måndag 22 april 2013

Har blivit lite problem...

När en läkare säger så, blir man inte särskilt lycklig... men vi tar det från början:

Idag var det alltså dagen O som i Operation. Strax efter 7 i morse skrevs jag in på avdelning 15 på Södertälje sjukhus. Jag fick till och med samma säng som senast, ett gott tecken kanske? Sköterskan sa att jag var inbokad till 9.20, så jag skulle alltså få vänta i två timmar ungefär. Vid 8.40 gick jag och bytte om till de ubersexiga sjukhuskläderna och gjorde mej redo.

Inget hände och klockan blev 10.20... vid 11.20 kom den opererande läkaren upp till avdelningen och pekade på två av oss fyra som låg där. "Ni två ska göras samma operation och vi har stött på två problem. Det första var ett akutfall som tog tid" Detta kunde jag och den andra patienten förstås ursäkta, men sen kom det... "Nästa problem är att vi bara har ett operationsset kvar och vi ska göra två operationer. Den av er som frivilligt avstår från operationen idag kompenseras med 1500 kr, annars får vi singla slant" Va? Vaddå? Då bröt jag ihop.

Här har jag haft ångest i flera veckor och planerat halva mitt liv för den här operationen. Jag tänkte minsann inte åka hem förrän den var gjord! Ungefär detsamma sa den andra tjejen och där låg vi... Läkaren gick ut och kom tillbaka några minuter senare och kunde då meddela att man skickat efter ett sett från Huddinge Sjukhus som skulle komma med taxi. Under tiden skulle man operera... MEJ!!! Det kanske finns en gud trots allt? Snacka om lättnad och att 10 kilo föll från axlarna.

Sen gick det snabbt. Kissa, i med lite piller, ner till operation, in med infart i armen, smärtstillande och sen var allt igång. Jag var ungefär så lullig som när man tagit 2-3 glas vin i snabb takt. Alltså pratbar, men lite lätt avtrubbad och MYCKET bedövad och smärtstillad. Läkaren gjorde ett (eller flera, har inte så mycket koll) snitt under urinröret där ett band fördes in för att hålla urinröret på plats. Bandet drogs sedan igenom en massa ligament mot vardera ljumske och fästet med stygn i ljumsken. Detta tog kanske en kvart och vi pratade och hade ganska trevligt allihopa.

När allt var klart åkte jag direkt upp till avdelningen där mamma väntade och jag fick te och en massa annat att dricka. När benen bar fick jag mer te och mackor och sen började väntan på att blåsan skulle börja fyllas. När jag tyckte att det var dax att gå på toa mättes innehållet i urinblåsan med ultraljud, sen gjordes samma sak när jag kissat. Allt för att se att systemet fungerade och det gjorde det  :-)

Sen kunde vi sakta gå till bilen, för att åka hem. Nu började det göra ont... vart efter vi närmade oss hemmet tilltog ontet och när jag väl intog soffan gjorde det jäkligt ont. Två värktabletter och en myshund senare somnade jag på soffan och när jag vaknade började familjen trilla in. Nu är det helt ok, så länge jag sitter still. När jag rör mej känns det som en REJÄL träningsvärk som av ett hårt benpass helt ouppvärmd efter flera års vila. Jag kan helt enkelt inte röra benen utan att ljumskarna tar livet av mej. Så jag halvligger i soffan och ger familjen order. Men av själva operationssåret eller bandet känner jag ingenting.

Det var ju eftervården jag var mest fundersam över och nu gäller följande: Jag får gå (så fort jag mår bra) hur mycket som helst. Jag ska ta det rejält lugnt i två veckor och får inte träna, cykla, rida, bära tungt, bada eller ha sex på fyra veckor. Stygnen trillar bort av sej själv och jag ska ha ett telefonmöte med läkaren om två veckor.

Så nu är den här ångestladdade dagen över! Imorrn väntar roligare saker, då ska jag på blogglunch  :-)


12 kommentarer:


  1. Men så duktig du har varit och vilken tur att du inte fick åka hem i ogjord ärende...

    Det gjorde ont i mig när jag läste, hoppas du kryar på dig fort... Det sista du tänker på är nog sex i natt. :-) Kram, kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, knappast! Jag har sovit som en död inatt och mår helt ok idag.

      Radera
  2. Jag kommer ihåg min yngsta dotters första sövning, som 22-åring. Det hade kommit in akutfall och hon fick vänta tills nästa dag, och som hon hade FASAT för den första prövodagen, så uppskjutet!
    Nåja, 20 år sedan....

    Till dig, duktiga Marlene! Du gjorde det, det funkade, och nu ska det bara bli bättre! Du får be om många smekningar på ryggen.... det lindrar. Kram♥

    SvaraRadera
  3. Rida lär du nog inte göra i alla fall, oavsett operation eller inte ;-)

    Lycka till med läkningen!

    SvaraRadera
  4. Va skönt att du har gjort det å det var den märkligaste anledning jag hört. Vi har inget operations-set? Vad är det för planering liksom?
    Men vad var det för op du gjorde?
    Hoppas du blir pigg snabbt :)
    Kramar Åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var väl ungefär det vi också frågade oss... jag har satt fast ett glappande urinrör kan man väl säga. Jag är nog helt ok om fyra veckor :-)

      Radera
  5. Förstår att du har gruvat dej & jag förstår att du VILLE få det gjort! vad är pengar värda då ;)

    Må så gott & njut av att det är över!! :)

    Kram på dej♥ /Lena

    SvaraRadera
  6. Gjorde också min operation på Södertälje Sjukhus!

    SvaraRadera

Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: