en del av texten har vit bakgrund...


4 kommentarer:


  1. När Daniel och Viktoria gifte sig var jag också i stan. Såg bröllopet på storbildsskärm. Trots trängsel och mycket folk så var alla kärleksfulla och hänsynsfulla denna dag. Tror aldrig det varit så roligt att vara i trängsel, hi hi... :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var något väldigt speciellt den dagen :-)

      Radera
  2. Ja, vilken bröllopsyra!
    Jag såg det på plats (min plats var soffan framför TV:n) tihi... och tårar föll över mina kinder, jag är så lättrörd. Tänker tillbaka lite. Ja, vi blev mer och mer kära i varann.

    SvaraRadera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: